Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Hedersförtryck eller föräldrar som bryr sig?

Hedersförtryck begränsar många unga – DN.se.

Svensson

Esbati

Schyman

Förtryck ska inte hindra skolgång

När man tittar på barn som kastar stenar i Rosengården i Malmö, då får man alltid höra eller läsa denna mening:

Vart är föräldrarna? Vad är det för uppfostran?

När en föräldrar ger sitt barn för mycket frihet, då gör barnet som det behagar. I ett samhälle där agan inte är tillåten och där föräldrarnas makt inskränkas av lagar och regler, vad har föräldrarna för möjligheter att uppfostra sina barn?

I en ny undersökning (känns som om det här ämnet diskuterats och kommer diskuteras i generationer) visar man att 4000 ungdomar i Stockholm, blir hedersförtryckta. 3000 av dessa är flickor. Förtrycket består i att man inte får ha vänner som har ett annat kön, att man inte får ha pojkvänner/flickvänner att man inte får förlora oskulden.

Är det verkligen förtryck ifall du inte får ha pojkvän eller flickvän? Är det verkligen förtryck ifall du inte får gå ut och festa eller inte får hänga med dina “vänner”?

Så när en “svensk” föräldrar förbjuder sitt barn att gå ut efter en viss tidpunkt på dagen eller att gå ut alls, är det då förtryck eller barnuppfostran? Ifall det svenska samhället är emot att barn förlorar sin oskuld vid 14 års ålder, är det inte förtryck då? Varför ska samhället sätta åldern 15 år för byxmyndigheten medan en invandrare, och det brukar vara invandrare när det gäller anklagelsen om hedersförtryck, inte får sätta gränsen fram tills du gifter dig får du inte förlora oskulden.

Schyman skriver på newsmill vad som är definitionen av mäns våld mot kvinnor:

Definitionen av mäns våld mot kvinnor inkluderar, enligt kvinnokonventionen (CEDAW) och handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens i Peking, fysiskt och psykiskt våld som kvinnor utsätts för i olika former.

Det här med förtryck används i tid och otid när man försöker svartmåla. Bush menade att han räddade irakierna från förtryck, när han fick bort Saddam. Förtrycket som togs bort byttes med massmord och terror istället. Jag har en bror som jag “förtryckte”. Jag ogillade hans vänner och förbjöd honom att hänga med dem, jag förbjöd honom inte att gå ut alls eller att inte ha några vänner alls eller att inte umgås med tjejer alls, men mina försök att stoppa honom från att träffa fel personer misslyckades.

Han ogillade detta “förtryck” och det ledde till att hans rektor tog kontakt med oss och såg till att min lillebror fick slappare uppfostran. Det i sin tur ledde till olika brott och det tog rektorn 1 månad att åter igen be mig involvera mig igen i grabbens uppfostran.

Jag ser inte dessa artiklar som bevis för att det som sker är förtryck, jag anser mera att det är föräldrars omsorg om sina barn. Om föräldrarna stoppar eller förhindrar barnens frihet till den grad att dessa är helt förbjudna att gå ut eller att gå i skola, ja då är det förtryck och emot lagen och ska då stoppas. Man får intrycket att föräldrarna bryter mot lagen men så är inte fallet. Olagligt (och oislamiskt) är det när föräldrarna påbjuder vem barnen ska gifta sig med. Att misshandla eller hota barnen till livet är också olagligt,  oacceptabelt och måste bekämpas, men frågan är hur ofta det sker?

Jag måste hålla med Schyman, jag tror att det här är mera ett sätt för ett samhälle att återigen använda sig av rasistiska metoder för att splittra och att härska. Jag vill inte att mina barn ska ligga runt och inte vill jag hellre att de ska umgås med vissa personer eller typer, det ser inte jag som förtryck utan som en god uppfostran.

13 kommentarer

  1. mammamarie 15 april 2009

    Jasså your back again? Hela bloggvärlden skakar i sina grundvalar…ska du dra fram den där lilla jinnen du gömt bort ett tag? Vi väntar alla med anspänning på i vilka doser du ska sprida ditt “gift”.

  2. Bahlool 15 april 2009

    muahah jag har tröttat ut wahabiterna och SD..så kanske jag vänder mig mot er malmöiter 😉

  3. mammamarie 15 april 2009

    Malmöiter får du tracka hur mycket du vill, det blir värre om du ger dig på vanliga, hederliga, hyvens, ärliga, vänliga, självuppoffrande, generösa, gästvänliga Norrlänningar. För dåååå jäääävlaaar!!!!!!!!!!

  4. Bahlool 15 april 2009

    muahaha det måste du ha tänkt på länge för att komma på en så fjäskig mening 😉

  5. Friskytten 16 april 2009

    Alla föräldrar sätter (eller borde sätta) sätta gränser. En av skillnaderna mellan min kultur och hederskulturen är att jag gör det för mina barns bästa medan man i hederskulturen gör det för att värna familjens heder. I extremfallet så är har man ju också varit beredd att döda sitt eget barn för att rädda den egna hedern. Detta är INTE vad jag menar med “föräldrar som bryr sig”.

    För övrigt blir inte barn olydiga om man inte får misshandla dem. Jag har aldrig agats och inte heller mina barn. Det är barn som blir slagna som var värstingarna i min skola och det är barn som blir slagna som är värstingar i mina barns skola. Man lär inte barn att våld är fel genom att själv använda våld.

    friskytten.blogg.se

  6. Bahlool 16 april 2009

    Jag själv kom i diskussion med svenskar i helgen och alla sa de blev slagna. De menade också själva att det här är bästa sättet att uppfostra sina barn. Låt oss anta att ditt barn vägrar lyda att hon eller han inte får umgås med en viss person eller att de inte får gå ut? Vad kan du göra för att få dem att lyda?
    Vilka mäter hederskulturen? Mina föräldrar tror på heder och på att man inte ska förlora oskulden innan giftermålet, är de då del av hederskulturen?

  7. Kristina 19 april 2009

    Hej!
    Det gick ett intressant program på SVT för ett tag sedan som just tog upp problemet med barnaga i Malmö som visade just på sambandet mellan barn som betedde sig illa i skolan och blev slagna hemma. Minns tyvärr inte vad det heter, men poängen var i alla fall att det barn som inte blir bemött med respekt (blir slaget) visar inte respekt mot andra. Rätt logiskt.
    Hur ska kunna man lära ett barn att inte slå andra barn genom att själv slå det?
    Ska du säga till ditt barn att hon/han ska lyssna på sina kompisar medan du har rätten att inte lyssna på ditt barn och slå det när du inte orkar lyssna på dess signaler?

  8. Bahlool 19 april 2009

    Kristina ser vi inte rätt många barn som inte visar respekt, ändå blir de inte slagna. Jag har sådana kunder..deras problem är att de är så bortskämda, att de kommer undan med allt. Däribland snatta, förstöra, visa pissoff, pissa på min butiks dörr osv. Dessa ungar är alltid oskyldiga i sina föräldrars ögon.

  9. Kristina 20 april 2009

    Även om dessa barn inte blir slagna så tror jag säkert att det går att förklara deras beteende. Föräldrarna kanske inte har tillräckligt med tid för sina barn eller mår så dåligt att de inte orkar bry sig? Viss kanske mår dåligt för att de inte får något jobb eller är trångbodda? Vad vet jag? Men jag är säker på att om vi skapar ett starkare välfärdsamhälle utan rasism där vi respekterar våra barn så skulle våra barn må mycket bättre. Dåligt beteende hos barn har inte att göra med om de blir slagna eller inte. Ett slag kan få kortsiktiga uppfostrande effekter men i längden får det negativa konsekvenser, som att barnet behöver få ut sin ilska mot andra och blir utåtagerande.

    De här barnen som beter sig illa mot dig har nog varit utsatta för en hel del själva. Så det krävs nog idogt arbete på många olika sätt för att komma till rätta med dom. Ibland krävs en hård tillsägelse också såklart. Jag hade blivit skitförbannad om någon pissade på min butiksdörr. Men det viktiga är att fundera på varför barnen beter sig så från första början?

  10. Bahlool 20 april 2009

    men krstina jag som muslim har tex regler inom islam som säger du ska få aga, men inte så att du skadar barnet (ex får huden inte rodna) sådan aga har inte lett till att jag sökt bråk eller är våldsam..tvärtom jag känner att jag undviker bråk och slagsmål och undviker att vara otrevlig eller oförskämd mot oskyldigt folk. Jag anser att den uppfostran jag fått, där jag fått kanske 4-5 örfilar i mitt liv, lett till att jag är så pass “väluppfostrad”. Så jag vet inte om jag kan hålla med dig om att de slag vissa personer fått i sin barndom, lett till att de sjävla blivit våldsamma osv
    Hur ska man göra med ett barn som inte vill lyssna? Även när du säger till på det skarpaste? Jag försöker förstå den uppfostringsmetoden men det är svårt. Jag menar om ett barn vägrar lyda, vägrar lyssna vägrar visa respekt och vägrar samarbeta, även om jag är tålmodig och inte slår och ger det den frihet och den respekt barnet förtjänar, så är det problem. Hur ska jag göra då?

  11. mammamarie 20 april 2009

    Va..!!? Bahlool. Vad säger du? Finns det regler i Islam som tillåter barnaga? Där är du nog ute o cyklar, har under hela mitt muslimska liv aldrig hört talas om detta…informera mig!

  12. Bahlool 20 april 2009

    letade inte hos shias och har inte kollat om det här är en shia, sunni eller wahabi sida men det här hittade jag där i alla fall
    http://www.islam-qa.com/en/ref/3347

    http://www.islam101.com/sociology/parchild.htm
    (2) Right to scold and rebuke:
    It is instinctive obligation of parents to protect their children from physical and moral harm. If a small child puts its hand in fire it is natural urge for you to push the child back, even if the child does not want. It is in child’s interest. So it is with parents. They are duty bound to protect their children in every way, physical, intellectual, moral. If the children have a temptation to do an act that is not in their long-term interest it is the duty of the parents to keep them back from that act or behavior. To this end they may resort to advice, rebuke, scolding, even hitting them. Good children should take all this ‘harshness’ in their own interest. If parents scold them they should bear it calmly. No rude replies, no arguing, no explanations, no comments unless asked for. Parental advice should be listened to and acted upon, even if against children’s own wishes.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *