Ett av de mest kända slagen i islams historia, handlar om slaget vid Khaiber, när Profeten kände sig tvungen att bekämpa judarna, som hotade islam och muslimerna. Här är en iransk film, som jag visat förr, men väl värd att se med engelsk text.
Khaiber för barn
Ett islams största segrar på Profeten Muhammeds tid, var slaget vid Khaiber. Judarna hade brutit sitt avtal med Muhammed (s.a.w) och allierat sig med islams fiender. Så man belägrade deras stora fästning, Khaiber. Där hade judarna förskansat sig och vecka in och vecka ut lyckades muslimerna inte besegra fienden. Efter 25 dagar frågade sade Profeten Muhammed (s.a.w) “Imorgon kommer jag ge fanan till en man som är älskad av Allah och dennes Profet och som älskar Allah och dennes Profet.” Alla hoppades att det skulle vara de som skulle få fanan och som skulle få äran att anfalla fortet.
Nästa dag väntade alla vänner till Profeten på att få äran, men plötsligt frågade Profeten efter Ali. Man berättade för honom då att Ali led av en ögoninflammation och inte klarade av att närvara. Profeten (s.a.w) kallade på Ali, när Ali kom, bad Profeten en liten bön över Alis öga och lade lite saliv på ögat. Ali helades. Profeten sa då, gå fram oh Ali och vänd inte om. Ali gick några steg och hörde då Profeten (s.a.w) kalla på honom. Ali stannade till. Profeten sa: “Oh Ali, varför har du ryggen vänd till mig”. Ali svarade, oh Profet, du bad mig gå fram utan att vända om. Profeten fick ett leende på läppen och sade åt Ali att gå vidare med sitt uppdrag.
Ali lyckades möta Marhab, Khaibers store krigare. Både presenterade sig själva med en dikt och när Ali lyckades döda Marhab, tog han tag i porten till fästningen och använde den som sköld. Efter slaget var över, lyckades inte ens 7 man att lyfta porten, så tung var den.
Här kommer lite tecknat för barnen om dessa slag, arabiskt tal med engelsk text:
Del1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Artikel jag skrev i samband med SVDs kampanj mot muslimer
Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD.
Ett av en muslims största och viktigaste minnen från de islamiska krigen är Khaiber. En slogan som ljöd då var: Khaiber Khaiber ya yahood, jaysh muhammed saufa ya3ood. I korta drag betyder det att Khaiber Khaiber oh judar, Muhammeds armé är på väg tillbaka.
Enligt SvD är det antisemitiskt. Jag ser inte antisemitismen i det, då det är en gammal slogan som anspelar på själva slaget, ett slag, som i minga ögon, var ett av de mera fantastiska i islamisk historia:
Muslimerna hade kommit i konflikt med det mäktiga Khaiber, en oas med sju sammanhängande fort. Det anses ha varit ett av de mäktigaste forten i Arabien. Muslimerna försökte betvinga judarna i Khaiber, men misslyckades gång efter gång. Islams största hjälte på sin tid, Ali ibn Abi Talib, Profetens kusin och svärson, hade haft en ögoninflammation och kunde inte delta. Han hade lett muslimerna till seger i alla muslimska slag och nu när han behövdes som mest, var han inte tillgänglig.
En dag höll Profeten ett tal till de muslimska krigarna och sa imorgon kommer jag att ge flaggan (lederskapet) till en man som älskar Allah och dennes profet och är älskad av Allah och dennes profet; han har aldrig vänt fienden ryggen (flytt) och kommer inte hellre att göra så imorgon. Alla blev överglada, alla hoppades på att de skulle få leda krigarna dagen därpå. Nästa dag hade Profeten kallad på Ali, och sa åt honom att gå ut och be fienden att ge upp och leva under islamiskt styre, om de vägrar så kommer de att besegras. Ali sa att han inte kunde se något.
Profeten Muhammed tog saliv från sin mun och la det på Alis öga, som helades från inflammationen. Ali fick fanan och Muhammed sa åt honom att gå mot fienden och inte vända tillbaka. Bara några meter hade Ali hunnit när han fick höra Profeten kalla på honom. När Ali inte vände sig om utan hade ryggen vänt mot Profeten, så frågade Muhammed honom varför han var så respektlös. Ali svarade att han inte fick vända, det var befallningen han hade fått. Profeten log och sa det var bara ett test, gå med Allah och segra för islam.
Judarna i Khaiber hade en av de största kämparna på den tiden, som sin förkämpe, han hette Marhab. Denne Marhabs bror Harith fick gå ut mot Ali i envig. Harith hade skrämt muslimerna men i envig med Ali var han chanslös och några minuter senare låg han död på marken.
Marhab blev ursinnig och gick ut ur fästningen med sin tunga rustning på. Utanför höll han en känd dikt:
Fästningen Khaibers väggar kan vittna att jag är Marhab. Jag är den bäste av krigare och de som möter mig på slagfältet får se sig färgade av sitt eget blod.
Ali svarade med en egen dikt:
Jag är den som min mor kallade Haidar, ett vilt lejon. På slagfältet gör jag processen kort med mina fiender.
Ali hade valt sina ord mycket väl. Han visste att Marhab hade haft mardrömmar om ett lejon som slitit honom i stycken och de här orden fick honom att tappa fattningen en stund. Men plötsligt tog han stora steg fram för att ta hämnd på Ali för sin brors död.
Marhab kastade sitt spjut mot Ali, som vejade undan och som återkom med att slå mot Marhabs huvud, ett huvud som inte bara hade en hjälm av sten utan också av järn. Den gick itu, såsom Marhabs huvud. Svärdet gick ända ner till hakan…
Judarna kunde inte tro sina egna ögon. Ali skrek Allahu Akber och såg plötsligt fler judiska krigare gå ut mot honom. De dog också lika kvickt som sin ledare. Alis skjöld gick sönder under dessa krigares attacker och pilar regnade ner från fästningen, så han tog tag i porten till fästningen och använde den som sin skjöld. En port som senare inte ens kunde lyftas av 7 krigare..
Hur kan det vara antisemitskt att ta upp en gammal slogan om ett slag som skedde 1400 år sedan? Hade man sagt judar judar snart kommer hitler och gasar er då hade jag förstått det men att säga judar judar snart kommer Profeten Muhammeds armé och tro det är antisemtiskt är befängt. Muslimerna är i krig mot den judiska staten och det är väl naturligt att det ska finnas en armé som kommer bekämpa och erövra, såsom muslimerna gjorde 1400 år sedan. Ramsan är äldre än Israel, än sionismen ja även äldre än Sverige som stat…