(skrev det här igår eftermiddag)
Jag var idag på en demonstration (ska försöka fixa bilder på den till imorgon) och såg att tusentals hade samlats för att stå i kylan och visa sitt stöd för Gazaborna. Det som slog mig då var fåtalet irakier och libaneser som deltagit. Igår var jag på Nadja Jibrils blogg, ni vet damen som gjorde en stor uppståndelse (skrev om henne i min gamla blogg) över att hon, som hade slöja på sig på den tiden, inte fick bättre jobb på SVT. Efter ett tag var slöjan borta..sen visades armarna..urringningen och benen. Hon är, vad jag minns, palestinier och av hennes inlägg fanns inga som helst som handlade om Gaza eller palestinierna.
Jag hamnade även hos en alban, som brukade vara min vän och älskade mina inlägg som var till försvar för Islam. Hon och jag hade många diskussioner om Islam och den Islamiska världen, men inte ett enda av hennes inlägg handlade om de blödande och sårade i Gaza. Vidare besökte jag en irakisk shiavän, han talade om allt, förutom Gaza.
Hur kan jag kräva, hoppas på eller önska att västerlänningar ska stödja dessa sårade och döda, när vi, vi muslimer, inte ens kan stödja dem? Jag hörde en underbar beskrivning en gång, om att den Islamiska världen är som en kropp, om en av oss blir skadad, så känner hela kroppen av det. Jag vet inte vad som gick snett, varför man enbart bryr sig om vissa konflikter. Jag själv grät över Palestinas barn, men jag grät även över Iraks barn. Frågan jag ställer mig är, varför inte palestinierna gick ut på gatan och fördömde mordet på Iraks shiamuslimer? Varför gick inte Libanons befolkning ut på gatan och demonstrerade för Afghanistan?
Vi som muslimer måste inse en sak, vi kan inte kräva rättvisa och stöd från väst, när vi själva inte stödjer varandra. Man ska stödja den som är en närmast i första hand, men vem är närmare mig än en människa i nöd? Världens konflikter är många och stora och vi måset inse att vi inte kan hoppas på support om vi inte ger någon support. Jag känner mig som en medlem av den stora Islamiska gemenskapen, och det kräver av mig att ge support till alla muslimer i första hand, men också att jag måste ge support till alla svaga, om de är muslimer eller ej…
”Vi som muslimer måste inse en sak, vi kan inte kräva rättvisa och stöd från väst, när vi själva inte stödjer varandra. Man ska stödja den som är en närmast i första hand, men vem är närmare mig än en människa i nöd?”
Det har jag sagt hur många gånger som helst!
En del muslimer är ”lätt och lagom smör” när det gäller kritiken mot det som pågår i muslimska världen. Jätte konstigt.
När jag gjorde demo mot Guantanamo och med detta design på T-shirt, har många muslimer vägrat att ta på sig orange T-tröja ”Guantanamo” för att ”det var farlig märke”! Men det var Amnesty & Human Rights som köpte senare ”Idas terroristiska tröjor”!
http://forumforfrihet.blogspot.com/2009/01/drfr-frstr-jag-mohamed-omar.html
Jätte konstigt. Jag vet inte …allt verkar så sjukt…
man har svårt att begripa.
Man är rädd för att dra till sig uppmärksamhet, i de här tiderna när det är så att du blir kallad terrorist ifall du skickar pengar till fattiga i muslimska länder, så kan jag förstå folks rädsla..menmanmåste välja en väg och du och jag har valt vår 😉