En diskussion mellan Imam Ja`far al-Sadiq (as) och Abu Hanifa
Qiyas eller Analogi är något som Shiaislam är starkt emot, men detta finns i sunni fiqh. Här föklarar vår sjätte Imam (a.s) varför det inte fungerar vi har flera berättelser däribland om att Shaitan vägrade buga inför Adam (a.s) pga sin qiyas.
En läsvärd artikel som ger en förklaring till diskussionen som ägde rum mellan Imam Ja`far al-Sadiq (as) och Abu Hanifa:
Fråga:
I tafsir (förklaring) av Surah Takathur, vers 8, finns en diskussion mellan Imam Sadiq (as) och Abu Hanifa. I den frågar Imamen (as) Abu Hanifa om följande:
1. Vilken är en grövre synd, mord eller otukt? För att fastställa mord krävs endast 2 vittnen medan det krävs 4 vittnen för fastställandet av otukt.
2. Vilket är bättre, fastandet eller bönen (salah)? En kvinna behöver inte ta igen (qadha) bönen när hon missar det på grund av menstruation, däremot måste hon det när det kommer till fastandet av månaden Ramadhan.
3. Vad är starkare, mannen eller kvinnan? I tafsir nämns det att mannen får dubbelt så mycket som kvinnan i arvet.
Kan du vara snäll och ge en utförlig förklaring av denna diskussion?
Svar:
Syftet med Imam al-Sadiqs (as) diskussion med Abu Hanifa var att bevisa att qiyaas (analogi) i religiösa frågor inte fungerar. Det Imamen (as) menar är att mannens logiskt tänkande inte kan upptäcka Allahs (swt) lagar utan bevis i text (exempelvis hadither).
Till exempel kan vi anta att mord är en grövre synd än otukt och därför bör fler vittnen krävas för fastställandet av ett mord, och därmed ignorerar vi att visdomen bakom kravet av 4 vittnen för att fastställa mord är för att göra det svårt att bevisa denna handling. Otukt är en personlig synd mellan två personer och Allah, och Den Barmhärtige Allah (swt) föredrar att dessa två personer ber om förlåtelse för sina synder och går vidare med sina liv utan att förlora sina rykten. Medan mord eller dödandet av en oskyldig person är att förstöra liven av många av offrets nära, och att göra det svårare att fastställa mord vore orättvist mot offret och dennes familj.
Vad gäller bönen och fastan, även om bönen är pelaren av Islam, men att be kvinnorna ta igen bönerna dem missat på grund av menstruation vore för svårt för att dem skulle vara tvugna att göra det varje månad, medan fastan endast kommer en period per år.
Visdomen bakom regeln är alltså baserad på hur praktiskt det är att ta igen handlingarna och inte på vilken av handlingarna som är bättre.
Angående arvet så är regeln inte baserad på vem av dem som är starkare eller mer överlägsen, snarare är den baserad på vem som har den finansiella bördan på sig (dvs. mannen, och därför bör han ärva mer).
I ett nötskal, när Imamen (as) säger ord som ”grövre”, ”överlägsen” och ”starkare” så vill han bevisa att vårt logiskt tänkande skulle bygga en regel utifrån dessa termer, medan Islam har en helt annan regel därför att dess visdom baserar sig inte på dessa termer.
Skriven av: Sheikh Mansour Leghaei och översatt av min bror H.