Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Ormbusken och Bambuträdet

En dag bestämde jag mig för att ge upp

Jag gav upp mitt jobb, min relation, min spiritualitet, jag ville ge upp mitt liv. Jag gick ut till skogen för att ha en sista snack med Gud, jag sa Gud, kan du ge mig en enda anledning till att inte ge upp? Hans svar förvånade mig. Se dig omkring dig, ser du ormbusken och bambuträdet? Ja svarade jag. När jag sådde ormbusken och bambufröet, tog jag väl hand om dem.

Jag gav dem ljus, jag gav dem vatten, ormbusken växte fort från jorden. Dess briljanta grönska täckte jorden, men inget hände med bambun, men jag gav inte upp om den. Året därpå växte omrbussken högre upp och var fin och vacker och livlig.
Återigen inget hände med bambun, men jag gav inte upp om bambuträdet. År 3, och år 4 var det precis samma sak, och jag gav ändå inte upp.

Men då, på femte året, så började en liten växt komma ut ur jorden, i jämförelse med ormbusken var den obetydlig, men bara 6 månader senare, hade bambuträdet vuxit till över 30 meter högt. Det hade använt de 5 åren till att sprida sina rötter i marken, dessa rötter gjorde det starkt och gav det vad det behövde för att överleva.

Jag skulle inte ge min skapelse någon utmaning, som det inte skulle klara av.”

Då frågade Gud, mitt barn, visste du inte att den här tiden då du kämpat, så har du i verkligheten växt rötter? Jag gav inte upp om bambun och jag kommer aldrig ge upp om dig. Jämför dig inte med andra, sade Han, bambuträdet hade ett annat uppsåt och en annan mening än ormbusken. Dock gör båda dem, skogen fin. Din tid kommer, sade Gud till mig, du kommer resa dig högt.

Hur ska jag resa mig högt? Frågade jag.

Hur högt kommer bambun växa, frågade Han tillbaka. Så högt som det kan? Frågade jag. Väx du också så mycket du kan.
Jag lämnade skogen och tog denna historia med mig,

Moral:
Berätta inte för din Herre hur stort ditt problem är, utan berätta för problemet hur storartad din Herre är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *