Ashura – Al Tawwabin (De som ångrade sig)

The Tawwabin (The Repenters).

Shiitisk historia är fylld av militära misslyckanden, men ser man på dessa slag ur en lite mera moralisk synvinkel, så inser man att dessa shiiter, verkligen gjorde något de trodde på. Ali dog för det han trodde på. Al Hassan förgiftades för det han trodde på. Al Hussein mördades för det han trodde på. Al Mukhtar dog för det han trodde på och alla de var militärt underlägsna eller hade enbart ett fåtal anhängare.

Genom tiden ser vi gång på gång hur shiiterna är splittrade i två delar, å ena sidan shiiter som är enbart shiiter till namnet, som skryter talar högt om islam och som i grund och botten är fega uslingar och å andra sidan har vi de få, de lyckliga få, de som dog med Hassan, dog med Hussein och dog med Al Mukhtar.

Al Tawwabin, de som ångrade sig för att de inte följde med Hussein till att möta sitt öde vid Kerbala, var shiiter från Kufa som hade planerat att skapa ett shiitiskt rike. De fick vid flera tillfällen möjlighet att slå sig samman med fiender till Ommayyiderna, men de struntade i detta, för de trodde på andra värden, andra mål. Även här ser vi att tiotusentals lovade stöd, lovade att komma och hjälpa dem i sin kamp mot Ommayyiderna, men av dessa dök bara några få tusen upp. Ändå valde shiiterna, jag tänker kalla enbart de sanna shiiterna för shiiter, att gå vidare med sina planer att kämpa mot de välbeväpnade syriska trupperna.

De slogs modigt i ett slag vid Ayn al Warda, i tre dagar höll 4000 shiiter stånd mot tiotusentals av Ommayyidiska elittrupper. Till slut förlorade de sina ledare och enbart ett fåtal överlevde som insåg att det var tid att dra sig tillbaka. Deras önskan var först och främst att skapa ett shiitiskt rike, men när de insåg att de blivit svikna av sina wannabe shiiter, då insåg de att det var bättre att dö för sin tro än att leva under det förtryck och det hyckleri som Ommayyiderna utövade.

De bevisade för sig och omvärlden att de betalade för sitt svek av Hussein och de gav sitt blod för Hussein.

När jag ser på de shiiter, däribland jag själv, som går runt och skriker Ya  Ali och Ya Hussein, då frågar jag mig, hur många fler av oss är wannabeshias? Hur många av oss skulle lova Ahlul Bayt trohet men skulle svika när de verkligen behövde oss?

Vi shiiter väntar på Mehdin (a.s), vi väntar på att han ska skapa  Allahs rike på jorden, men enligt vår tro, så sker det enbart om vi är redo för honom, är vi redo för honom? Eller vet han mera om oss än vi själva gör? Han kanske vet om att vi är lika falska som de ”shiiter” som svek en Imam efter en annan?

Ett tal av en av shiiternas predikanter

God chose Muhammad as His creature for His prophethood. He singled him out for all His benefit. He strength­ened you by making you his followers and bestowed on you faith in him. Through him, He prevented the shedding of your blood. By him He made safe your dangerous paths. You were on the edge of the pit of fire and He saved you from it. Thus God makes clear His signs to you. Perhaps you will be guided.(Koranen 3:103)Has God created from the first to the last anyone with a greater right over this umma than its Prophets? Has the offspring of one of the Prophets or Messengers of anyone else more right over this umma than the offspring of one of its own Prophet? No, by God this was never the case, nor will it ever be. You belong to God. Don’t you see ‑ don’t you understand what crime you have committed against the son of the daughter of your Prophet? Don’t you see the people’s violation of his sacredness, their seeking out weakness in his oneness, their staining him with blood. His things they spread out. They did not see their master in him, nor his relationship to the Messenger. By God, Husayn b. ’Ali, what trust and for­bearance they betrayed ‑ what courage, what resolution! The son of the first Muslim in Islam, the son of the daughter of the Apostle of the Lord of the worlds. His defenders were few, his attackers were many. His enemy attacked him while his friend deserted him. Woe to the killer and reproach to the deserter. God will accept no excuse from his killer. Nor any excuse from his deserter except he sincerely repent to God and make war on the killers and thwart the corrupters. Perhaps then God will accept repentance and remove the guilt. We call you to the Book of God and thesunna of the Prophet, to vengeance for the blood of the family of his house, and to war on the heretics and deviators from the true religion. If we are killed, it is better for the pious to be with God. If we are successful, we will restore power to the ahl al‑bayt of the Prophet.

Källa Tabari, II 507‑8.