Faisal’s son, who succeeded him as king, was murdered in a military coup in 1958, paving the way for the Ba’athist takeover a decade later. Perhaps a more damning indictment of Bell’s political judgment, though, was that she saw Iraq’s better-educated Sunni minority as the natural party of government. The more devout Shias, she said, were too easily swayed by ”fanatic” clerics, despite being the two-thirds majority. Thus was sectarian division institutionalised in both the monarchy and Saddam’s Sunni dictatorship, paving the way for the Sunni-Shia civil war that raged from 2006-07.
I denna artikel tar man upp Gertrude Bell, som är en av grundarna av det Irakiska nationalmuseet, men även den person som ligger till grund att man valde att sätta sunnitiska familjer, som ledare över Irak. Bell ansåg att irakierna enbart kunde styras, av en minoritet, och vi ser ju resultatet idag, där denna minoritet gett oss härliga snubbar som Saddam.
Hennes avsky för shiiterna, har lett till att man sett ett land som utarmats på kristna och på intellektuella. Ett land som fått uppleva kupper, krig, korruption och terrordåd. Allt för att en vit överklass dam ansåg att hon visste vad som var bäst för vårt Irak. Artikeln visar sanningen bakom västs maktövertagande i länderna i Mellanöstern.