Mohamed Omar, jag och högerextremismen

Shiaislam har lärt mig en sak och det är att man ska säga sanningen, även ifall den är bitter.

Jag har skrivit på nätet i många år, men aldrig velat bli känd eller få för många läsare. För ofta skriver jag privata inlägg och då vill jag inte stå och försvara hur jag lever och vad jag tror på. Då och då brukade jag krydda dessa inlägg med politiska. Sen några år förändrades jag och började skriva mindre öppet om mitt privatliv och mera om politik och religion.

En tid sedan såg jag en viss Mohamed Omar på teve, och såg hur hyllad och älskad han var, hur lugn och tyst han var. Jag ogillade det, en muslim ska vara lugn men han ska inte vara tyst inför orättvisor och fel, även om dessa fel finns i honom eller hos hans vänner/syskon.

I och med Gazakriget, så blev jag vän med Mohamed Omar. Vart han än angreps, så dök jag upp för att försvara hans rätt att yttra sig. Han ringde mig nästan varje vecka och jag blev erbjuden att delta i hans projekt för en muslimsk tidning, en tidning som var så fanatisk att även muslimer i Iran, som skulle ge stöd, drog åt sig öronen. Jag delade inte hans åsikter, i många frågor, men jag vidhöll hans rätt att yttra sig och gör det än idag. Jag har märkt att jag är “unik”, jag delar inte åsikter i alla frågor med folk, men så länge de inte hånar eller hädar, så har jag inga problem med deras åsikter.

Jag lärde känna några iranier, som var hans vänner och en av dem talade mycket och handlade lite, så jag sa åt honom att sluta snacka och göra något i stället (att skriva att sprida information och skapa opinion menade jag). Enda jag fick se var gnäll, gnäll och åter igen gnäll.

Plötsligt tyckte denna person att jag inte var muslim, jag var en “kafir”.

Jag har ofta hört detta ord från ickeshias, men här hade jag en shiamuslim, en person som brukade dricka (något jag aldrig gjort i mitt liv)alkohol och som brukade festa som brukade ligga runt och som än idag har en far som livnär honom med pengar som han tjänar från alkoholen, och denna person tyckte att jag inte var muslim??

Jag var tyst men hans personangrepp fortsatte så jag fick tyst på honom och såg hur Mohamed Omar valde hans sida. Från den dagen blev vår kontakt bruten. Han fortsatte läsa min blogg jag fortsatte läsa hans blogg. Efter denna händelse började folk mena att han hade nazistiska tankar och värderingar. Så min kontakt med honom bröts innan dess, men jag fortsatte att försvara hans rätt, såsom jag försvarar wahabiters rätt att inte sitta och ruttna på Guantanamo. Jag håller inte med honom, jag vill ha mera fanatism, mera fundementalism, men inte till den grad han förespråkar.

För en tid sedan bjöds jag in på en mailinglista som heter “antisionisterna”. Allt gott och väl, men där skrev personer som var öppet nazivänliga.

Hur kan jag som muslim stödja eller försvara en sådan ideologi? Herr Omars ord var inget jag kunde hålla med, inte heller några andras ord i listan; han menade att tyskarna var minst barbariska av de deltagande länderna.

Jag skrev det här som svar:

Hur bedömer du minst barbariska? En död människa är en död människa..de miljoner som dog av svält, köld, bombräder mot civila allt det här tyder på att alla som deltog var barbarer.
Ett av huvudargumenten för den islamiska rebpubliken Iran att inte skaffa sig kärnvapen är just att det går emot islam. För en atombomb gör ingen skillnad på civila som militärer. Den gör ingen skillnad på om du deltog i krig eller ej. Visst finns det folk i Iran som vill ha sådana vapen (och jag tycker de bör ha dem) men det var en av grunderna varför flera religiösa ledare tog avstånd från dessa vapen.
Tyskland startade krig efter krig. En aggressor är aldrig fredlig eller minst barbarisk.

Jag har ofta svikit mina ideal och Ahlul Bayts ideal, jag har ofta förrått folk och förrått min tro och min religion, men ju äldre jag blir desto mindre rädd har jag blivit, desto mindre benägen har jag blivit att ha och skydda vänner som inte förtjänar det. På listan skrev jag andra saker som var till försvar för judar och de muslimska värderingarna.

Plötsligt såg jag inga svar, paranoid som jag är ville jag testa ifall de hade kickat ut mig…och det hade herr Omar.

Tittar man på min blogg så märker man att jag har rätt stort tålamod med vad folk tycker och tänker, då och då har jag censurerat folk, men det var när de hotade, när de fortsatte angripa personligt och när de blev oförskämda och deras enda syfte var att sprida provokationer. Jag har aldrig blockerat någon som hållit sig till ämnet och som inte delade mina värderingar eller mina åsikter.

Tyvärr har Mohamed Omar inte förstått, att du inte kan kräva rättigheter för dig när du förvägrar dem andra. Det är något han delar med sina nazistiska vänner, det är något han delar med SD och med kommunisterna. Det är något han delar med wahabiterna, men det är inte något han delar med mig.

Jag kommer fortsätta försvara Mohamed Omars rätt att yttra sig och samtidigt kommer jag fortsätta att tala emot hans värderingar och åsikter som strider mot dem värderingar som jag inte anser är muslimska.