Håna och förnedra ens muslimska syskon
Det har blivit vanligt bland muslimer, även dem som leker religiösa, eller har någon som helst banal kunskap i islam, att de hånar, degraderar och uppvisar förakt för andra muslimer, ofta i ett underförstått sätt, de rättfärdigar det här beteendet med att det är humor och harmlöst skojande.
De härmar motpartens ord eller så är de sarkastiska. De pekar på de lärdas misstag och fel och undanhåller de lärdas goda dåd och drag.
Utan tvekan är hånandet av Allahs tjänare, några av de stora synderna. Avsaknad av kunskaper, kan vara grund för denna sjukdom, men ofta är det för man inte har haya, skam/blygsamhet och en korrumperad tarbiyah (uppfostran), som öppnar upp dörren för andra onda drag som då kommer fram, som till exempel arrogans, som i sin tur leder till att hjärtat hårdnar. En persom som har Imaan (tro) och en känsla av haya (skam/blygsamhet) inför Allah uppvisar sällan en nedlåtande ton gentemot andra.
Profeten (saw) sade:
“Haya och Imaan (tro och blygsamhet) är samlade (bundna till varandra) ihopa. Ifall en av dem är borttagen (saknad) då kommer den andra också att tas bort.”
الحياء والإيمان قرنا جميعا فإذا رفع أحدهما رفع الآخر
Profeten (saw) talade om dem som har dåligt bemötande:
سِبَابُ الْمُسْلِمِ فُسُوقٌ، وَقِتَالُهُ كُفْرٌ
“Att skymfa en muslim är Fusuq (ond handling) och att döda honom är kufr (otro/misstro)”
“Abusing a Muslim is Fusuq (an evil doing) and killing him is Kufr (disbelief).”
Så frågan är, vad är botemedlet för detta gift, att förnedra andra, som har blivit så vanligt ibland muslimerna? Innan vi tar upp lösningarna måste vi betänka att det svåraste för en människa är att ändra på en medfödd läggning eller ens moraliska natur. Vad det går ut på är att ifall man inte har en genuin önskan och en stark vilja att lösa obalansen i ens inre person (att lösa dessa skavanker) då blir det lönöst att försöka leka att man ändrat på sig själv, för det är då enbart tillfälligt.
Ett annat sätt att tänka på att inte förnedra eller skymfa en annan är att betänka vad Profeten (saw) gjorde och sade. Han skymfade ingen och förnedrade ingen även då han själv blev verbalt angripen, här kommer historier om Profeten (saw) när han själv blev offer för folks dåliga bemötande.
- 1. När en äldre dam dagligen slängde sopor mot honom när han gick på gatan, gav han aldrig igen. En dag, såg han inte den gamla damen slänga sopor mot honom, han frågade då ut folk om henne och fick då höra att hon var sjuk, så han gick för att besöka henne och be för hennes återhämtning.
- 2. Känd som den ärlige och den pålitlige (al Sadiq och al Amin) fick till och med hans fiender att överlämmna sina rikedomar och ägodelar till honom för honom att vakta dem. En natt planerade de att mörda honom, han flydde och lämnade sin kusin Ali (a.s) efter sig i sitt hus, med befallning att alla rikedomar och ägodelar skulle lämnas tillbaka till dess rättmätige ägare.
- 3.Taifstadens barn attackerade Profeten (saw) med stenar, det resulterade i att han började blöda och levrad blod samlade sig. När änglarna frågade honom om lov att förstöra staden, svarade Profeten (saw) jag har skickats som barmhärtighet mot människorna, inte som straff.
- 4. En man vid namn Wahshi, dödade Profetens (saw) farbror Hamza. Senare, även då han fortfarande sörjde Wahshi, förlät Profeten (saw), honom.
- 5. En man vid namnet Suhayl, talade alltid ut mot Profeten (saw). Umar föreslåg att man skulle skada honom så han aldrig skulle öppna sin mun igen, profeten (saw) svarade: “Jag har skickats som barmhärtighet” och kanske Suhayl kommer en dag göra något i framtiden som kommer behaga dig.”
- 6. Han återvände till Mecka till människorna som förnedrade och förföljde honom, de som planerade hans lönnmord, de som fördrev honom från hans hemstad och mördade och torterade hans anhängare, enbart på grund av deras tro. En följeslagare sade: “Idag är det hämndens dag.” Profeten (saw) svarade, nej idag är barmhärtighetens dag.
- 7. När han återvände till Mecka till sina gamla fiender, de som hade förföljt honom och nu fruktade hämnden, sade Profeten (saw) gå, ni är fria människor. En följeslagare sade åt honom att förbanna dem, då sa Profeten (saw) jag kom som barmhärtighet.
- 8. När han mötte förföljelse av Meckaborna, då bad Profeten om att Allah skulle förlåta dem, då de inte visste vad de gjorde.
- 9. När en man urinerade i Moskén, var många av Profetens (saw) följeslagare sura och brann av ilska och ville agera mot mannen. Profeten (saw) vägrade och lugnade ned situationen genom att tala lugnt till manne utan ilska.
- 10. Koranen tar upp flera incidenter där den säger att Profetens (saw) roll var att varna människorna, inte att straffa dem:
[Koranen 11:12] [MUHAMMAD! Ibland frestas] du kanske att undanhålla något av det som uppenbaras för dig, betryckt som du är över [häcklarnas] hånfulla ord: “Varför har inte en skatt sänts ned till honom?” eller “Varför har han inte en ängel i följe?” – Du är bara en varnare, men Gud vårdar sig om allt.
Det är bud på att tänka på hur Profeten (saw) agerade i dessa situationer och ifall vi kanske också ska flölja i Hans fotspår?