Ska berätta en historia om mig, min sjal och oväntade möten. Jag är muslim.
När jag satte på mig sjalen, för ca 21 år sedan, visste jag inget om vad som skulle möta mig “där ute”. En sak “visste” jag dock med säkerhet: att män skulle visa mig respektlöshet.
Såhär i efterhand kan jag ärligt säga att jag hade helt fel. När jag går ut ( införstått är att jag har sjalen på mig när jag går ut) vet jag, som alla andra, inte vad som ska hända, men en enda sak vet jag med säkerhet: Jag kommer att mötas av kvinnor som granskar mig – med avsmak – från topp till tå, kvinnor som fäller giftiga och nedsättande kommentarer osv… Ibland blir man utskälld.
I 99 fall av 100 låter jag allt detta passera. Jag ids inte bry mig. Men ibland, om jag redan är riktigt förbannad innan dessa kvinnor ansätter mig, då ställer jag dom mot väggen och ber dom förklara varför dom behandlar mig på detta sätt.
Vad tror Ni svaret blir? “Jo”, säger hon upprört, “..för att du är förtryckt!”, ” Fattar du inte det själv?” !!
Vilket fantastiskt land vi lever i, eller hur? Kvinnorna i detta land håller varandra verkligen om ryggen. Om du är förtryckt så har du “medsystrar” som är villiga att tala om det för dig – genom att stampa ned dig ytterligare.
Min långa erfarenhet har visat mig att när en svensk kvinna ser en förtryckt kvinna så är hennes omedelbara reaktion… inte att sträcka ut en hand, inte att tala mjukt o respektfullt med denna stackare, inte ens att klappa på ryggen o säga “det blir nog bra”-attityd. Man skulle kunna tro att dom skulle fråga om man behöver hjälp med att komma ur detta “förtryck”.
Nej då, dessa svenska kvinnors ögonblickliga reaktion är att trampa, spotta o skälla ut denna “förtryckta” varelse. Bokstavligen skuldbelägga henne för att hon är förtryckt. Ungefär – “Vad menar du med att vara förtryckt!?! Sluta genast upp med det, annars får du en smäll! – attityd. Det är den känslan man får när man står där och möter dessa “hjältar i vardagen”.
Det är så man får skämmas över att vara svensk och kvinna. Verkligen. Hör dom inte själva hur idiotiska dom låter? Det är inga slödder som kommer fram, nej dom låter oss vara ifred, det är (ser ut att vara) utbildade, välklädda kvinnor i alla åldrar.
Jag har varit på arbetsintervjuer med min sjal. Man berättar om sin utbildning, erfarenhet o kunskap. Visar sin personlighet o attityd osv… Mina förväntningar inför dessa situationer har jag kraftigt fått revidera.
Det har visat sig att när jag haft en kvinnlig intervjuare framför mig så har hon, utan undantag, frågat mig om jag är villig att ta av mig slöjan för att få jobbet. En KVINNA ber alltså en annan kvinna att klä av sig vissa plagg som villkor för att hon ska få jobbet!!! I detta jämställdhetens Mekka!
Har det däremot varit en manlig intervjuare, utan undantag – hör o häpna, har han gett mig jobbet. Och det UTAN att ställa frågan om jag är villig att ta av mig vissa klädesplagg!
Vad kan detta bero på? Än idag är jag förbryllad och kan inte riktigt finna anledningen till denna diversitet i villkor och attityd. De manliga intervjuarna lyssnar med intresse när man svarar på frågorna, medan de kvinnliga himlar med ögonen, visar ointresse och höjer ofta på ena ögonbrynet – allt för att visa orespekt inför denna “förtryckta” varelse hon har framför sig.
För att summera det hela så är det, iallafall för mig, starkt bevisat att kvinnor – verkligen – är sina egna värsta fiender. Kvinnor påstår, dagligen, att vi med slöja är förtryckta. Och, JA, det är vi – av kvinnor UTAN slöja. DOM är våra värsta förtryckare. Det finns även andra, men just dom är de som slår hårdast och är mest skoningslösa.
Jag har ju själv märkt att när man går ut och möter tjejer, så brukar de ge varandra dödliga blickar. Kvinnors värsta fiender är inte männen, utan kvinorna själva. Det är de som dömer en, som talar illa om en som svartmålar en och som hatar en.
Det är ju också delvis varför kvinnor inte hjälper varandra att komma fram i karriären eller i livet. Det är ett slags djurbeteende när man försöker underminera andra kvinnor.
Jag själv har märkt liknande tendenser av andra shias medan sunnis hjälpt mig och tom judar hjlpt mig medan mina “egna” shias stjälpt mig istället.
Nu är jag inte jättepositiv till sjalen, men skulle a l d r i g visa vad jag tycker för en främling på detta sätt som du beskriver. Jag har många vänner som bär sjal och skulle aldrig säga något nedsättande utan hellre mana till diskussion. Jag tror att kvinnor gör såhär är helt enkelt för att de rädda för förtryck, de vill vara jämställda, och vill att alla andra kvinnor ska vara det också. Om de, precis som jag, ser slöjan som en symbol för förtryck så blir de typ förvirrade över att se en kvinna i Sverige som inte är jämställd. Men som sagt, det är respektlöst att uttrycka det så… Hade varit intressant att läsa varför du valt att bära slöja. Om du vill berätta det. Karin
Varför jag valt att bära slöjan, Karin? Jo, för att jag tror på att Islam är Guds religion. Det handlar om TRO. Och jag har valt att FÖRSÖKA följa Islams regler så långt jag själv ser att jag orkar. Och jag orkar bära slöja.
Jag kan ju säga att jag, som muslim, ser den halvnakna kvinnan på stan eller på reklam affischer som förtryckta och mans-manipulerade. Men jag skulle ALDRIG, någonsin, titta nedvärderande på dessa kvinnor o flickor. Det vore långt under min värdighet att fördöma någon annan.
Icke-muslimska väninnor samt mina egna 2 systrar tycker det är jättejobbigt att gå med mig på stan. Dom blir så förbannade på hur folk glor. “Hur orkar du?” frågar dom! “Vadå? jag är ju bara så snygg, tittar inte alla på er likadant?” undrar jag förstås.
För att inte tala om min man!!! Det är väl minst 10 år sedan jag slutade gå ut med honom. Han blir närmast hysterisk när han ser någon visa orespekt mot mig. Ibland kunde han plötsligt vara försvunnen från min sida. Då hade han vänt om och förföljt någon som tittat sådär på mig och samtidigt fällt en giftig kommentar. Han krävde en fullständig motivering och hotade med misshandel om det hände igen!!! Efter det har han aldrig fått följa med mig ut längre.
Jag måste ju understryka att det inte är ALLA kvinnor som är såhär, o du har tydligen bekanta som bär sjal, då kanske du vet att sjalen inte förtrycker. Förtryck kommer utifrån.
Marie jag har samma problem..jag tom åker och handlar och vill inte låta mina kvinnliga släktingar för jag hatar och retar mig på de blickar de får utstå..som om de är från en annan planet. Det har tom inverkat på min försäljning att ha mina systrar jobba i min butik..men i slutändan är det bra för dem att jobba och göra rätt för sig..vill folk se konstigt på dem, så är det bara en seger för dem, då har de visat hur unika de är 😉
hmm…nu kanske ni förhastar er lite! De blickar ni pratar om hinner ni alltid se om de är hatiska, dömade eller faktiskt beundrande och avundsjuka?! Jag har frågat ett par gånger och ofta får man faktiskt ett beundrande svar, kanske särskilt för att jag är konvertit? Jag är medveten om folks dömande, tron om förtrycket etc men förhastar man sig så ser man inget annat heller! Nästa gång ngn glor, sträck på halsen och visa stoltheten över den vackra slöjan..Alltför många kryper ihop och låter andra tro att de är svaga och förtryckta!
Inte ofta mina systrar får beundrande frågor eller svar. Folk har tom slutat hälsa och slutat handla hoss oss för att min syster bär slöja..
tråkigt men hennes vinst, deras förlust. ag brukar säga/tänka att jag inte vill ha såna människor i min eller mina vänners närhet. Deras sätt gör mig starkare alhamdullilah.