Ali ibn Muhammad al-Samarri – Den fjärde och siste särskilde ställföreträdaren för Imam al-Mahdi (a.j)
De fyra särskilda ställföreträdare
Den mindre ockultationen (al-Ghayba al-Sughra) utgör en av de mest betydelsefulla perioderna i den tolvshiamuslimska historien. Under denna tid upprätthöll Imam al-Mahdi (a.j) kontakten med sina anhängare genom fyra särskilt utsedda ställföreträdare (al-Nuwwāb al-Arbaʿa). Den siste av dessa var Abu al-Hasan Ali ibn Muhammad al-Samarri (رضي الله عنه).
Även om hans tid som särskild ställföreträdare endast varade omkring tre år, fick hans uppdrag en avgörande betydelse. Det var under hans ledarskap som den mindre ockultationen avslutades och den stora ockultationen (al-Ghayba al-Kubra) började – en period som enligt den imamitiska tron fortsätter än idag.
En respekterad och betrodd person
Ali ibn Muhammad al-Samarri tillhörde en respekterad familj och var känd bland de imamitiska lärda för sin fromhet, sitt goda omdöme och sin pålitlighet. Han hade under lång tid tjänat Ahl al-Bayt (a.s) och hade etablerat ett gott rykte bland de troende.
Liksom de tidigare särskilda ställföreträdarna levde han ett anspråkslöst liv. Han sökte aldrig offentlig uppmärksamhet eller politisk makt, utan ägnade sig åt att tjäna Allah och bevara Imam al-Mahdis (a.j) vägledning bland de troende.
Hans ödmjukhet och integritet gjorde att han vann stort förtroende inom den imamitiska gemenskapen.
Efterträdare till Husayn ibn Ruh al-Nawbakhti
När Husayn ibn Ruh al-Nawbakhti närmade sig slutet av sitt liv mottog han instruktioner från Imam al-Mahdi (a.j) att utse Ali ibn Muhammad al-Samarri till sin efterträdare.
År 326 AH (938 e.Kr.) övertog Ali ibn Muhammad ansvaret som den fjärde särskilde ställföreträdaren.
Hans främsta uppgifter var att:
- förmedla Imam al-Mahdis (a.j) brev (tawqiʿāt),
- besvara de troendes frågor genom Imamens vägledning,
- ta emot och förmedla religiösa avgifter,
- skydda gemenskapen mot splittring och falska anspråk,
- upprätthålla kontakten mellan Imam al-Mahdi (a.j) och de troende.
Trots att hans tid som ställföreträdare var kort fortsatte han troget det arbete som hade byggts upp av Uthman ibn Sa’id al-Amri, Muhammad ibn Uthman al-Amri och Husayn ibn Ruh al-Nawbakhti.
En tid av stora prövningar
Den politiska situationen under Abbasidkalifatet var fortfarande mycket svår. De styrande fruktade den växande tron på Imam al-Mahdi (a.j) och övervakade därför de imamitiska lärda och deras anhängare.
Ali ibn Muhammad al-Samarri fortsatte därför att arbeta med stor försiktighet. Han undvek allt som kunde avslöja Imamens nätverk och såg till att kommunikationen med de troende kunde fortsätta utan att utsätta dem för onödiga risker.
Hans tålamod och diskretion bidrog till att den imamitiska gemenskapen kunde förbli enad under denna känsliga period.
Det sista brevet från Imam al-Mahdi (a.j)
Den mest betydelsefulla händelsen under Ali ibn Muhammad al-Samarris liv inträffade endast sex dagar före hans bortgång.
Då mottog han ett brev från Imam al-Mahdi (a.j) som skulle förändra den imamitiska historien för all framtid.
I brevet meddelade Imamen:
”O Ali ibn Muhammad al-Samarri! Må Allah ge dina bröder stor belöning för sorgen över dig. Du kommer att avlida om sex dagar. Samla därför inte någon som ska ta din plats efter dig. Den fullständiga ockultationen (al-Ghayba al-Kubra) har nu inletts, och det kommer inte att ske något framträdande förrän Allah ger sitt tillstånd. Detta kommer att ske efter en lång tid, när hjärtan har blivit hårda och världen fyllts av orättvisa.”
Imamen varnade därefter de troende:
”Den som före Sufyanis framträdande och det himmelska ropet påstår sig ha ett särskilt uppdrag från mig är en lögnare.”
Detta brev blev ett av de viktigaste dokumenten i den imamitiska traditionen. Det markerade slutet på institutionen med de fyra särskilda ställföreträdarna och början på den stora ockultationen.
Slutet på den mindre ockultationen
Sex dagar efter att brevet mottagits avled Ali ibn Muhammad al-Samarri år 329 AH (941 e.Kr.), precis såsom Imam al-Mahdi (a.j) hade förutsagt.
Efter hans bortgång utsågs ingen ny särskild ställföreträdare.
Därmed avslutades den mindre ockultationen, som hade varat i ungefär sjuttio år. Från denna tidpunkt blev de rättslärda (fuqahāʾ) och de lärda de främsta vägledarna för de troende i religiösa frågor, samtidigt som Imam al-Mahdi (a.j) fortsätter att vara den levande Imamen under den stora ockultationen.
Hans arv
Ali ibn Muhammad al-Samarri hade inte lika lång tjänstgöringstid som sina föregångare, men hans uppdrag var kanske det mest avgörande.
Han fick ansvaret att avsluta en hel epok i den imamitiska historien och förbereda de troende för en ny verklighet där de inte längre skulle ha en särskild representant som förmedlade Imamens brev.
Hans liv visar att ett stort ansvar inte alltid mäts i antal år utan i uppdragets betydelse och hur troget det fullföljs.
En förebild i lydnad och tålamod
Ali ibn Muhammad al-Samarri utförde sitt uppdrag med samma ödmjukhet och trofasthet som de tre tidigare särskilda ställföreträdarna. Han sökte aldrig ära eller inflytande för egen del, utan såg sig själv som en tjänare åt Imam al-Mahdi (a.j) och den imamitiska gemenskapen.
Hans liv lär oss vikten av tålamod, förtröstan och lydnad inför Allahs vilja. Genom att acceptera Imamens beslut – även när det innebar slutet på den särskilda representationen – visade han den högsta graden av tro och tillit.
Avslutande reflektion
Ali ibn Muhammad al-Samarri avslutade ett av de viktigaste kapitlen i den imamitiska historien. Med hans bortgång började den stora ockultationen, en tid då de troende uppmanas att hålla fast vid Koranen, Profeten Muhammads (s.a.w) och Ahl al-Bayts (a.s) läror samt följa de rättfärdiga och kunniga lärda tills Allah ger Imam al-Mahdi (a.j) tillåtelse att träda fram och fylla jorden med rättvisa efter att den fyllts av orättvisa.
Må Allah (swt) vara nöjd med Ali ibn Muhammad al-Samarri och belöna honom rikligt för hans trofasta tjänst åt Imam al-Mahdi (a.j). Hans namn kommer för alltid att vara förknippat med övergången från den mindre till den stora ockultationen – en händelse som fortsätter att prägla den tolvshiamuslimska tron än idag.
[…] 4.Ali ibn Muhammad al-Samarri […]