Ali på slagfältet
Efter Profeten Muhammed, fanns det ingen man som var så modig, så kunnig, så smart och så perfekt, som Ali ibn Abi Talib.
Hans status är så välkänd att både sunnis som shias är överens om Alis storhet. Vid slaget al Khandaq (vallgraven) mötte Ali en man vid namn Amr ibn Abd-Wudd Amiri. Vallgraven var så bred, att enbart Amr kunde hoppa över den. Där stod han medan muslimerna gömde sig i fruktan för denne storslagne kämpe.
Amr hånade och utmanade muslimerna, ”kom, kom möt mig, när ni dör går ni ju till paradiset”. Men ingen vågade sig ut för att möta honom, det sägs att muslimerna darrade som asplöv. Ali ställde sig upp, men Profeten Muhammed bad honom att sätta sig. Amr fortsatte håna och utmana, och tre gånger ställde Ali sig upp och tre gånger ombads han sätta sig på sin plats. Till slut fick han tillåtelse att möta Amr.
Amr började skratta, ”gå hem unge man, du är för ung för att dö”. Ali lyssnade inte på det örat…
Amr frågade vem denna yngling var och Ali presenterade sig. Amr sa än en gång, gå, jag kände din far, han var en vän till mig och jag vill inte döda dig.
Ali och Amr kom till slut att slå mot varandra och Ali segrade. Hans mod och hans heder under det slaget ledde till att Amrs syster skrev en dikt till hyllning för sin brors betvingare…
Profeten Muhammed sade om Amrs död:
”Att döda Amr är bättre än Djinners och människans bön” (1)
Ahmad ibn Hanbal (en av de fyra sunnitiska imamerna som senare blev skaparen av en av de fyra lagskolorna) skrev följande:
Efter sin fars martyrskap höll, Hassan son till Ali, ett tal i vilket han sade: ”Oh folk, igår lämnade en hederlig man oss och rusade till nästa liv, han var ojämförbar bland historiens hjältar och framtida generationer, kommer att misslyckas med att förstå honom. För varje gång Profeten Muhammed skickade honom ut att möta fienden, så följdes han av Ängeln Gabriel på sin högra sida och ängeln Michael på sin vänstra och han kom inte tillbaka från slagfältet tills han hade uppnått seger. (2)
Khawarizimi har skrivit att en viss Abdullah bin Aisha berättar att han hört sin far säga:
”Varje gång de otrogna såg Ali på slagfältet, så skrev de sitt testamente, för de såg döden inför sina ögon” (3)
Ett av de mest kända exemplen handlar om Amr ibn al Aas, en ”muslim” som stod på usurpatorn Muawiays sida. Amr mötte Ali på slagfältet när dammolnet hade lagt sig, då såg han Ali inför sig och han blev så rädd att han tog av sig sina kläder och visade sig naken, så att hans kön syntes. Ali skämdes å Amrs vägnar, vände bort blicken och lät honom komma undan med livet – och skammen.
Det var enbart genom Profeten Muhammeds ord och enbart genom Alis svärd som muslimerna segrade på slagfältet. När Amrs herre Muawiiya senare vann makten över muslimerna, så började man svära åt Ali, man försökte få bort den kärlek folk hade för Ali, genom att hylla andra. Plötsligt började man höra storhetsdåd begångna av män som Khaled ibn Waleed och andra. Lusläser man historien dock, så fanns det ingen som Ali. På slagfältet, i kunskapen ja överallt, där fanns denna Ali.
Källa:
1. Tarikh Dimashq, vol. 1, pp. 158, Hadith 197
2. Musnad, vol. 1, pp. 199
3. Manaqib, pp. 72
I samma stund som Ali var en stor krigare så var han fredens man.
Broder glöm inte alla hans citat i nahjul balagha där han talar emot krig, där han avstod från sin plats endast för att inte se oskyldig blod rinna.
I Iran är Ali en förebild för alla unga män, han har även blivit en stor symbol för vänster anhängare, iranska kommunister anser att Karl marx och de andra kommunister inte kom med något nytt eftersom denna system hade redan skapats av Ali under hans kalifat. de anser att han är den första socialisten.
det finns endast två tillfällen då man inte kan hitta en droppe sprit i iran och det är under ashura och vid imam Ali blev martyr. vilken man är älskad av de troende och icke troende.