Skomakarens vallfärd
En känd muslimsk lärd, vid namn Abdullah bin Mubarak, hade en dröm medan han sov nära Kaaban. Abdullah såg två änglar som flög ner till jorden, och började tala med varandra. En av änglarna frågade den andre:
”Vet du hur många som kom till Hajj detta år?”
Den andre ängeln svarade:
”600 000 kom till vallfärden detta år.”
Abdullah bin Mubarak var också på vallfärd detta år.
Den förste ängeln frågade hur många personers Hajj hade blivit accepterad. Den andre svarade:
”Jag undrar om någons Hajj har blivit accepterad alls.”
När Abdullah bin Mubarak hörde detta, kände han stor sorg. Han tänkte för sig själv, så många människor som kommer från hela världen för Hajj, de korsar så många hinder som floder, junglar, berg och fick uppleva så många prövningar och det kostade dem så mycket, i form av energy, stress och pengar. Skulle alla dessa människor uppoffringar vara förgäves? Allah låter inte någons anstränging vara förgäves…
Just när den tanken slog honom, hörde han den andre ängeln tala:
”Det finns en skomakare i Damaskus, hans namn är Ali bin Al-Mufiq, han kunde inte komma till Hajj, men Allah har accepterad hans uppsåt för Hajj. Inte nog med att han får belöning för Hajj, utan pga kommer alla som kom till vallfärden, bli belönade.”
När Abdullah hörde detta, vaknade han upp och bestämde sig för att bege sig till Damaskus för att möta skomakaren, vars uppsåt för vallfärd, betydde så mycket.
När Abdullah bin Mubarak nådde Damaskus, frågade han runt efter skomakaren Ali bin Al Mufiq, och han hänvisades till ett hus. När en man kom ut ur det huset, hälsade Abdullah på honom och frågade efter mannens namn. Mannen svarade, att han hette Ali bin al Mufiq och på frågan vad han arbetade med, sa han att han var en skomakare.
När Ali frågade om främlingens namn och fick reda på det att det var den kände lärde, Abdullah bin Mubarak, var han mycket nyfiken på varför denne kände man letade efter honom.
Abdullah frågade Ali om dene hade planerat att gå på Hajj, och Ali svarade att han hade planerat för Hajj i 30 år, där han sparat allt han kunde, men Allah ville inte att det skulle ske det året, så det blev inte av.
Abdullah var mycket nyfiken på varför Ali inte kunde resa på Hajj och hur det kom sig att Allah ändå accepterade hans Hajj och enbart genom honom accepterade 600 000 andra personers vallfärd. Medan han talade med skomakaren, kände han av att denne man besatt en form av spirituell renlighet; den storhet som islam brukade tala om. En person som hade bra uppträdande, och godhet i sitt hjärta.
Abdullah fortsatte fråga varför Ali inte kund gå till Hajj, men Ali svarade gång på gång att det var Allahs vilja.
Till slut berättade Ali dock:
”En gång gick jag till min grannes hus. Hans familj satt och åt, även då jag inte var hungrig, så förvånades jag över att min granne inte erbjöd mig att sitta och äta med dem, utav artighet, men jag såg på min granne att han har sorgsen över något och därför försökte undvika att bjuda mig på mat. Efter en stund, sa han till mig:
”Jag ber om ursäkt, jag kan inte bjuda dig på mat. Vi var utan mat i 3 dagar och jag kunde inte se hungern och smärtan hos mina barn. Så jag gick ut för att hitta mat och hittade en död åsna. I min desperation, tog jag delar av djurets kött och tog med mig hem det till min fru, så hon kunde tillaga det. Det är halal för oss, för vi är i en så extrem situation av svält, men jag kan inte erbjuda dig det.”
Ali fortsatte:
”När jag hörde detta, blödde mitt hjärta tårar. Jag gick hem, samlade de tre tusen dinarer jag hade sparat till Hajj och gav pengarna till min granne. Jag hade också gått hungrig för att spara dessa pengar, men jag tyckte att hjälpen till min granne i dessa svåra tider, var viktigare, även då jag fortfarande när drömmen om att åka på Hajj, när Allah tillåter det.”
Abdullah blev inspirerad av berättelsen och berättade då för skomakaren om sin dröm med de två änglarna.
Allah visar barmhärtighet mot dem som visar barmhärtighet mot Allahs skapelse. Detta dåd av barmhärtighet som skomakaren hade visat upp, behagade Allah så pass mycket, att det inte enbart gav belöningen för Hajj åt skomakaren, utan även till alla som åkte till Hajj det året.
Hajj är en resa som kan tända till en själ för att påminna om tiden då själen skapades.