Spreds Islam med hjälp av svärdet?

Den bäste i världen – Profeten Muhammed, var en otrolig gestalt, en person som tyvärr fick för många fiender för det omvälvande budskap han kom med; ett budskap som än idag bekämpas utifrån och innifrån. Det här är ett inlägg jag skrev några månader sedan men alltid värd att läsa om och om igen för att förstå hur Islam spreds, varför det inte spreds med svärdet, som Islams fiender så gärna försöker framhäva. Salawat på dig min Profet.

Nu i dessa tider där SD och deras fränder i Europa sprider hat och lögn om Islam, då är det berättigat med att publicera det här inlägget igen, som belyser ifall Islam spreds med hjälp av svärdet eller ej.

Det största landet med muslimsk befolkning, Indonesien, blev muslimskt genom kontakten mellan Indonesiens folk och muslimska handelsmän. De muslimska handelsmännens moral, beteende och värderingar ledde till att människorna konverterade.

“Islam är en sjuk och ond religion. Islam är ingen religion, det är en ideologi. Islam är en cancer. Islam vill ta över världen. Islam är våldsam.”

Allt det här kan man höra och se på bloggar, på teve och man kan höra de här sakerna av människor, som bildat sig en opinion med hjälp av fördomar och hets. De här åsikterna sprids av högerradikala kristna i USA och av smårasistiska partier i Europa. Ofta ser man samtidigt ett stort stöd till Israel bland dessa grupperingar. Man är okunnig om historia och tror att araberna tvingade människorna att konvertera till islam.

Förr var det inte ovanligt att man såg karikatyrer med en muslim, som red och hade en sabel i ena handen och Koranen i nästa. Vi såg nog alla hur “Muhammedkarikatyrerna” såg ut, en muslim med en sabel i handen och en bomb i turbanen. Låt oss se hur islam spreds, med svärdet eller genom frivillig konvertering?

Koranens perspektiv

Koranens syn på tvång att konvertera, är rätt klar på den punkten.

“TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.“

Koranen 2:256

Det får inte finnas någon våld eller tvång i att acceptera islam; islam vill ha ärliga troende, inte hycklare. När du tvingar någon att konvertera, så ökar du bara antalet hycklare. Vidare säger Koranen att Profeten Muhammed (s.a.w) är en som påminner människorna, inte som en person som ska tvinga religionen på folk.

Påminn dem [Muhammad]! Din uppgift är att påminna -men över deras [sinnen] har du ingen makt.

Koranen 88:21-22

I andra Koranverser så beskrivs Profeten som en person som

“förkunnar glada nyheter”

(Koranen 2:119)

och

“varnare för Allahs straff”

(Koranen 34:28)

Hans roll var att påminna folk om den naturliga instinkten att tro på Allah. Som den första versen förklarade, tvång behövs inte och är inte rätt väg att gå, för sanningen är uppenbar.

Profetens exempel

Profeten Muhammeds (s.a.w) liv kan delas in i två delar, 1) första 13 åren av hans mission i Mecka och 2) de sista 11 åren av hans liv i Medina.

I Mecka

De första 13 åren av Profetens (s.a.w) mission var i Mecka, Han och muslimerna var i minoritet i Mecka, så att tvinga sin tro på majoriteten var ologiskt och historiskt omöjligt. Det var förföljelsen av Honom och muslimerna som ledde till att de fick fly till Medina.

I Medina

Under de sista elva åren i Medina, så hade de flesta i området konverterat till islam, de hade konverterat innan Profeten Muhammed (s.a.w) dök upp. När Han kom till Medina insåg han att det fanns en liten minoritet judar, dessa ville inte konvertera, så Profeten Muhammed (s.a.w) slöt ett avtal med dem, så att både muslimerna och judarna kände till sina rättigheter och sina skyldigheter. Det viktiga i avtalet för vår del är den här delen:

“De judar som går med på detta avtal skall vara skyddade från alla smädelser och irritation; de ska ha samma rätt som vårt eget folk till vår hjälp i alla frågor. Judarna i Medina ska, med muslimerna, utgöra vår nation. De ska utöva sin tro lika fritt som muslimerna. Judarnas allierade och undersåtar ska åtnjuta samma säkerhet och frihet. De skyldiga ska jagas och straffas. Judarna ska delta i medinas försvar mot alla fiender. Medina ska vara en säker plats för alla dem som detta avtal gäller. “

Detta avtal visar klart att Profeten Muhammed (s.a.w) inte försökte tvinga någon till något, tvärtom han försökte främja fredlig samexistens med andra religioners anhängare.

Krigen på Profetens (s.a.w) tid

Var inte de krig Profeten (s.a.w) förde efter han tog över Medina, till för att tvinga islam på andra? Låt oss titta på dessa krig:

Slaget vid Badr

Muslimerna blev angripna av Meckas styrkor. Inget aggressionskrig från muslimernas sida. Mecka hade stulit muslimernas egendomar i Mecka och muslimerna försökte få tillbaka dessa genom att anfalla en karavan som bar på dessa egendomar. Slaget vanns av muslimerna.

Slaget vid Uhud

Meckas armé ville ha hämnd för förlusten vid Badr, inget slag för att sprida islam här heller.

Slaget vid vallgraven (Khandaq eller Al Ahzab)

Meckas armé med hjälp av norra Arabiens judar, försökte angripa muslimerna i Medina. Än en gång, inget slag eller krig som muslimerna startade.

Hudaybiyyafreden

Sex år efter ankomsten till Medina, ville Profeten Muhammed (s.a.w) med ett litet följe muslimer, vallfärda till Mecka. De förvägrades att komma in i staden. Efter långa förhandlingar skrev man på ett fredsavtal, som skulle gälla i tio år.

Avtalets betydelse i korthet:

Fram tills man skrev på det här avtalet, så var muslimerna upptagna med att försvara sig mot Meckas armér.
Efter att man skrev på avtalet, så kände muslimerna sig så pass säkra att de började resa till andra regioner och länder. Detta avtal underlättade för muslimerna att missionera.
På bara tre år, hade detta missionerande lett till att nästan hela Arabien blev muslimskt, utan svärdets hjälp eller tvång. Därför kallas det nionde året för Aamul Wufud – delegationernas år; för att många arabiska delegationer från de olika arabiska stammarna började komma till Mecka för att deklarera sitt och sitt folks konvertering till islam.

Erövringen av Mecka

Meckas ledare bröt mot vapenvilan, man mördade obeväpnade muslimer och detta ledde till att över 10 000 man samlades för att ta hämnd. Muslimerna kom till Mecka och man lovade Meckas befolkning att de fick leva i fred, om de la ner vapnen. Mecka togs över utan att en enda blodsdroppe spillts. I Koranen 9:3, så kan man läsa att Meckas avgudadyrkare fick några månader på sig att studera islam, om de inte gillade religionen så fick de lämna Mecka, för den staden skulle vara muslimsk.

Så ingen gång under de här åren, såg vi att svärdet användes för att tvinga folk att konvertera. Man lät till och med avgudadyrkarna behålla sin tro.

Erövringarna efter Profeten

Efter Profetens (s.a.w) död, erövrade muslimerna Irak, Syrien, Palestina, Egypten och Iran. Många i väst ser dessa erövringar som bevis för att man använde svärdet för att sprida islam. Vi har dock källor från tidig islamisk tid som visar på motsatsen. Det är sant att man erövrade dessa länder, men spred man religionen islam med hjälp av svärdet?

Grunden till missförståndet är att man gör den felaktiga slutsatsen att eftersom det muslimska riket ökade i omfång, så tvingade man människor att konvertera till islam. Man måste skilja på krig där riket ökar i storlek och religionen islam. När ett land erövras betyder inte det att befolkningen byter religion.

Ira M. Lapidus skriver i boken “En historia om de islamiska samhällena“:

“Frågan om varför folk konverterade till islam har alltid skapat intensiva känslor. Tidiga generationer av europeiska lärda, trodde att konvertering till islam grundade sig på valet mellan liv och död, valde du islam fick du leva, valde du att kvarhålla vid din tro, så dog du. Det har nu framkommit att våldsam konvertering, även om det kunde hända i vissa muslimska länder vid vissa tillfällen, var mycket ovanligt. Muslimska erövrare föredrog att dominera än att konvertera och det stora antalet konverteringar skedde på frivillig grund.”

I det stora flertalet städer så fortsatte människorna med sina respektive religioner. De muslimska erövrarna ingick avtal som garanterade de erövrade folken friheten att utöva sin religion, så länge som de betalade skatter till staten. Marshall Hodgson skrev i sin kända bok, “Islams vågstycke”:

“Det fanns inga försök till att tvinga människorna i de erövrade länderna till att konvertera till islam. I de ickearabiska jordbrukssamhällena var uppsåtet att härska inte att få dem att konvertera. Islams överlägsenhet låg i att man skapade social ordning, detta i sin tur skulle stärka muslimsk överhöghet. Denna överhöghet grundade sig i att muslimerna var rättvisa och enkla, i motsats till de förtryckande och korrupta ledarna som härskade innan muslimerna kom.”

Ommayyiderna avskydde att folk blev muslimer, de t o m införde rasistiska lagar som skulle försvåra konvertering (därför startades revolutioner av perser och andra ickearaber som konverterat, och detta ledde till Ommayyidernas undergång). Man föredrog att hålla muslimerna avskilda från det erövrade folket. I århundraden hade man slagits om områden som Syrien och Irak, där fanns olika religioner som alla blev förföljda, en gång av perserna nästa gång av Bysans. Så muslimerna välkomnades som räddare och befriare.

Vidare skriver Ira M. Lapidus:

“Den andra principen var att de erövrade folken skulle bli så lite störda som möjligt. Detta innebar att de arabiska muslimerna, i motsats till vad det ryktats, inte skulle tvinga människor att konvertera till islam. Muhammed hade genom sitt beteende att låta judar och kristna i Arabien att behålla sin religion, så länge de betalade skatt. Kaliferna utvidgade samma system över hela mellanösterns judar, kristna och zaraostras, grupper som de ansåg tillhörde “bokens folk”, människor som följde tidigare versioner av islam.

Så härskarna tjänade på att människorna fortsatte tro på sina respektive religioner, detta innebar inkomster till staten.

Några exempel från islams historia

Historien har gett oss ett stort antal bevis för att det islamiska imperiet spreds med hjälp av militära medel, men detta betyder inte att islam också spreds med hjälp av svärdet. Titta bara på Indien. Muslimerna härskade i Indien i över 800 år, ändå fanns det aldrig någon muslimsk majoritet i landet. Siffrorna visar att våld inte var del spridandet av islam.

En känd indisk historiker och journalist, Dr. Khuswant Singh, skriver i sin bok “Sikhernas historia” om tidig islamisk historia i Indien. Han klargör att islam i Indien spreds av spirituella mästare och missinärer, inte med hjälp av de härskande.

Studerar man Sydostasiens historia, så kommer man fram till att muslimska soldater eller flottor inte kom i närheten av Malaysia eller Indonesien. Ändå är Indonesien det land med störst muslimsk befolkning. Där spreds islam med hjälp av missionärer och handelsmän. Lapidus menar att det finns tre teorier om varför islam spred sig i det området:

Handelsmännens beteende
Missionärernas arbete
Islams attraktionskraft till de fattiga massorna istället för att vara attraktivt för de härskande

Det var genom de muslimska handelsmännens karaktär och beteende som Indonesiens folk först attraherades till islam. På liknande sätt kan vi se islams spridande i Afrika.

Det sista muslimska imperiet, det Ottomanska riket, styrdes av en turkisk Kalif, det härskande systemet i riket var det så kallade milletsystemet. Milletsystemet innebar att man hade multikultur och multireligion i landet. De olika folken regerades av sina “egna”. Man hade stor del av Europa under sig och där härskade kristendomen, men ingen tvingades konvertera.

Jämför vi de muslimska rikena med de västliga/kristna under samma tidsperiod, så kan jag slå vad om att vi inte hittar liknande tolerans bland västerlänningarna. Professor Davison, en känd historiker inriktad på det Ottomanska riket, skriver:

Det kan hävdas att turkarna var mindre förtryckande mot sina undersåtar än tyskarna var mot polackerna, engelsmännen mot irländerna och amerikanerna mot de svarta. Det finns historiska belägg som visar att på denna tid, 1800-talet, så migrerade människor från Grekland in till det Ottomanskt styrda riket, för att dessa behandlade sina undersåtar mera tolerant, än grekerna var mot sina egna grekiska undersåtar.

Media i Europa och USA är fördumsfulla mot islam och muslimerna, men se bara på islams spridande och ökning i väst. Även då det finns många käppar i hjulet för islam, så växer religionen mest i USA. I länder som England, Frankrike och Tyskland konverterar massor med människor. Bara det är ett starkt bevis om hur islam spreds i historien, genom fredliga medel eller med hjälp av svärdet?

Framtiden

Muslimerna i väst måste inse att deras bästa vapen mot den negativa bilden som media sprider mot islam och muslimer, är deras eget beteende och deras egna karaktärsdrag. Ifall de följer islams regler om hur de ska agera och hur de ska leva sina liv, då kommer deras grannar, medarbetare och dem som känner dem, inte att tro på medias svartmålning av muslimerna.

Imam Jafar al Sadiq sade:

“Kalla på människorna till islam utan att använda er tunga”

Så man ska inte få folk till att konvertera med hjälp av ord utan med hjälp av vårt agerande. Vårt beteende hemma, på arbetsplatsen och i samhället överlag, borde vara hur vi försvarar den sanna bilden av islam. Islamofobin kommer fortsätta svartmåla islam och muslimerna, det gäller för oss att inte låta den eller de kriminella elementen bland muslimerna, att kidnappa agendan. Vi måste opponera oss, och vi måste visa upp den islam som vår Profet (s.a.w) visade upp, den islam som attraherade miljarder.