Den vackra kvinnan på axeln

Två munkar var på väg till ett kloster när de kom fram till en flod, vid floden fanns det ingen bro och enbart ett litet vadställe där munkarna kunde gå över. Vid badstället stod en vacker kvinna som inte ville bli blöt och den äldre munken frågade om han kunde hjälpa henne över genom att bära henne över sina axlar? Kvinnan tackade jag till hjälpen.

Den yngre munken blev förvånad men sade ingenting. Han fortsatte reta sig på att den religiösa munken lät en kvinna röra honom, han som brukade varna för kontakten mellan könen. Vid andra sidan släppte den äldre munken ner kvinnan men den yngre munken kunde inte sluta tänka på det som hade hänt. Han tänkte på det och tänkte på det timme in och timme ut.

Ju mera han tänkte på det desto retligare blev det och när de till slut kom till ett litet gästhus, så kunde han inte hålla sig längre. Den unga munken brast ut ilsket mot den äldre munken: “Hur kan du kalla dig vara en bra munk som ska avhålla sig från all kontakt med det motsatta könet, när du tar det första tillfället i akt att röra kvinnor?? Särskilt när det är en vacker kvinna? All din lärdom visar sig bara vara hyckleri.”

Den äldre munken tittade förvånat på den yngre munken och sade:

” Hur kommer det sig att jag fick släppa ner damen många timmar sedan, men du bär fortfarande henne på dina axlar?”

Sensmoral:

Denna mycket gamla Zenhistoria reflekterar över många människors tankar idag. Vi möter många saker som är otrevliga, irriterande eller gör oss sura. Ibland sårar de oss djupt, ibland gör de oss bittra eller svartsjuka. Men som den lilla munken, låter vi dem inte försvinna ur våra sinnen. Vi håller fast vid att ha kvar dessa tynger på våra axlar. Vi låter dem komma tillbaka till oss, till att såra oss, göra oss sura göra oss bittra och att åsamka oss mycket smärta.

Varför tillåter vi det här att ske? För vi är inte villiga att släppa tyngden eller släppa taget om dem. Vi borde lära oss släppa “den vackra damen” strax efter att vi gått över floden, det är alltså efter att något dåligt hänt oss. Sluta älta om sakerna om och om igen. Det skulle få bort mycket av vår smärta. Ingen nytta av att låta händelsen smärta oss längre än nödvändigt.

Jag själv lider av ett fenomen som handlar om att jag är bitter över saker och ting även många år efter att de skett. Jag menar att de lär mig passa mig för att liknande saker ska hända mig igen dock har jag insett att jag för ofta begår samma misstag om och om igen. Jag lär mig inte heller av dessa händelser, utan samma eller liknande folk gör liknande saker mot mig om och om igen och jag har inte lärt mig. När man släppt tankarna på dessa människor och dessa händelser, så har man så mycket mera av sitt liv.