Jag är en stor supporter av den Islamiska Republiken Iran. Tyvärr blev både revolutionen och Iran inte bara svartmålade, men också korrumperade. Ska försöka belysa förtid, nutid och framtid för denna storartiga nation.
Det är 30 år sedan revolutionen.
Blodbadet 1963, tystade folket, för tillfället. Vissa av Shahens reformer ledde till ekonomiska vinster för befolkningen, men vissa av dem ledde enbart till att korruptionen ökade och klyftorna mellan de olika samhällesgrupperna utvidgades. Korruptionen blev ett kännetecken för Iran, de fattiga som hade lånat pengar för att kunna köpa mark från Shahen, såg sig lurade av ockrare och långehajar. En del av förståelsen för den Islamiska revolutionen i Iran, ligger i att förstå den gren av Islam, som majoriteten av iranier följer, Shia. Denna grens historia känntecknas av revolutioner, av kärleken för martyrer och av doktrinen om att neka det onda och kämpa för det goda. I vanliga iraniers ögon var Shahen ond, han var som Yazeed, som 1300 år tidigare hade mördat Profetens barnbarn.
Ju närmare vi kom 1979, desto mera ökade de ekonomiska klyftorna. Allt fler togs till SAVAKS hemliga fängelser, där de fick utstå tortyr och tusentals försvann för alltid. Många av dem som senare skulle leda revolutionen satt i SAVAKs beryktade fängelser. Under 8 månader fick Khomeini sitta i husarrest. När han fick gå ut igen så började han med sin kritik av Shahen igen. Han beklagade sig över Shahens nära relation med Israel och över att amerikanska medborgare inte kunde åtalas eller dömas för brott begångna i Iran.
Shahen tröttnade och Khomeini skickades till Irak i exil. Hans popularitet ökade bara med hans exil. Nu var han friare att kritisera Shahen, än han någonsin varit. Khomeini levde i 14 år i exil, fram tills revolutionen i Iran.
Under den tid som följde ökade det muslimska uppvaknandet. Man insåg att det som var bra för ryssarna och för västvärlden inte nödvändigtvis var bra för Iran. Man började vända sig allt mera till religionen.
Khomeini började skriva skrifter om Wilayat al Faqih, den rättslärdes styrande/styre. Det var en gammal tes som shiiterna hade och som han utvecklade och anpassade till sina egna tankar och idéer.
Vanligtvis blandade sig de högsta religiösa ledarna inte i politiken, med få undantag, men Khomeini var ingen vanlig religiös ledare…
Wilayat al Faqih gick i korta drag ut på att vi, som människor är skapade för att lyda Allah och hans lagar, och den som vet bäst om dessa lagar är just de rättslärda inom islam; därmed är ett styre av den bäste och kunnigaste rättslärden det mest logiska i sammanhanget.
Det skapades en undergrundsrörelse, bestående av köpmän, lärda och studenter på universiteten, som spred Khomeinis tal, som hade smugglats i kasseter till Iran. Motståndet växte och spred sig med hjälp av dessa kassetter.