Gästinlägg av Snorre Lindquist:
Att Gunnar Olofsson med hånfullt skrivande i Fibforum sällar dig till
dem som med belåtenhet ser på den nesliga och ur demokratisk synpunkt
brottsliga behandlingen av Al-Quds-demonstrationen och dess talare
Lasse Wilhemson känns fruktansvärt beklämmande. Han och de andra (ordf
i FIB/K Kenneth Lundgren, webmastern för FIB/K:s hemsida Knut
Lindelöv, Ammar Makboul i Palestinska Föreningen etc.) borde skämmas
djupt.
I sitt mail på FiBforum 21 sept påstår han bl.a. att palestinierna
själva vill ha en tvåstatslösning. Denna verklighetsförfalskning i
v-sionisters intresse skall inte få stå oemotsagd.
Målet för det med god marginal folkvalda Hamas är – till skillnad från
det förlorande PLO – en provisorisk tvåstatslösning med det
oavvisligen fasthängande kravet på fullständig implementering av
flyktingarnas rättighet att få återvända hem. Denna rätt är enligt den
4:e Genévekonventionen oförytterlig. PLO däremot vill en permanent
tvåstatslösning och dess ledare är öppna för förhandlingar om dessa
palestiniernas rättigheter vilket innebär att folkrätten körs över.
PLO vägrar dessutom att annullera Osloavtalet och erkännandet av
staten Israel, något som krävts av Hamas för samarbete och som är
absolut nödvändigt för att palestinafrågan överhuvudtaget skall gå
framåt. Till detta kommer att Muhammed Abbas PLO kollaborerar med
Israel och USA för att bygga upp en polisstat som förföljer, torterar,
dödar eller i tusental tillfångatar Hamasmedlemmar. Större kan en
splittring inte bli.
Men än mer anmärkningsvärt är att majoriteten av palestinier ställts
utanför diskussionen om en eller två stater. Dessa är flyktingarna i
grannländer och världen utanför Gaza och Västbanken samt palestinier
med israeliskt medborgarskap. De vill framför allt kunna räkna sig som
människor med samma rättigheter och värde som alla andra i världen.
Palestinsk enighet får sökas på annat håll. Lyckligtvis finns den.
Nästan på dagen för ett år sedan skrev 78 organisationer på
Gaza/Västbanken och i exil under ett historiskt öppet brev till den då
fortfarande legitime presidenten Mahmoud Abbas: ”The Rights of
Palestinian Refugees and the Final Status Negotiations”, se
http://www.badil.org/Publications/Press/2008/press489-08.htm . Hela
det palestinska kollektivet inomlands och utomlands fanns
representerat med stor bredd: flyktinglägren, samhällscentra,
medborgerliga kulturella och sociala sammanslutningar, palestinska
föreningar i olika länder, akademiker och lärare, de politiska
partierna – till och med Fatah skrev under!
Vad handlade detta dokument av stor historisk och principiell
betydelse om? Man kräver av Abbas att han avstår från just det som
Gunnar Olofsson i debatten här på FibForum och PGS` ordförande Per
Gahrton (se boken Inshallah bl. a.) tycker är helt OK: att förhandla
om de palestinska flyktingarnas rättigheter att återvända hem, vilket
enligt folkrätten är icke-förhandlingsbart. Detta samt kravet att
Abbas skall spela med öppna kort inför det palestinska folket
återkommer om och om igen i den välformulerade texten som har stort
pedagogiskt läsvärde.
Och varför tillät ledningen i Fatah (det dominerande partiet i PLO)
att brevet signerades? Sannolikt hade partiet gamla motståndskämpar i
sina led som inte glömt vad kampen gick ut på och som det gällde att
ta hänsyn till. Men troligast är ändå vetskapen att folket skulle
vända sig bort från partiet i avsky om så inte skedde. Nu är det annan
klang i skällan, efter PLO-konventet i somras. Saken är avförd från
agendan. Med små medgivanden från Israel och USA-finansierad polismakt
skall folket tillfredställas resp. hållas i schack och PLO-eliten
gödas. Förräderiet mognar.
Brevet borde översättas och spikas upp i PGS:s mötesrum och tryckas i
Palestinanytt, FIB och ISM:s organ. Det skulle avslöja på vilken sida
som herrarna Gunnar Olofsson och Per Gahrton och en del andra
egentligen står. Men jag har inga illusioner om att så skulle ske.
Snorre Lindquist