Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Israel erkänner apartheiden

Apartheiden i Israel känner inga gränser. Araberna är andra eller tredje klassens medborgare, om ens det. Deras skolor får mindre pengar till utbildningsmaterial. Deras unga arabiska söner och döttrar diskrimineras i arbetslivet. Arabiska samhällen får mindre vattenresurser i jämförelser med judiska samhällen.

När en arabisk bys (de brukar vara städer men kallas för byar av judarna) innevånare ökar i antal, så ges sällan tillstånd för denna by att utvidga sin mark eller öka antalet hus, medan judiska samhällen inte har detta problem. Israel kräver att man ska tillåta byggandet av bosättaresamhällen i det ockuperade Jerusalem, för att tillmötesgå det ökande antal judar i området, men araberna har inte samma rätt. Det är apartheid.

Allt det här är något som hela världen sagt, förutom USA och Israel, enligt dem är Israel inte någon apartheidstat. Fakta talar emot denna myt. En rasist är en rasist är en rasist.

Här skriver en jude om de här sakerna, han erkänner att Israel är en apartheidstat..

Israel`s democracy and its Arab population

David Newman
THE JERUSALEM POST, Oct. 5, 2009 [Full Jpost title: `Borderline View: Israel`s democracy and its Arab population`]

Last week`s comments by Minority Affairs Minister Avishay Braverman that the State of Israel should ask forgiveness from its Arab citizens for the way they have been treated during 60 years of statehood, raised, yet again, one of the basic dilemmas facing Israel as a sovereign state – namely how to be a Jewish and democratic state .

It`s not easy being a democracy, and it`s even more difficult being a democracy when your country is self-defined as an exclusive nation-state. On top of that, it is almost impossible to be a democracy when the country`s minority population (the Arab-Palestinian citizens of Israel) is part of a wider regional conflict in which it identifies (as would be expected) with the political and national aspirations of the neighbors, rather than of the state within which it resides.

It is a dilemma Israel has faced since the day it was established, and it has never really been resolved. How, indeed, can a state define itself as being both Jewish (exclusive) and democratic (inclusive) at the same time? Democracy means a lot more than simply ensuring that everyone has the right to vote and be elected, regardless of ethnic or religious background. Democracy is about the ability of the state to fully integrate each of its citizens into every potential sphere of state activity. This includes equality in development, resource allocation, political appointments, even in achieving the highest office of state power – a whole sphere of activities that, it must be acknowledged, the Arab citizens of Israel do not enjoy.

ONE DOESN`T have to be a radical left-wing activist to pay a visit to any Arab town or village in the country and see how undeveloped these places are in comparison to their Jewish neighbors. The roads, the infrastructure systems and the school facilities are always below par, and it is easy to understand why there is growing resentment among the country`s Arab population. And one only has to look at the annual local government data openly published by the Central Bureau of Statistics (and freely available on the government Web sites) to see that the Arab communities receive much fewer resources per capita than any of their Jewish counterparts, even the poor development towns.

It is not easy to understand the rationale behind almost every government policy to allocate fewer resources per capita to Arab citizens. It doesn`t make sense and, in the long term, has proved to be totally self-defeating for the state. The younger, more educated elements among the Arab population, who find it almost impossible to enter the job market at the same levels as their Jewish counterparts and who encounter silent discrimination in almost every sphere, have, as a result, become increasingly radicalized in their political opposition to the state on the one hand, and their support for the Palestinian cause on the other.

One of the biggest mistakes was the attempt by the state to create an artificial distinction between Arab citizens of Israel and Palestinians of the West Bank and Gaza. Prior to 1948, the Arab-Palestinian population residing between the Jordan River and the Mediterranean had been part of a single ethnic community, and this did not change as a result of the imposition of an artificial boundary drawn up in the Rhodes Armistice Talks.

Subsequently they have undergone separate processes of development, but they remain part and parcel of a single national entity. The sooner we accept their right to define their own identity, the greater the chance that we will be able to accept them for what they are – equal citizens with a minority identity – rather than always suspect them of constituting a fifth column.

The issue of land zoning for settlement expansion is but one of the more acute problems facing the Arab sector. It is ironic that the current Israeli government insists on the right of West Bank settlement expansion to enable internal natural growth of the existing settler population, while the same government does not enact the same principle for Arab citizens, who experience even more rapid internal growth. Their towns (euphemistically called `villages` in most statistical sources, even though they are much larger than equivalent Israeli development towns) are overcrowded and are prevented from growing by strict land-zoning laws. This is in stark contrast to the neighboring Jewish communities, which expand at much lower residential densities.

GIVEN THE context of the ongoing conflict between Arabs and Jews, Israel can justly be proud that it does accord equal political rights to all of its citizens, including those who identify with the Palestinian cause. The fact that an Arab member of Knesset can make a speech negating the very essence of the Jewish state within which he lives may not be comfortable for most ears, but it reflects a high level of freedom of speech that few other countries in similar situations would allow.

But that does not mean that we can expect the Arab-Palestinian citizens of the country to salute a flag, or sing an anthem, that has been designed to characterize and represent the Jewish and Zionist symbols of statehood. We need to be much more realistic in what to expect from the Arab population while demonstrating to them that we believe they can be fully integrated – politically, socially and economically – within every facet of life. If we succeeded in doing that, we would become a much better democracy than we like to think we are already.

This does not mean having to reduce, in any way, the Jewish characteristics and symbols of statehood, the raison d`etre of why the State of Israel was established in the first place. But it does mean recognizing that democracies are judged by their policies toward their minorities and those groups that do not have power, far more than by the simple technicality of whether or not they are able to vote.

[The writer is professor of political geography at Ben-Gurion University and editor of The International Journal, Geopolitics.]

13 kommentarer

  1. Jonas 08 oktober 2009

    Egentligen skriver han att Israel kan vara stolt över att inte vara en apartheidstat, trots arabernas konflikt med Israel :):

    ”GIVEN THE context of the ongoing conflict between Arabs and Jews, Israel can justly be proud that it does accord equal political rights to all of its citizens, including those who identify with the Palestinian cause.”

    Däremot tar han upp ett antal sociala problem för araberna, som Israel naturligtvis måste lösa, precis som Sverige. Som i Rinkeby eller Rosengård måste man arbeta för att också de som har sociala svårigheter får det lättare.

    Om man vill vara lite cynisk kan man tillägga att det vore bra om de israeliska araberna började betala lite skatt också, och deklarera sina inkomster och använda kassaapparaterna när de trycker in sina köp. ) Just nu hamnar flera miljarder utanför systemet pga den omfattande svarta arabiska ekonomin.

  2. Bahlool 08 oktober 2009

    Kul att du ser saker som inte finns..du sa ju att folk inte behandlades sämre i Israel..här behandlas runt 20% israeliska araber sämre..I sverige och i områden som Rinkeby och Rosengård så förvägras ungdomar inte jobb de har inte problem med att hitta bostäder osv..

  3. Jonas 08 oktober 2009

    ”I sverige och i områden som Rinkeby och Rosengård så förvägras ungdomar inte jobb de har inte problem med att hitta bostäder osv.”

    Jag håller med. Det är hemskt hur de arabiska bröderna behandlar palestinierna i Libanon:

    The continuing restrictions which deny Palestinian refugees access to their rights to work, education and adequate housing and health are wholly unjustified and should be lifted without further procrastination or delay,” the report by the London-based international human rights group said.

  4. Bahlool 08 oktober 2009

    Än en gå talar om Israels apartheid..vad har Libanon med saken att göra?

  5. Jonas 08 oktober 2009

    Det har med Libanon att göra därför att dina anklagelser om ”apartheid”, bl.a. med lagstadgade skillnader mellan människor, finns just i Libanon, där det är förbjudet för palestinier att fritt söka jobb. De är i lag förbudna att bosätta sig utanför särskilda ”läger” och får inte samma sukvård, utbildning eller mänskliga rättigheter som den övriga befolkningen.

    I Israel finns inget sådant, precis som din artikel ovan bekräftar. Däremot finns det sociala problem att lösa, samt också viss diskriminering i det praktiska livet (inte i lagen), som man arbetar på att lösa. Och detta är TROTS att vissa israeliska araber identifierar sig med palestinierna, och ibland tar avstånd från Israel (samt betalar mycket mindre i skatt).

  6. Bahlool 08 oktober 2009

    Ja när staten ger mera pengar till judiska skolor än till arabiska, då är det ju inte staten som styr eller? Libanon har inget med saken att göra, vi talar om Israels apartheid och om en jude som beskriver de problem som du och andra försökt tysta ner.
    Skillnaden mellan Libanon och Israel är att palestinierna tillhör Israel, de tillhör inte Libanon. De är invandrare och det enda du kan komma med är isåfall att det finns rasism i Libanon thats it

  7. Jonas 08 oktober 2009

    ”De är invandrare”

    Så alla de ”palestinier” som föddes och har levt i 60 år i Libanon är ”invandrare”? De och deras barn skall diskrimineras och inte få mänskliga rättigheter i hela sitt liv? De ska behandlas som djur av araberna i Libanon, som vägrar att integrera ”flyktingarna” (som egentligen inte flytt någonstas ifrån utan fötts/i> där)?!

    Jag är chockad över hur du verkar rättfärdiga och försvara arabisk apartheid och rasism. Och hur du verkar tycka det är OK att använda dessa mestadels Libanon-födda människor som brickor i ett cyniskt, grymt arabiskt spel för att försöka göda hatet mot Israel. Ni stjäl dessa människors liv, pga ett krig som arabvärlden startade och förlorade 1948. 😉

    Man kan verkligen fråga sig vem det är som bryr sig om palestinierna (om inte Israel)? Den kristna araben Joseph Farah skriver om detta. LÄS:

    ”Who Cares About The Palestinians?”

  8. Bahlool 08 oktober 2009

    Japp de är flyktingar som har ett hem de vill till. De och de länder som tagit emot dem är överens i den frågan och det vet du. Israel vill ”lösa” det här så man inte har några skyldigheter till deras land väntar på dem och när tjuvarna straffats så får de sitt land tillbaka 😉
    Så de judar som kom ”hem” efter 2000 år de får ta andras land, men de palestinier som flydde bara 60 år sen får inte? Lol hycklare…
    Vad han skriver och vad du och Israel hävdar spelar ingen roll..förklaringen är enkel och belyser varför du inte kan jämföra Israel med Libanon..att du önskar att det ska bli så funkar inte..utan logiken fattas hehe

  9. Jonas 08 oktober 2009

    ”Så de judar som kom ”hem” efter 2000 år de får ta andras land, men de palestinier som flydde bara 60 år sen får inte?”

    Det är en viss skillnad om man själv startar ett utrotningskrig mot andra, och uppmanar den egna arabiska befolkningen att vara vänliga och gömma sig i utlandet till man har mördat alla judar, och sedan förlorar. Än om man, som judarna genom historien, ofrivilligt fördrevs av invadörer.

    Historien har aldrig varit snäll mot dem som startar krig mot sina grannar och förlorar. Se hur det gick med nazisterna 😉

    ”The call by the Arab Governments to the inhabitants of Palestine to evacuate it and to leave for the bordering Arab countries, after having sown terror among them… Since 1948 we have been demanding the return of the refugees to their homes. But we ourselves are the ones who encouraged them to leave…We have brought destruction upon a million Arab refugees, by calling upon them and pleading with them to leave their land, their homes, their work and business…” [By Khaled al-`Azm, who served as Prime Minister of Syria in 1948 and 1949, wrote in his memoirs (published in Beirut, 1973, Part 1, pp. 386-387) ]

    He also said: “Since 1948 it is we who demanded the return of refugees… while it is we who made them to leave… We brought disaster upon… Arab refugees, by inviting them and bringing pressure to bear upon them to leave… We have rendered them dispossessed… We have accustomed them to begging… We have participated in lowering their moral and social level… Then we exploited them in executing crimes of murder, arson, and throwing bombs upon… men, women and children – all this in service of political purposes…”. So who is responsible for the sufferings of Palestinian Arabs? I think it is obvious: leaders of Arab countries.”

  10. Bahlool 08 oktober 2009

    lol..Israel har ofta startat krig, men i det fallet har de blivit belönade 😉 Arabiska ledare är svin, vad är din poäng? Inget nytt där..
    Att ge enbart dem skulden funkar inte. Dar Yassin och andra byar är bevis på den judiskamentaliteten gentemot araberna

  11. Jonas 08 oktober 2009

    ”Arabiska ledare är svin, vad är din poäng?”

    Att de startade kriget och orsakade flyktingfrågan.

    Deir Yassin var en del av det arabiska kriget: arabiska krigare hade intagit byn och använde den för att skjuta mot all trafik till och från Jerusalem, som belägrades och svältes ut av araberna i flera månader.

  12. Bahlool 08 oktober 2009

    vi går runt runt runt startade kriget mot invaderande judar ja..judar som krävde hela landet ja..

  13. Jonas 08 oktober 2009

    Nonsens, judarna bodde där. På egen köpt mark.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *