En äldre kinesisk kvinna hade två stora krukor. Hon brukade sätta dem på var sin sida av en stock som hon bar runt ryggen. En av krukorna hade lite sprickor medan den andre var helt perfekt. Hon brukade gå till en avlägsen brunn för att hämta vatten med dem. Den fulländade krukan var alltid full när hon kom hem, medan den med sprickor alltid bara var halvfull.
I två år höll det på på det här viset, en av full den andre halvfull. Det här fick den fulländade krukan att känna sig stolt medan den med sprickor kände sig generad. Att bara klara av hälften av vad den var skapad att innehålla förstörde det sista av den skadade krukans självförtroende.
Efter att dessa två år hade gått, började krukan med sprickor att tala till kvinnan. “Jag är generad över mig själv, för sprickan i min sida gör att jag tappar vatten på väg hem” Kvinnan log och sade: “Såg du inte att det finns blommor på din sida av vägen ända fram till huset, men inte på andra sidan?”
“Det är för jag har alltid känt till dina brister, så jag planterade blomfrön hela vägen hem och du vattnar dem varje dag just på grund av dina sprickor. I två år har jag kunnat ha dessa vackra blommor på mitt bord”. “Utan att du är just du, då hade det inte varit så här fint i huset”.
Alla vi har vi våra unika brister och fel, men det är just dessa sprickor och fel som gör våra liv tillsammans så intressanta och givande. Så ta alla människor för vad de är och leta efter det goda i deras brister..
Hade det här varit en fb-sida så hade jag nog gillat det, så “gilla” (y)
oh my allah..tror det finns nåt jag kan lägga till som gör så att du kan gilla hahaha
jaa just det, har sett på vissa bloggar att man kan gilla blogginlägg och så publiceras det på facebook xD
Så fint mashaAllah.