Imam Sajjad De fattigas hemliga hjälpare
Vanligtvis har folk åsikten om de religiösa, som håller sig borta från folk och från samhället och enbart tyr sig till ett liv där de gör sina religösa plikter och mer. De ber, de gör wudhu, de gör extra många duas, extra många böner, de tär sig enbart till Allah. Dock finns det undantag. En sådan person var Imam Ali ibn al Hussain al Sajjad, a.s.
Även då han var unik i att stå i bön, be länge och därför fick namnet Sajjad, den bedjande eller den som är upptagen i bön, så deltog han även i sin omgivnings väl och ve. När man ser på hur han deltog i hur hans omgivning hade det, så inser man att han var en idol för oss, att ta efter.
Muhammad Ishaq berättar:
”Många av de fattiga i Medina, hade upplevt den generositet och vänlighet av Imam Ali ibn al Hussain a.s. Ändock fick de aldrig reda på att det var Imamen som brukade besöka dem under nätterna, ända tills Imam Ali ibn al Hussain a.s, dog, och att den anonyma mannen slutade komma till dem. Då fick de reda på att den anonyma hjälparen var Imam Zain al Abidin a.s.
(Kashf al Ghummah, vol. 2, sida 266)
Abu Hamza al Thomali berättar även:
”Under natten brukade Imam Zain al Abidin a.s, bära på mat på sina axlar för de fattiga och behövande. Han brukade säga: ”Att ge almosor i hemlighet leder till att Allahs ilska bedarrar.”
(Aqhani vol 14 sida 74 Hiyah al Awlia volym 3, sida 135; Kashf al Ghummah volym 2, sida 266; Ayn al Shia vol.1 sida, 633)
Ibn Saad som dog runt 200 Hijra berättar:
”Det fanns många fattiga människor som kom till imamen för hjälp och innan de ens frågade om något, gav Imamen dem vad de ville ha. Imam Sajjad a.s sa då: ”Att ge almosor är mottaget av Allah innan det tas emot av de fattiga.”
(Tabaqat ibn Saad, vol.5 sida 160)
Det framgår från exemplen ovan, att när Imamen mördades, och några var upptagna med att hjälpa tvätta hans kropp, upptäckte de såren på hans axlar och rygg. De frågade om detta och fick reda på att såren kom från att ha burit mat för de fattiga.
(Afghani volym 14 sida 74; Hiyah al Awlia volym 3 sida 135; Kashf al Ghummah volym 2, sida 266; Ayan al Shia volym 1, sida 633)
Denna berättelse är hämtad ur boken: ”Imam al Sajjad (a.s) de bedjands skönhet” av Ahmad Torabi