Jag har i några år närt intresset att skriva en bok. Idéerna har varit många, däribland om mina sjuka möten med det motsatta könet, men ingen skulle tro mig. Andra idéer handlar om en man vid namn Abd al Rahman, han tillhörde den Ummayyidiska dynastin i det muslimska riket, en dynasti som jag som shiamuslim avskyr, men som uppnådde stora saker.Särskilt Abd al Rahmans liv, var ett liv av äventyr och stora händelser. Han såg sin familj gå under, upplevde stora äventyr och till slut lyckades han med det omöjliga, han skapade sig ett nytt rike.
Han flydde i sex år innan han kom till Spanien, där tog han makten och blev ledare över ett stort rike. Hans liv är ett liv som äventyrsböcker och filmer handlar om, men i hans fall var det inte uppdiktat.
Abd al Rahman var sonson till den tionde Ummayyidiska kalifen Hisham.
Enligt en gammal profetia, som en förfader till honom hade uttalat, så skulle Abd al Rahman vara den som vände familjens lycka.
År 750 började Abbassiderna, ättlingar till Profeten Muhammeds farbror al Abbas, en revolt. De slogs för att ta hämnd på Ummayyiderna för deras brott mot Profeten Muhammeds familj, sade de. Vid ett Zab, möttes de båda arméerna och man dödade de flesta Ummayyiderna. Efter det jagade man alla Ummayyider man kunde få tag i, två unga prinsar, Abd al Rahman och dennes bror Yahiya, flydde till beduinerna i öknen. Jakten fortgick och jägarna fick tag i Abd al Rahmans bror Yahiya och han mördades.
Abd al Rahman var bara 20 år gammal när han återigen fick fly mot Syrien och därifrån mot Afrikas norra del. Abbassiderna försökte konsolidera sin makt och hade inte tid att jaga de få lojala Ummayyiderna, som även de försökte ta sig till norra Afrika.
Norra Afrika var även det i kaos. Där försökte gamla Ummayyidiska ståthållare skapa sig egna riken. Det var inte säkert att vistas där heller så Abd Al Rahman fick fly än en gång och fann då skydd hos några Berberstamma i Mauritanien.
Medan han gömde sig, så skickade han bud till familjens anhängare i dagens Granada. Det var bara några årtionden tidigare som Ummayyiderna hade erövrat Spanien och dessa erövrares ättlingar var lojala mot Ummayyidfamiljen.
På den tiden var även Spanien i ett kaos. Emiren Yusef var svag och olika fraktioner bekämpade varandra. Motsättningar mellan araberna och berberna ledde även de till ett ökande kaos. Abd al Rahman landsteg i Alunecar (statyn står där föreställande Abd al Rahman).
Yusef och Abd al Rahman började förhandla. Yusef erbjöd även ett stycke land och sin ena dotter i giftermål till Abd al Rahman. Abd al Rahman hade större ambitioner men var inte tillräckligt stark för att ta över makten med våld. Just när han skulle acceptera erbjudandet så blev en av Ummayyiderna förolämpad av en av Yusefs spanska avfällingar och det ledde till blodspillan.
Året 756 möttes Yusefs välutrustade armé och Abd al Rahmans undermåliga utanför Cordoba. Enligt källor så hade enbart Abd al Rahman en riktig stridshingst. Segern blev början på det nya spanska Ummayyidiska riket, som varade i över 200 år. Eftersom man inte hade en riktig banner, så fäste Abd al Rahman sin gröna turban runt en spjutspets, det blev senare det nya rikets banner.
År 763 var Abd al Rahman tvungen att slå ner ett uppror bland sina undersåtar, som hade fått hjälp av hans gamla ärkefiender Abbassiderna. Han var ingen snäll människa, det har nog ingen av Ummayyidernas eller Abbassidernas ledare någonsin varit. När han hade slagit ner upproret lät han halshugga ringledarna och lät fylla deras huvuden med salt och kamfer; dessa skickades senare till de nya Abbassidiska Kaliferna i Bagdad.
År 788 dog Abd al Rahman, under hela sin regeringstid fick han slå ner uppror och komplotter, men det ledde till att han befäste riket åt sina efterkommande. Profetian hade besannats, han hade vänt sin familjs lycka.