Scattered Pages

Ett av de värsta synderna inom islam är att baktala. Man har genom åren försökt vänja folk vid att undvika detta men vi människor har svårt för det. Ser man på tidningarna så ser man att skvaller och rena rama skitsnacket är ett nöje för majoriteten av oss. Jag själv talar om folk för ofta tyvärr och här kommer en liten “berättelse” som belyser saken ifråga:

Det fanns en gång en gammal man som spred rykten om att hans granne var en tjuv. På grund av det blev den unga grannen arresterad. Några dagar senare frikändes han då det bevisades att det var osant. Den unga mannen stämde i sin tur den gamle mannen för att ha anklagat honom.

Under rättegången menade den gamle mannen att det han hade sagt bara var små kommentarer, de sårade ingen och var inte illa menade. Innan jag dömer i frågan, sa domaren, så ska du skriva alla saker du sagt om honom på ett papper. Riv itu papperet och på vägen hem släng det rivna papperet omkring dig. Kom imorgon och du ska få höra mitt domslut.

Nästa dag sade domaren till den gamle mannen: “Innan du får mitt domslut, måste du gå ut och samla ihop alla bitar av papperet du slängde iväg igår.”

Gamlingen kontrade med att säga jag kan inte, vinden har blåst bort allting vid det här laget och jag vet inte vart jag kan hitta dem.

Då svarade domaren: “På samma sätt kan enkla kommentarer förstöra en människas heder till den grad att man inte kan reparera skadan. Ifall du inte kan tala väl om någon, tala inte alls.

Låt oss alla försöka hålla tyst så vi inte blir slavar under våra ord.

Ett gammalt arabiskt ordspråk lyder:

7e9anek lesanek- din tung är din häst…i korta drag det är din tunga som leder dig till problem eller till goda vänskaper..

‘Let’s all be masters of our mouths, so that we won’t be slaves of our words.’