”Kvinnor måste vara dubbelt så bra som män”, har varit vårt mantra. Därför fostrade vi en generation prestationsprinsessor. Resultatet blev stress, nedstämdhet, ätstörningar, magont och huvudvärk. Många unga kvinnor mår skit. Och vi som ville så väl.
Några månader sedan läste jag om att var sjätte flicka mådde psykiskt dåligt. Många skar sig, många tänkte på självmord, många var depressiva, många hade ont i magen eller i huvudet. Vi ser att många kvinnor måste jobba, samtidigt ska de ta hand om barn och sen måste de ta hand om huset osv. Några av dem är ensamstående föräldrar.
Denna jämlikhet är inte så jämlik. Kvinnor och flickor känner för stor press på sig. Jag känner ett flertal som vill ta det lite lugnare, kunna vara med familj och barn istället för att känna det ekonomiska tvånget att jobba och ändå ta hand om familjen. Andra vill inte ha några barn alls, de vill komma långt i sitt yrke. Frågan är vad är verklig frihet? Jobbar vi för att kunna leva eller lever vi för att kunna jobba? Detta trycket på oss, män som kvinnor är hård och påfrestande, men extra hård är den på just kvinnorna.
Artikelförfattaren frågar sig om det inte är värt lite smärta, lite oro, lite stress för att uppnå jämlikhet. Är det verkligen värt det? Ska man verkligen må dåligt för att få samma lön för samma jobb? Borde man inte få det utan denna smärta? Borde inte samhället göra det lite lättare för män och kvinnor att dra ner på jobbandet lite? Vi ser barn som råkar illa ut, för att de inte har några vuxna som tar hand om dem; sen undrar folk vart föräldrarna är när dessa ungar råkar illa ut.
Islam har en underbar lösning på det här. Familjen kommer först. Det ekonomiska trycket är inte lika hårt där. Man vill bli rik, man vill tjäna pengar, men man gör det inte på bekostnad av familjen. Jag är kanske gammaldags, men jag är också modern i den mån att jag inte har något emot att vara med barnen ifall min fru klarar av att livnära oss. Hur många bilar vill man köpa? Hur mycket kläder klarar man av att äga? Hur många hus ska man bo i? Denna materialism som tvingar oss att jobba extra, längre och oftare, leder till förluster av värden som är omåttligt större och omåttligt viktigare.