Press "Enter" to skip to content

Förbudet att få vatten

Förbudet att få vatten

Muawiya hade styrt över Syrien i åratal, när Imam Ali a.s kom till makten, så ville han få bort sådana individer som skadade Islam, för att själva främja sina egna intressen. Muawiya hade styrt området som sitt eget landområde, där han byggt upp en stor armé och där han spred sitt gift bland de mindre kunniga. När Othman, Muawiyas släkting, bad honom om hjälp, så vägrade Muawiya skicka den, men istället valde han att använda sig av Othmans mord, för att kalla till krig mot den rättfärdiga och rättmätiga kalifen och Imamen Ali (a.s).

Ali fick lydnad från alla provinser, förutom Syrien. Plötsligt blev Imam Ali (a.s) anklagad för att skydda Othmans mördare. Imam Ali (a.s) fick se sig först slåss mot Aisha och hennes stora armé vid Basrah, i det såkallade Kamelslaget, sedan började nu kriget mot Muawiya. Imamen (a.s) skrev flera brev till tyrannen Muawiya, men inget hjälpte. Man rörde sina arméer mot varandra. Abul Aawar Salmi, ledde Muawiyas första trupp och Malik al Ashtar ledde Imam Alis a.s första trupp. De möttes vid Eufratsfloden, Imam Ali (a.s) rättvis som vanligt hade uppmanat Malik al Ashtar att inte vara den att börja aggressionen. Abul Aawar, lika rutten som sin mästare, hade dock inga problem med att börja attacken, för att skrämma Imamens (a.s) krigare. Malik, storaratad som vanligt, lyckades dock inte bara värja sig mot attacken utan även vända på den så syrierna fick se sig slagna. Al Awaar tänkte då ut en ny plan, han nådde Ghat, enda platsen där man kunde hämta vatten från floden obehindrad. Han lät sina soldater hålla sig vid platsen så att de kunde hindra Alis (a.s) armé från att få tag i vattnet. Då nådde även Muawiyas stora här dit. Muawiya blev glad åt denna ”seger” så han satte ut fler soldater för att kunna avhålla Imamens (a.s) armé från att få tag i något vatten.

Alis (a.s) armé började bli oroliga åt att de inte kunde få tag i vatten längre, och Muawiya skröt om sin stora seger. Muawiyes sluga general Amr ibn al Aas, var den enda som inte tyckte det här var någon bra idé. Imamen (a.s) nådde då fram med sin armé och skrev ett brev till Muawiya, där han skrev:

”Vi kom hit men vi försöker undvika blodspilla med alla medel då vi är alla muslimer. Vi hoppas vi kan lösa våra meningsskiljaktigheter genom förhandlingar och diskussioner. Men vi har ser att du och dina anhängare använder er av vapen och förstörelse innan något annat. Vidare har ni förvägrat mina anhängare vatten. Be dina män att sluta med detta, så vi kan starta diskussioner med varandra. Dock om du inte är villig till nåt annat än krig, så är vi inte rädda för er.” Muawiya rådgjorde med sina män och överlag var de alla överens om att man ska ta tillfället i akt då man hade kontroll över vattnet, och att strunta i brevet. Alla förutom Amr ibn al Aas var av denna åsikt.

Amr ibn al Aas sade:

”Du har fel. Faktum är att Ali och hans män inte vill börja kriget, det är därför de är tysta och lugna, därför han skrev det brevet. Tro inte de kommer dra sig tillbaka om du ignorerar deras brev och fortsätter avhålla dem från vattnet. För då kommer de ta till vapen och komme inte sluta förrän de fördrivit dig från Eufratsfloden genom att skämma ut dig.”

Muawiya ansåg dock att kontrollen över vattnet fick Alis armé att bli svagare. Ali (a.s) blev oroad över situationen, för det ledde till att man inte kunde stoppa blodsutgjutelsen mellan muslimerna och visade på att Muawiya inte ville ha en god relation mellan dem. Så Imamen (a.s) höll ett kort och kraftfullt tal inför sina män, i korta drag:

”Dessa personer har har börjat förtrycka, och öppnat dörren för konflikt och välkomnat er med fientlighet. De är hungriga på krig och kräver krig och ert blod. De har förvägrat er vatten. Så nu har ni två vägar att välja mellan, det finns ingen tredje väg.
Ni kan å ena sidan acceptera förödmjukelse och förtryck och förbli törstiga såsom ni är nu, eller mätta era törstiga svärd med deras smutsiga blod, så att ni kan släcka er törst med söt vatten. Döden är att leva ett förödmjukat liv och liv är att vara segrande, även om det kostar oss vårt liv. Sannerligen, Muawiya har samlat runt sig en okunnig och vilseledd pöbel; och han utnyttjar deras okunnighet så de har uppenbarat sina nackar för dödens pilar.”

Detta tal fick Alis (a.s) soldater att bli rasande på fienden. De attackerade hårt och fick bort fienden långt bort från vattnet. Nu när Amr ibn al Aas fick rätt i sin profetia, sade till Muawiya:

”Nu om Ali kommmer återgälda dig med samma mynt vad kommer du göra då? Kan du då ta över al Ghat för en andra gång?” Muawiya undrade vad Amr trodde att Ali skulle göra nu?

Amr sade:

”Jag tror att Ali inte kommer bete sig som dig. Han kommer inte avhålla oss från vattnet, han har inte kommit hit för att bete sig på det viset.”

Alis (a.s) soldater bad honom om lov att avhålla Muawiya från vattnet, men Ali (a.s) sade, nej, att avhålla dem från vatten är den okunniges beteende. Jag beter mig inte på det viset. Jag kommer diskutera och förhandla med dem med den heliga Koranen som bas. Om de accepterar mitt förslag, bra om inte så kommer jag slåss mot dem, men på ett hederligt vis, inte genom att avhålla dem från vatten. Jag kommer aldrig göra något sådant och aldrig kommer jag att förtrycka dem med hjälp av vattnet.

Några år senare, skulle Muawiyas son, Yazids, armé, avhålla Al Hussain (a.s) från att få vatten, och al Abbas (a.s) förlorade sina händer, i sitt försök att få tag i vatten åt barnen och kvinnorna. Sådan far, sådan son…

 

 

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *