Hedersmord = Islam?

Jag har i några år belyst frågan om hedersmord, något som Allahs sändebud kämpade hårt emot. På den tiden, på 600-talet, så begravde araberna sina flickbarn levande i sanden. Koranen och Muhammed talar om detta och varnar människorna för denna hemska handling. I dag ser vi i Kina och Indien en liknande syn på flickor, man aborterar bort fostren, man kastar syra på tjejer som inte vill gifta sig eller vill lyda, man värderar kvinnorna mindre än männen. Detta görs inte av islam. I Kina och i Indien har man en annan tro än islam, men vi ser inte islamofoberna ge buddhismen eller hinduismen skulden, utan man menar det är något avskyvärt som görs av några människor utan samvete eller moral.

Då och då försöker folk ge islam skulden för hedersmorden.

I dagarna uppmärksammar flera muslimska bloggare det fasansfulla fenomen som populärt kallas ”hedersmord”. Ytterligare anledning att skriva om detta är att nu har ännu ett makabert mord avslöjas i Turkiet, där en 16-arig tjej begravdes levande med bakbundna händer i familjens trädgard, därför att ”hon hade manliga bekanta”.

Detta brukar kopplas ihop med islam, trots att islam förbjuder detta med klara och tydliga förbud. Det finns ingen tvekan, det finns inget utrymme för godtyckliga tolkningar – det är helt enkelt förbjudet och punkt.

Innan islams inträde pa den arabiska halvön brukade familjefadern begrava den nyfödda flickan levande, eftersom det var en skam att ens fa en dotter. En man, en följeslagare av Profeten, berättade att han tagit sin dotter, ett par ar gammal till en brunn.. dottern älskade honom och var glad att fa följa med honom, men han ville göra sig av med henne för hon var en flicka. Han kastade ner henne i brunnen.. och detta var da, innan islam, helt normalt och socialt accepterat!

Om dessa bestialiska handlingar säger Koranen:

”Och de tilldelar Gud döttrar – Stor är Han i Sin härlighet – men åt sig väljer de vad de själva önskar. Då någon får höra den glada nyheten om en dotters födelse mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom; och han drar sig undan människorna i denna för honom dystra nyhet och han överväger om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att tänka och döma? .” (Koranen 16:57-59)

Pa domedagen kommer de dödade barnen att fraga vad de gjort för att förtjäna ett sadant hemskt öde:

”…och den nyfödda som begravdes levande tillfrågas för viket brott hon miste livet.” (Koranen 81:8-9)

Och om att ta en annans liv:

”Av denna orsak förskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedesfördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet och om någon räddar en människa skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet”
(Koranen 5:32)
”Tag inte en annans liv – Gud har gjort det heligt …” (Koranen 17:33)

Det är klart och tydligt att mord inte är tillatet – inte för att behalla sin s.k ”heder”, eller av nagon annan anledning heller. Detta star utom allt tvivel och gar inte att ursäkta.
Som SANN beskyddare av kvinnans heder, star att läsa i Koranen om de som framför falska anklagelser mot kvinnor:

”Och de som anklagar ärbara kvinnor [för äktenskapsbrott] och sedan inte visar sig ha stöd av fyra vittnen, straffas med åttio piskrapp och skall i framtiden inte få avge vittnesmål; de har visat grovt trots mot Gud.” (Koranen 24:4)

”… De som [utan grund och utan att senare ångra sig] anklagar anständiga troende kvinnor som kan ha uppträtt oförsiktigt, [följs av Guds] fördömmelse i denna värld och i det kommande livet, och ett hårt straff väntar dem den dag då deras tungor och deras händer och fötter skall vittna emot dem om vad de gjorde.” (Koranen 24:23-24)

Det finns sannerligen ingen ursäkt alls för de som dödar sina barn:

”De som utan att förstå, i dårskap dödar sina barn har förlorat allt!” (Koranen 6:137)

Det man nu kan fraga sig är – vad far dessa människor att göra det hemska de gör? Vad far de att i generation efter generation, föra dessa barbariska seder vidare? Vad far de att bortse fran islams klara budskap?
Nog maste det väl finnas religiösa auktoriteter bland dessa människor. Vad gör de at saken? Eller är de kanske lika innästlade i denna ondska som de andra?
Det är varje människas ansvar att akta sina handlingar, att söka kunskap om islam och om vad som är rätt och fel. Samtidigt har de religiösa ledarna ett stort ansvar i det att undervisa befolkningen och leda dem pa rätt väg, att visa dem hur fel de gör! De kan inte sitta passiva i sadan ondska och vara nöjda med vad de gör. Tills detta upphör, är arbetet inte avslutat.
Gud har skapat oss med en vilja, han har skapat oss med förstand. Det är vad som skiljer oss fran djuren, som handlar av instinkt. Det finns ingen instinkt i oss som talar om oss att kallblodigt mörda vara barn, det är ren och skär ondska som far människor att tänka sadana tankar. En mördare är en mördare, enligt mig maste man vara en riktig psykopat för att kunna göra nagot sadant mot sin egen dotter eller son.

Ma Allah befria det muslimska samfundet fran sadana förtryckare och onda människor!