Muawiya | Bahlool

RSS

Posts Tagged ‘muawiya’

Ramadan – Sorrow and Grief del 2

31 Aug

Ibn Muljim tillhörde de ökända Khawarij, islams första sekt som spred terror och massmord. Khawarij kommer från arabiskans ”de som lämnade”

Khawarij hade varit anhängare till Ali ibn Abi Talib, men i slaget vid Siffin, valde de att inte lyda honom och krävde vapenstillestånd. Ali försökte få dem att fortsätta strida, de var så nära en seger, men Muawiya hade lurat dem genom att sätta upp Koranen på sina mäns spjutspetsar. Khawarij, en stor del av Alis armé, slutade slåss och vägrade kämpa mot ”muslimerna” på andra sidan…

Ali tvingades till att hålla fredsförhandlingar och ville skicka en av sina närmaste män, men Khawarij vägrade och krävde att man skulle skicka Ibn Musa al Ashari till förhandlingarna. Ali kunde inte göra annat än tillmötesgå deras krav. Muawiya skickade en av de mest ökända och slugaste männen i islams tidig historia, Amr ibn al Aas. När han och Ibn Musa al Ashari möttes, så föreslog Amr att man skulle ta avstånd från respektive ledare, då båda var dåliga och båda lät muslimer döda muslimer. Ibn Musa, gick med på det. När de gick tillbaka till de väntande arméerna, så sade Amr, att Ibn Musa, som var äldre, borde tala först, för han var mera respekterad. Ibn Musa föll för lurendrejeriet.

Ibn Musa höll ett tal och där sa han att han tog avstånd från Ali. När Amr ibn al Aas gick för att hålla sin del av avtalet, så sade han, se? Även Alis representant vill inte ha med honom att göra, jag tycker dock fortfarande att Muawiya är den rättmätige Kalifen.

Khawarij, de som började allt detta kaoset, drog sig undan och startade en sekt som var fanatisk, radikal och våldsam. Så våldsam och så bisarr att de började tolka Koranen och islam på liknande sätt som de grupper vi ser idag, som mördar och skändar. Khawarij var kända för att skära upp magen på havande kvinnor och säga, om Allah vill att barnet ska leva, så sker det..

Ali kände sig tvungen att slå till mot dessa fanatiker och han förintade dem nästan. Detta ledde till att hatet mot honom var ofantligt stort. Qatam, en av Arabiens vackraste kvinnor hade mist släktingar i kriget mot Ali och som brudgåva krävde hon Alis huvud. Ibn Muljim, kär som han var i henne, gick med på det men var osäker på hur han kunde få henne som fru om han dödade Ali och blev tillfångatagen? Qatam svarade honom, om du överlever får du mig och om du dör, så dör du som martyr och hamnar i Paradiset.

Ibn Muljim gjorde det han gjorde och han brinner nu i helvetet istället.

Profeten Muhammed: ”Oh Ali, det är enbart en troende som älskar dig och enbart en hycklare som hatar dig” en annan version finns också som säger: ”Ingen älskar Ali förutom en troende och ingen är fientlig mot honom förutom en otrogen”.

En engelsk uppläsning av en sorgsång över Alis dödsdag

La Fatah Illa Ali, La Sayyfu illa thull Fiqqar

Ingen man som Ali, inget svärd som Klyvaren

Imam Ali Death Story- Very Sad Narration – The most amazing bloopers are here

Arabiska och Engelska

Bara jag lyssnar på orden, på rösten och tänker på min mästare, min herre, min förfader, min Imam, min Mawla, som ligger och blodet forsar, så kommer tårarna. Det här är för dem som förstår arabiska…

Del 1

Del 2

Del 3

Orkade inte översätta

The Imam’s Fatal Hours

At about sunset on the eve of Ramadhan 20, year 40 A.H. Ume Kulthoum the Imam’s daughter brought him his breakfast meal that consisted of two loaves of bread and a bowl of yoghurt, in addition to some salt. When the Imam finished his prayer, he sat down to eat. But when he saw the food, he shook his head and wept saying ”I don’t think that a daughter has ever hurt her father as you hurt me now”. Confused, Ume Kulthoum asked her father; ”But what did I do?” ”How could you offer me two kinds of food in one meal? Do you want to elongate the time I stand before Allah on the day of judgement. My brother and cousin, Muhammad, the Messenger of Allah has never eaten two kinds of food in all his life. O my daughter, all those who eat delicious food or dress fine clothes will stand for a longer time before Allah, the most exalted, at the day of judgement. I swear by Allah that I will not eat anything before you remove one of the two”.
After she obliged, he ate one loaf only with some salt. He then thanked God, and went back to praying. He prayed many prostration’s and recited many invocations. And he used to look every now and then towards the sky, looking quite worried and restless. Then he went on to recite the, ”Yassin” Surah.
When he finished it, he fell asleep for a while only to wake up in a state of shock. He stood up and said, ”May Allah bless our meeting with Him” and repeated many times the invocations of ”There is no strength or ability except in Allah the Most High, the Supreme”.

The Crime and the Winning of Martyrdom:

At dawn, when it was time to call for the morning prayer, he performed ablution and went down to the yard. The geese that were kept there began to scream for the first time since they were given as a present to Imam Hussein. Noticing this, the Imam said, ”These screams will be followed by cries”. Yet once again when he reached the door he could not open it, and it caught his gown, but he pulled it out and said, ”O God bless my death. O God bless this opportunity of meeting you”.
The Imam then walked to the mosque, whose lights were out. There were three other men inside: The damned Ibn Muljim who killed the Imam, Shabib bin Buhairah and Wazdan bin Mujalik.
The Imam called for the prayer, and went down, reciting invocations and praising God. He then went to his niche and began to pray. Ibn Muljim knew that this was his chance. He stood behind the Imam and waited until the Imam prostrated and raised his head and hit him hard on it. The Imam fell on his face. Yet he did not moan; instead he said; ”In the name of Allah, and on the religion of His Messenger”. Then he shouted at the murderer saying: ”Ibn Muljim killed me, the son of the Jewish women killed me. I have won by the Lord of Kaa’ba. I have won by the Lord of Kaa’ba”.
People started to gather around the Imam who kept on trying to press on the wound and covering it with sand. Then he recited the following verse: ”From the earth We have created you, and to the earth We shall restore you; and from it We will bring back (to life)” (Taha:55).

Merciful even on His Assassin:

By the time some of the Imam’s followers arrested Ibn Muljim and brought him to the Amir. Al-Hassan (A.S.) addressed his father saying; ”We have brought in your enemy and the enemy of Allah”. The Commander of the Faithful opened his eyes and saw Ibn Muljim whose hands were tied and whose sword was lying over his neck, and said in a faint but merciful voice: ”You have committed a grave wrong. Have I not been a good Imam, to deserve such a penalty”.
Then he addressed his son Al-Hassan; ”Have mercy on your prisoner, my son, and treat him with pity and sympathy, Can’t you see that he is trembling with fear and panic”. In response Al-Hassan said, ”This damned murderer has killed you and you want us to have mercy on him?” ”Yes” said Imam Ali ”We are the members of a house of whom any wrong committed against them, will only make them more generous, tolerant and forgiving. Mercy and kindness are our traits and not his. I want you to feed him from your food and give him a drink from your water. Don’t tie his hands or his feet. And if I die then execute a just judgement by killing him with one blow only. And don’t mutilate his body for I heard your grandfather say; ”Don’t mutilate even with the body of a rabid dog”. And if I live, then I would know what to do with him, and I am rather entitled to pardon him”.

Liknande inlägg:

3 Comments

Posted in Ahlul Bayt, Personligheter, Ramadan, Ramadan 2010, Religion, Shiaislam

Ramadan – Dag 19-21 Mordet på Ali

29 Aug

Böneutroparen kallar till bön, det är tid att be morgonbönen. Du går hör ankor som skränar vilt, några av dem tar tag i dina kläder och försöker stoppa dig. Man lägger märke till ett leende på ditt ansikte: ” Så det är idag det ska ske.”

Tecknen var många, han kände till dem och nu besannades de. Idag var dagen då han skulle möta sin skapare…

Read the rest of this entry »

Liknande inlägg:

No Comments

Posted in Ahlul Bayt, Hadith, Personligheter, Ramadan, Ramadan 2010, Shiaislam

Spottar på Muawiya del 2

25 Feb

I dagarna har min blogg besudlats av wahabiter, lika dumma och lika äckliga som islamofoberna. Jag har inget tålamod längre, har haft det med bägge två grupper men det är som att tala med väggen. En av dessa personer hävdar med fullaste allvar att Ali och Muawiya, var vänner eller inte hade några problem mellan varandra, här kommer några ord från sunniboken Tarikh Tabari, där det klargörs vad Ali tyckte om Muawiya

Tareekh Tabari Volume 4 page 77:

”The Fajir son of a fajir is Mu’awiya and the fajir son of a kafir is Amr bin Aas”

Imam Ali var rätt klar på vem som var fajir son till en fajir och kafir.

I boken Nasaih al Kaafiya, sida 23 och i Kanz al Ummal sida 89, volym 6 läser vi :

Ali (a.s) sade:

”Our Jamaat is Allah’s and one who opposes us is Satans Party. One who regards them as equal is not from us”.

Så hur kan man då hävda att Ali och Muawiya inte var ovänner? Hur kan man hävda att Ali och Muawiya enbart hade olika åsikter om Othmans mördare? Skulle denna lilla konflikt, kosta tiotusentals människors liv? Knappast. Al Fajir och son till al Fajir, Muawiya (la) var utanför islam den dagen han föddes, för det var då hans öde förutsåg att han skulle slakta, mörda, tortera och förinta. Hans kamp var hans föräldrars kamp, de som kämpade mot islam från dag ett. Enligt de klassiska sunnitiska lärda, så var Muawiya, en baghi, en rebell mot religionen. Enligt sunnitiska lärda som Imam Nawawi, så var det inte tillåtet att be dödsbönen över en baghi, alltså en person som Muawiya (la)

Imam Nawawi skriver iAl-Minhaj, Volume 7 page 47:

”Imam Abu Hanifa said that if one dies from baghi group or a robber, one should not read their Funeral Prayer, Qatada says a bastard’s Janaza should not be read either”

Al-Dur al-Mukhtar, Volume 2 page 282:

”It is obligatory over every dead Muslim except four, the Baghi and the pirates, they should neither be washed nor their funeral prayers be performed”

Allamah Muhammad bin Aqeel skriver i al-Nasa’ih al-Kaafiyah, page 22:

”Mu’awiya and his companions are baghis without a doubt and they are Qasitoon, Allah says Qasithoon are in deepest part of Hell”

Allamah Abdul Kareem Shahrastani i hans kända verk ‘Al Milal wa al Nihal’ Volume 1 page 103 uttryckte sig rätt klar:

”We don’t say about Mu’awiya and Amro bin al-Aas except that they fought against the rightful Imam, so he (Ali) fought them deeming them as rebels. And the people of Nahrawan, they were evil and apostate as the Prophet [s] had informed, and he (Ali) [ra] was on right path in all of his situations, the truth was turning with him whereever he turned.”

Fler uttalanden, så du låga person, som hävdar att sunniter anser Muawiya vara en muslim, en bra sahaba och en ärlig man, kan återgå till din medicin, till dina wahabiböcker, de enda som ens vågar hylla denna baghi.

Sharh Mawafiq page 745 Mir Seyyed Shareef states:

”in eyes of Ahl ul Sunnah there is agreement that those who fought him were sinners and Qadi Ibn al Arabi states that this sin is not fisq, view of the Shia and majority Sunni is that those who fought ‘Ali became fasiq and fajir”

Ska jag hylla sahabas som gick ut från den raka vägen? De sahabas som bekämpade Profeten och dennes heliga familj?

Sharh al Maqasid Vol 2 page 307 Allamah Sa’duddeen comments:

”Amongst Sahaba the differences makes it clear that some Sahaba left the path of truth and got to a point of Dhulm and Fasiq based on enmity, jealousy and a desire for power”

Profeten Muhammed var i krig med Alis fiender

”Allah’s Messenger (peace and blessings of Allah be upon him) said regarding ‘Ali, Fatima, Hasan and Husayn (Allah be pleased with them all): I am at peace with those with whom you make peace and I am at war with those with whom you make war”
1. Sunan Ibn Majah, English translation by Muhammad Tufail Ansari, Volume 1 page 81
2. Fada’il al-Sahaba, by Ahmad Ibn Hanbal, v2, p767, Tradition #1350;

Muawiya startade kriget mot Ali, sedan fortsatte han bekämpa Hassan och såg till att denne förgiftades, är man då inte i krig mot dem?

Liknande inlägg:

5 Comments

Posted in Ahlul Bayt, Hadith, Historia, Personligheter, Religion, Shiaislam, Sunniislam

Ashura – Arba3een

04 Feb

I dagarna går runt 6 miljoner muslimer mot Kerbala. Många av dem till fots, för att hedra den heliga Imamen Hussain och för att återspegla vad som hände Hussains familj och anhängare, när de fördes iväg till fots till fångenskap och förtryck. Den 5 februari infaller ”Arba3een” den fyrtionde dagen efter Hussains död. Muslimerna avslutar sin sorgperiod den 40:de dagen efter en persons död.

Min far är nu i Irak för andra gången sedan han flydde i slutet av 70-talet. Även han ska bege sig till fots till Kerbala. Känslan måste vara oerhört, stark och jag får gåshud av att bara tänka på de miljoner som rör sig som en flod mot Imam Hussains grav.

Vatten och mat ges med glädje till de vallfärdande.

Hundratusentals kommer från närliggande länder som Iran, Syrien och Saudiarabien. Även från väst åker shiiter till Irak för att visa sin sorg och sin respekt för Imam Hussain, martyren som föll vid Kerbala år 680.

En utav fyra Marja i Najaf, deltog i processionen. Marja är ett shiitiskt koncept som betyder att en lärd har nått så pass stor kunskap, att han kan tolka religionen och utfärda dekret och förordningar till hans anhängare. En shiamuslim måste välja en Marja, som han anser vara mest bevandrad i religionen.

Liknande inlägg:

4 Comments

Posted in Ahlul Bayt, Ashura, Muslimnytt, Shiaislam

Today is your day – Oh Imam!!

25 Jan

Den 23/1 var Hassan bin Alis dödsdag. Hassan bin Ali, barnbarn till Profeten Muhammed, var en av de mest förtryckta av Profetens familj/ättlingar. När han hade förgiftats, så kom det upp så många myter och så mycket propaganda om honom, att han än idag besudlas av skiten.

Imam Hassan, och hans bror Hussain, sades bli ledare för de unga i Paradiset. Enligt Profeten Muhammed så var Hassan en Imam, om han satt (stiftade fred) eller stod (gick till slaget). Han mördades av sin fru, på order av Muawiya, som ville bli Kalif och som ville bli av med Muhammeds ättlingar. Salam och återigen Salam på dig och på alla som var dina vänner, dina ättlingar och som dog i din och din familjs namn.

Enligt shiiterna så var al Hassan, en av de fjorton ofelbara, människor som Allah hade tagit bort all smuts och all orenhet ifrån, enligt Koranens vers 33:33. Denna ofelbarhet betydde att de ”valde” att inte begå fel, inte att de av naturen var ofelbara, så som Profeterna.

Hassan, som sin far före honom, var de enda som verkligen valdes av folket att leda den islamiska nationen. Mot sig hade han, som sin far även där, den ökände Muawiya. En av arabernas slugaste ledare genom tiderna. Muawiya använde sig av gift och av mutor, för att öka sin makt. För att belysa hur illa historien behandlade al Hassan bin Ali.

En av hans generaler, en man som var hans kusin och som hade order att leda 8000 man mot Muawiya, bytte sida och gick över, med sina soldater, till Muawiyas sida. Det här hade ofta skett i historien, men det som gjorde det så mycket hemskare var att 1) denne man var en kusin till Hassan och 2) denne man hade förlorat barn, till Muawiyas plotter. Så att han även efter detta, bytte sida, tyder på de stora belopp han lovades.

Al Hassan var en man som inte ville vara ansvarig för muslimers död, så han försökte se till så det blev fred mellan Muawiya och sig själv, detta hade förutspåtts av Profeten Muhammed många år tidigare, när han sa att al Hassan kommer stifta fred mellan två kämpande grupper.

Muawiya och al Hassan slöt ett vapenstilleståndsavtal, i detta avtal stipulerades att al Hassan skulle ge makten till Muawiya bin Sufiyan. Vidare skulle Muawiya följa Koranen och Profetens sunnah, han skulle tillåta att makten gavs till al Hassan, ifall Muawiya dog om al Hassan var död, så skulle al Hussain, hans bror, bli Kalif efter honom. Han skulle inte bekämpa eller skada al Hassans anhängare.

Behöver jag tala om att Muawiya, lögnaren, Muawiya, svindlaren, Muawiya, sonen till Hind och Abu Sufiyan, Profetens värsta fiender, inte skulle hålla sin del av avtalet?

Al Hassan var nu inte enbart hotad och hatad av Muawiyas män, utan även av hans egna anhängare, som såg att den långa kampen mot Muawiya, på Alis och al Hassans sida, var förlorad. De förstod inte att allt var för att rädda muslimers liv och att det var det rätta att göra. Man började sprida lögner om al Hassan, att han hade 300 fruar, att han var en ”playboy”. Man hittade på så många otaliga lögner om al Hassan, att det är därför jag anser honom vara en mathloom, en förtryckt Imam, värre än resten.

Muawiya, inte redo att ge upp kalifatet, till någon annan än sin egen son, såg till att Imam al Hassans fru, Jaada, förgiftade honom. I gengäld skulle hon få gifta sig med nästa Kalif, Muawiyas son Yazid. När Jaada hade fullbordat sitt uppdrag och hon skyndade sig till Muawiya, så sa han, hur kan jag gifta bort min son med dig, när du just mördat Profetens barnbarn?

Al Hassan skulle begravas vid sin morfar, Profeten Muhammed, men män ur Aishas följe, sköt pilar mot hans kropp, och han hade förutsett detta, så han hade bett sina män att inte begrava honom där, ifall det skulle bli problem. Så han begravdes i Jannat al Baqi istället. När man skulle lägga ner hans kropp i graven, så hittade hans bror Al Hussain, pilar som hade genomborrat kroppen. Så gick Hassan bin Ali, barnbarn till den heliga Profeten, ur tiden. Så behandlades han vid sin död.

Hasan ibn Ali – Wikipedia, the free encyclopedia.

Liknande inlägg:

No Comments

Posted in Ahlul Bayt, Historia, Personligheter, Shiaislam

Ashura – Days of Sorrow and days of Grief

05 Jan

Hussain, den sårade, den törstande; mästaren, hjälten. Hussain Profetens barnbarn. Hussain den som sveks vid Kerbala. Hussain reformatorn. Hussain – räddaren av islam.

Imam Reza till sina vänner

Ifall du önskar en belöning lik den belöning som kommer ges till dem som dog med Hussain, säg då när som ni minns honom: ”Oh! Jag önskar jag var med dem! Då hade jag uppnått en stor prestation.

Wasaail al‑Shia’h, vol. 14, pg. 501.

Imam Reza (A.S.) sade till Debil, en poet som älskade Ahlul Bayt:

Jag önskar att du läser upp poesi för mig, dessa dagar i månaden Muharram, är dagar av sorg och förtvivlan som drabbat oss Ahlul Bayt.

Mustadrak al‑Wasail, vol 10, pg. 386.

Imam Ali

Sannerligen, Allah har valt åt oss shiiter, som hjälper oss och är glada åt vår glädje och är fyllda av sorg åt vår sorg.

Ghuraral‑Hikam vol. 1, pg. 135.

Ali ibn al Hussain

Varje troende, vars ögon fylls av tårar när han tänker på Hussain bin Alis död och dennes vänners död, så att tårarna faller nedför kinderna, kommer belönas av Allah i de upphöjda platserna i paradiset.

Yanaabe’al‑Mawaddah, pg. 419.

Liknande inlägg:

1 Comment

Posted in Ahlul Bayt, Ashura, Historia, Personligheter, Shiaislam

Ashura – början – färden – döden

27 Dec

Azzam Allah ejuurekum we Ejurena 3ala ma9aab abu 3abd allah al Hussain…

”Jag har inte rest mig för att visa upp mig eller för att förtrycka, inte heller har jag rest mig för att sprida ont och för att härska, men jag har börjat denna resa för att reformera min morfars samfund och jag önskar att sprida det goda och förbjuda det onda.”

Hussain sa dessa ord, men folk förstod inte, de ville inte förstå. Därför stod han nästan ensam i Kerbala.

Tror att Ashura och just alla sorgesånger över Hussain är mina favorit. Jag saknar tiden då jag gick i processioner för att visa min sorg och för att visa västerlänningarna vad det handlar om. Men min fobi för folk har lett till att jag hellre sitter hemma, lyssnar nätet och gråter. Jag skrev några inlägg här och där som jag kommer uppdatera och sätta upp här. Mycket av de närmaste inläggen kommer handla just om Ashura. Sunnis har en massa fördomar om dem och shias själva är oinsatta i många av de krav och seder som Muharram och Ashura är och innehåller. I vissa områden så vägrar man ta varandra i handen eller hälsa med salam, utan man har en ”shia hälsning” . Vissa vägrar tvätta sitt hår (för att visa sin sorg) andra slår sig blodiga. Vissa gråter, andra slår sig på bröstet. Jag kan bara förklara att allt det här är seder och inte har nåt med själva religionen Islam att göra, men Islam har färgats och förändrats och utvecklats överallt i världen genom de olika folkens och civilisationernas seder och bruk. Man behöver bara se på hur vissa stater blev muslimska eller hur deras klädbruk ser ut.

Sukayna

Sukayna eller Ruqyna var dotter till Imam Hussain. Hon sägs ha varit fyra år gammal när hon dog av strapatserna efter fångenskapen (Kommer senare i artiklelserien) Efter att hennes far mördats och hans huvud huggits av, så togs hon och de andra damerna från Profetens familj, till olika platser i det stora Ommayyidska riket. De skulle visas för massorna, hånas och folket visste inte vilka dessa föräma och adliga damer var, så man kastade stenar och sopor efter dem. Man slet av dem slöjorna, man trodde de var rebeller, som hade slagits emot islam, inte att de hade slagits för islam..

Sukaynas sorg var så outhärdlig, att Kalifen (kungen) hörde hennes gråtande och skrikande, Oh Far, oh Hussaina, vart är du. Kalifen Yazid orkade inte med att fortsätta höra dennna lilla flickas klagande, snart slapp han höra på. Hennes död var på grund av sorgen över sin döde far, Hussain. Ruqaya var mkt fäst vid sin far Hussain och han försökte få henne att vänja sig att sova utan honom, men på kvällarna smög hon sig till honom och han fick då varje kväll, föra henne tillbaka till sin egen säng hos sin moster Zeinab. När vattnet blev knappt, så delade hon det lilla hon hade med de andra barnen i följet. När vattnet till slut tog helt slut, så såg man hur barnen tittade åt henne med törstande blickar och ledsna ögon. Hennes livsöde räknas till en av de mest tragiska som omnämns i Ashura tragedin. Hennes farbror Abbas vågade sig till floden för att hämta vatten åt henne och när han dog, så såg hon hans blodiga sköld och den dagen slutade hon att beklaga sig över törst. Abbas var borta och hon var en älskad farbror mindre. Hon och de andra damerna fördes runt i riket och hon slutade vara det levnadsglada barnet, som alla kände. Hon satt försjunken i sina egna tankar och allt man hörde från henne var hennes snyftande. Till slut ledde umbärandena och sorgen till att hon inte vaknade upp längre. Hennes mor skulle väcka henne till morgonbönen, men Sukayna var kvar, hon var kall och rörde inte på sig. Ruqayas livsöde är omtvistad då man inte är säker på om det var flera som hette som hon eller ej, men man vet hur hon dog och att hon först begravdes i den kalla fängelsehålan Senare flyttades hon till en plats utanför fängelsemuren. Medan de mördande kungarnas gravar blivit till avfallsplatser, så ser är hennes grav ett av de mest välbesökta.

Hur ska en värld som är ute på att ha så mycket nöje som möjligt, en värld där sorg ses som negativt, en värld som hatar allt som har med tråkigheter eller syssellöshet att göra, förstå shia och Ashura? Jag sitter här och tårarna rinner nerför mina kinder över Ruqaya. Detta var en befrielse för mig. Detta är en befrielse för alla som minns denna mans och dennes familjs öde. Hussains huvud sätts på ett spjut för att visas runt i riket. En kristen blir muslim när han ser under ske på grund av huvudet. Kvinnorna dras genom gatorna, kedjade och de hånas, då ingen vet vilka det här är. Barn som mördas för att man satt pris på deras huvuden. Törsten, brinnande tält. Det värsta brottet var att det här inte var vem som helst, det här var Profetens Familj. Dessa personer kom med ett budskap utan dess like. Islam kom som en befrielse från slaveri och vidskeplighet. Här låg de mördade, torterade, hånade, slagna, kedjade, här låg Hussains och Profeten Muhammeds släkt. Deras brott var att de trodde på Allah och deras straff blev dessa brott mot deras heliga person.

Vill man förstå sann Islam? Förstå dessa personer deras öden och deras offer..

Den dagen, i Kerbala, den dagen, Ashura, då räddades Islam. Det sägs att Jesus offrades av sin far. Hans far var den allsmäktige Guden som visste att hans son skulle återuppstå. Hur kan man se det som offer då? Offret, det sanna offret, det var Hussain och hans familj. Här låg han, hästar som trampade på hans kropp. Hans barn och hans släktingar, döda på den heta ökensanden. Deras supporters svek dem. Idag var en stor dag för Islam och idag var också en stor dag för ett offer, ett verkligt offer – Hussain.

Enligt Imam Khomeini, så ska man inte gråta över någon annan än över Hussain och dennes öde.

Varför berättelsen berör våra hjärtan

Historien om Kerbala och Hussain har alla beståndsdelar i ett hjälteepos. Det är dock bara runt 200 miljoner människor i världen som upprätthåller detta epos av styrka, mod och uppoffring. I korta drag:

Här har vi hjälten Hussain som vägrar ge trohetslöfte till tyrannen Yazeed och för det måste han plikta med livet. Här har vi Abbas, hans käre bror, som ser de törstande barnen och kvinnorna. Han tar sig till floden, där fienden väntar och skär av honom ena armen och sedan andra armen. Här dog Abbas son till Ali, Hussains bror. Här har vi Hussains barn, en av dem kallad för Profeten Muhammeds liknelse på jorden, så lik var han honom. Unga män, som slogs ner på slagfältet, en var 12, ändå slogs han mot fienden som det lejon han var. Här har vi Muslim bin Aqeel, Hussains kusin som var hans sändebud till irakierna. När han kommer dit får han förslaget att lura fiendegeneralen i ett bakhåll och slå honom bakifrån, och han vägrar, ”vi är inte sådana” var hans svar. Ärlighet, mod och heder. Här återfinner vi Zeinab, Hussains syster som höll ett av arabiens bästformulerade tal inför fiendens härskande elit i huvudstaden Damaskus, Syrien Här har vi även Ruqaya, ett barn vars sorg skar genom hjärtan. Hon dog på grund av den saknad hon kände för Hussain. Här har vi Abdullah, spädbarnet, bara sex månader gammal och som skrek av törst, istället för vatten fick han en pil genom halsen. Här har vi Hurr, fiendegeneralen som byter sida till Hussains och säger, jag väljer paradiset före helvetet. Här har vi 72 döda vänner till Hussain, som valde döden före livet, när tiotusentals irakier vände dem ryggen, de sanna shias of Ali, döda vid Kerbala. För evigt är deras minne inristat i våra hjärtan. Här finns berättelsen om hjältemod och ärlighet, om heder och samvete, här har vi berättelsen om händelser vi drömmer oss till när vi ser på teve eller läser böcker och ingenstans kan man återfinna sådan hjältemod, som den som man såg vid Kerbala.

Jag vet att jag inte skulle kunna uppbringa sådan mod, skulle du? Livet är oss för kärt

”Finns det någon förkämpe som kan kämpa för mig?”

Så lär Hussain ha skrikit ut vid Kerbala. Dagarna hade gått, det var under vallfärden som Hussain fick avbryta den på grund av de lönnmördare som hade skickats ut av Yazid I. Det var en lång ritt, tusentals hade följt honom på vägen till hans fars gamla huvudstad, Kufa. Anhängarna hade lovat honom stöd och de som följde honom trodde på en stor seger, rikedomar och makt dock Hussain kände till sitt öde, hans blod måste flyta vid Kerbala, hans seger kan bara uppnås genom hans och hans familjs offer. Han stannade till då och då och talade om för folket, jag kommer att möta min skapare vid Kerbala, jag är inte ute efter rikedomar eller makt, så vänd om alla ni som drömmer om sådant. Varje dag minskade hans anhängares antal, till slut var de inte mer än 72, däribland hans unga söner, en av dem 12…

Kung Muawiya hade dött och han hade varnat sin son Yazeed för att utmana Hussain. Tvinga inte honom att ge dig sitt trohetslöfte, tvinga inte honom att resa sig mot dig. Yazeed lyssnade inte utan ett av hans första steg var att uppmana ståthållaren över Mecka och Medina att kräva att Hussain ska ge sitt trohetslöfte till Yazeed. Hussain förklarade att han inte kan ge trohetslöfte till en tyrann, en man som förvanskat och förvrängt religionen. Under vallfärden lämnade han Mecka och rörde sig mot Irak, mot Kufa, mot Kerbala.

Denna alkoholist, denna Yazeed I, som senare skulle gå till historien för sitt mord på Hussain och dennes anhängare, denna Yazeed, som senare skulle låta bomba Mecka och Medina, mörda tiotusentals muslimer och låta sina soldater våldföra sig på kvinnorna, denna man var tvungen att försöka förödmjuka Hussain. Istället förödmjukades och störtades hans rike, just på grunda av Hussains offer.

Hussain hade sen barnsben fått höra från Profeten, att hans blod ska spillas vid Kerbala, för att Islam ska räddas. Hans väg var utstakat, denna prins, denna hjälte, denna Hussain måste dö för att Islam ska leva samtidigt skickade han flera sändebud till irakierna för att se hur läget såg ut och få information hur stark support han kunde räkna med. Innan de kom till Kufa stoppades de av en armé på 4000 man ledda av Hurr ibn Yazid al Reyahi. Hurrs order var att inte låta Hussain komma nära Kufa och att hålla honom borta från vattnet.

Muslim bin Aqeel

Hussain red från Medina till Mecka för att vallfärda; och för att undfly sina förföljare och lönnmördare som kalifen Yazid I skickat ut, så avbröt han vallfärden och red till Kufa, hans fars gamla Huvudstad. Kufas befolkning hade skrivit till honom och uppmanat honom att hjälpa dem i sin befrielsekamp mot tyrannen Yazeed och hans förtryckareregim.

Tusentals brev hade skickats till honom och man sade att ifall han inte kom för att hjälpa dem, så skulle de vittna inför Allah mot hans svek, hur kan Hussain lämna dem i sticket? Hussain skickade sitt sändebud Muslim bin Aqeel till Irakierna för att se hur läget såg ut. Muslim bin Aqeel kom till Kufa och fick löften av mellan 12000 (al Tabari i hans historiebok) och 18000 (sheikh Mufid i hans bok om händelserna). För att förstå antalet, i slaget vid Badr deltog drygt 300 muslimer mot 1000 fiender från Mecka. I slaget vid Lützen hade Sverige lika många soldater, och det var 1000 år senare. Så denna grupp supporters till Ali och Hussain (kallas Shia) var stor.

Kung Yazeed I fick reda på att Muslim bin Aqeel hade nått Kufa och att han hade fått folkets löfte om lojalitet och eftersom hans ståthållare i Kufa varit svag i responsen mot dessa upprorsmän, utnämnde han Ubaidallah bin Ziad till ny ståthållare över Kufa. Ubaidallah ibn Ziad red till Kufa med enbart 50 man, när Kufaborna såg honom rida in trodde de att det var Hussain, som kommit för att leda dem, men när Ibn Ziad gav sig tillkänna då sjönk både deras mod och deras lojalitet till Hussain.

Innan hela detta uppror startade, innan de skickade sina brev, så bad deras klanledare dem att tänka efter; att det kommer krävas offer och att de inte borde be Hussain rida och hjälpa dem och lämna Mecka, som var en bas för hans support i och med att det var fyllt av muslimer fientligt inställda till Yazeed. Folket sade då med en röst, vi vill ha Hussain här, vi ska offra oss, vi ska ut på Jihad mot Yazeed. Men som det arabiska ordspråket så fint lyder, det du säger på natten försvinner när dagen gryr
Så snabbt försvann deras lojalitet och deras löften om att slåss för Hussain mot den orättvise Kungen Yazeed.

Do people think that they will not be tested because they say, ”We have faith?” We tested those who were before them. Thus Allah knows those, who are truthful, and knows those, who are liars.”Quran 29:2- 3)

Tror folket inte att de kommer bli testade bara för att de säger ”Vi har tro? Vi testade dem som kom före dem. Därmed vet Allah vem som är pålitlig och vet också vem som är lögnaren. Koranen 29:2-3

Situationen i Kufa var den vi får se nu och alltid kommer att se. Det är lätt för oss att ge support till Hussain, till Gaza, till fångar till kampen mot förtryck, så länge inte vår tro och våra ord och vår support ifrågasätts eller testas, så är allt frid och fröjd.. Jag vet inte hur jag hade betett mig om jag kunde välja mellan att stödja Yazeed eller den svagare parten, Hussain. De fåtal som vågade stå emot Saddam Hussain, blev mördade eller försvann i hans fängelser under marken, för att aldrig mera höras av. De som höll tyst, de som svek sina ideal, de som visste sin plats, de överlevde. Går du ut idag och ger stöd åt Gazaborna, så blir du dumförklarad, och är du inte dumförklarad är du en terrorist. Så var situationen i Kufa. Folket blev rädda. Av de drygt 18000 man, som hade gett sitt trohetslöfte till Hussain, återstod ett fåtal som inte ens var tio till antalet. Dessa sattes i fängelset. Hussain och Muslim bin Aqeel blev svikna. Vem vill kämpa för sanningen när det ju är bättre att vara tyst och leva några år till? Vi alla kan vara stora i orden, fram tills vi testas och de 18000 i Kufa testades…

Do not subject your lives to destruction with your own hands. Quran 2:195
Låt ej era liv bli förstörda genom era egna händer Koranen 2:195

Kufas svek

Nu var det inte tal om Jihad, nu var det tal om sådana suror när folk tillfrågades varför de inte gick ut för att försvara Profetens barnbarn Hussain bin Ali.
Muslim bin Aqeel fick bo hos en känd klanledare vid namn Hani, denna Hani förråddes och torterades svårt av Ubaidallah bin Ziyad, till den grad att Muslim bin Aqeel kände sig tvungen att gå ut och störta denna ståthållare. Utav de 18000 dök enbart 4000 upp för att hjälpa Muslim bin Aqeel, när han stod vid Palatset hade dessa 4000 minskat ner till 10. Ju längre dagen gick desto färre blev dem och efter att ha bett kvällsbönen kom Muslim bin Aqeel ensam ut ur moskéen

Så gick det till när Muslim bin Aqeel och Hussain bin Ali sveks. Så gick det till när Islam och sanningen sveks. I palatset hos Ubaidallah bin Ziayd, fanns det hela 50 man, 4000 flydde fältet för att de var rädda för 50 man. Innan han tillfångatagits, när han fortfarande trodde på de 18000 männens ord, så skickade Muslim bin Aqeel bud till sin kusin Hussain att skynda sig till Kufa, att man hade en stor här redo att slåss för honom. När dagen var över och han såg att han var ensam (han hade två söner med sig en av dem 10 den andre 8 år gamla) så skickade han iväg sina söner att möta Hussain och gav dem i uppdrag att varna Hussain för denna förräderiets stad, denna stad som svek Hussains far och bror i tidigare krig.

Allah knows those who are truthful, and knows those who are liars. Quran 29:3

Muslim bin Aqeels död

Vilken hemsk situation. Vilket öde. Här går Muslim bin Aqeel genom Kufas gator, förrådd av allt och alla. Ingen vän, ingen släkting ingen supporter någonstans att se eller att finna i denna förräderiska stad, i denna svekfulla stad. Han knackade på dörrar, men de förblev stängda. Han skrek och bad folk om lite vatten att still hans törst, men ingenstans ville någon höra honom. Till slut var det enbart en kvinna som vågade låta honom komma in i sitt hus och stilla sin törst. Nästa dag förrådes hans gömställe av kvinnans son för lite Judas silverpengar och armén omringade huset. Man föreslog Muslim bin Aqeel att svekfullt lura Ubaidallah bin Ziad in i huset för att döda denne, men Muslim svarade, det är inte så vi gör, vi är Profetens släktingar.Efter hårda strider i den trånga gränden, så grävde man en grop och lurade Muslim att falla in i den. Muslim bin Aqeel fångades levande och efter svår tortyr, där man slog sönder hans tänder, så slog man ihjäl honom och Hani; deras huvuden skickades iväg till Yazeed i Damaskus medan deras kroppar drogs genom stadens gator. Så dog Hussains sändebud, utan att Hussain hade fått reda på Kufabornas svek.

Två unga huvuden

Under tiden hade Ubaidallah fått reda på att Muslim hade två barn som kunnat slinka ut ur staden. Han utfärdade en belöning för den som kunde få tag i dem och många av dem som bara någon dag sedan var lojala mot Muslim bin Aqeel, red ut för att hitta dem och få belöningen.

Muhammed och Ibrahim, Muslim bin Aqeels två söners grav

Efter många strapatser så hamnade de två pojkarna tillbaka i staden igen och togs omhand av en snäll kvinna. Hon förklarade för dem att inte göra något ljud när hon gömde dem i ett rum, för hennes man var en av dem som letade efter dem. På natten vaknade den åttaårige av gråt och berättade för sin bror att han drömt om att han ska möta sin far snart. Den äldre berättade om en liknande dröm och båda insåg att döden stod för dörren. Just då trängde Harith, husets herre in för att han hade hört deras diskussion han insåg vilken otrolig tur han hade. Han förde dem till floden Eufrats strand och sa till dem att de ska dö snart. Barnen bad honom att inte göra det och de bad honom föra dem levande till Kungens ståthållare Ubaidallah, men fick då till svar att Harith inte hade något hjärta så inga ord kunde rädda dem. Hariths fru förlorade även sina händer när hon försökte stoppa sin man från att slå ihjäl ungarna, men slå ihjäl det gjorde han. Han kapade av dem huvuden och slängde kropparna i floden.

Harith kom till Ubaidallah och visade upp huvudena, även mördarna i tronsalen blev besvärade av de unga huvudens utseende. Ubaidallah ställde några frågor om hur ungarna dog och sen kallade han på sin bödel. Harith blev förvånad och bad om sitt liv men Ubaidallah svarade: ”jag är som du, jag har inget hjärta heller och du borde ha lyssnat på pojkarna när de bad dig ta hit dem levande”.

Harith fick sitt straff och synden straffar sig självt.Så gick det till när Profetens hushåll förlorade mera heligt blod, så gick det till när oskyldigt blod spillde, och Hussain var fortfarande på sin väg till Kufa, omedveten om händelserna i staden. Barnens dröm hade besannats, de fick möta sin far.

Hurr

Hussain fick reda på sitt sändebud Muslim bin Aqeels död och höll ett tal till dem som följde honom, han uppmanade dem att gå hem att han inte var där för att skövla och bli rik utan han skulle få möta sitt öde. Bara ett fåtal stannade kvar och snart fick han och de få som stannade kvar, möta Hurr, en ledare på 1000 man ur Yazeeds här. Hurr törstade så Hussain delade med sig av sitt vatten (ha det i minne).

Hurr hade fått order av ståthållaren Ubaidallah att inte låta Hussain komma undan och att hålla honom i schack fram tills fler trupper anlände. Ubaidallah uppmanade Kufaborna att gå ut och strida mot Hussain, samma folk som bad om Hussains ankomst och uppmanade honom att komma till honom, skulle ut och slåss mot honom.Hussain hade på vägen till Kufa mött den kände Poeten Farazdeq och på frågan hur Kufa såg på Hussains ankomst sa poeten :

” Deras hjärtan är med dig men deras svärd är med dem”.

Till slut kom Hussain till Eufrats strand men ju fler soldater som anlände till fiendelägret, desto mera provocerande var de. Till slut krävde fiendearmen att Hussain skulle erkänna Yazeeds status som kalif, något Hussain inte kunde eller ville. Hur ska han kunna erkänna en tyrann? Man tvingade Hussain att flytta sig från vattnet och ut på den glödheta öknen. Till slut kom han till en plats och frågade människorna vad platsen hette, alla namn han fick höra sa honom inget, tills en gammal man sa att han hört att det fanns ett namn för stället, namnet var Karbala.Hussain sken upp och sa, här ska vi dö, här ska vi falla, här ska vi möta vårt öde.På den sjunde dagen i månaden Muharram, den första av det Islamiska årets månader, gavs order att inte låta Hussain eller hans följeslagare få något som helst vatten. På kvällen brukade Abbas, Hussains halvbror, slingra sig ut och hämta vatten åt de törstande kvinnorna och barnen. Hussain ville under inga omständigheter utpekas som aggressor så han gick med på alla krav och på alla provokationer som fienden kom med visade han stor tålamod. Till slut bad han fiendens här att låta honom flytta från det islamiska riket, han skulle aldrig återkomma, men svaret var, erkänn Yazeed eller dö.

Sjunde dagen i månaden Muharram. Hussains läger, fylld av barn och kvinnor, börjar känna av hettan och törsten. Männen var vana vid det hårda ökenlivet, men kvinnorna och barnen led. Hussains halvbror Abbas smög sig iväg då och då för att hitta vatten åt de törstande och på en av hans försök anfölls han av fienden. Hans ena hand blev avhuggen, så han tog svärdet i den andra, och när han förlorade det, så kom fienden fram och högg av honom hans huvud.

Hussain grät över denna Abbas, en man som än idag vördas för sitt mod. Många av de sorgesånger som shias sjunger handlar just om Abbas, hur han kunde förlora sitt liv, när kvinnor och barn nu var utan beskyddare, och utan hjälten som skulle skaffa dem vatten.Hussain talade om för fienden att hans väg var vägen mot paradiset och de som slogs mot honom skulle möta helvetets tortyr. Ett fåtal lyssnade, däribland Hurr, mannen som hade stoppat honom från att komma till Kufa. En annan som kom för att slåss på Hussains sida var en kristen vid namn John, som konverterade till Islam den dagen, och senare dag för Hussain.

Ali ibn al Hussain förde kampen vidare

När Hussain hade lyft sin inte ens 1 åriga son, och bad Allah ge honom vatten, så sköt fienden en pil mot honom som genomborrade al Asghars hals, hans huvud lutade sig mot sin fars armar och Hussain hördes säga: ”Oh Allah ge mig styrka att uthärda detta”.

Efter al Asghar dog även den äldre brodern, och även Hussains brorssöner och systersöner led martyrdöden. Till slut fanns han bara kvar. Han red fram och tillbaka, slog ner på fiendens soldater som det lejon han var, han Alis son, Profetens barnbarn, han som hade den gudomliga styrkan given honom från Allah.

Han skrek ut : ”Finns det ingen som kan vara mig behjälplig?”

Detta efter att alla hade dött och han var ensam kvar, var detta för att han var feg? Var det för att han blev rädd om livhanken? Nej. Detta var ord riktade mot oss, vi som kom efter honom. Vi ska hjälpa hans budskap, hans kamp, hans väg. Vi ska vara de som hjälper sanningen och Imam Hussains kamp. Vi är de som ska gå i hans fotspår, det var för oss orden var riktade.

Till slut genomborrades han av en pil med tre huvuden och där föll han, dödligt sårad, när Shimr kom fram och kapade av honom huvudet. Där låg hans kropp och hästarna började rida fram och tillbaka på de dödade, alla dessa anhängare till Profeten, här låg de.

Den fruktansvärda natten

Kvinnorna och barnen som överlevde fick se sina tält brännas ner, de fick se sig ensamma över natten och de hörde hur djuren började samlas kring kropparna. Nästa dag fördes de vidare genom det stora arabiska riket, till slut nådde de Damaskus, där de sågs som rebeller, ingen kände till att dessa var ättlingarna till Profeten Muhammed. Den ende som fick leva och som var man, var Ali ibn al Hussain, Hussains son som hade varit sjuk under slakten. Han som nu var fjärde Imam.

Dikt av en sufi om Hussains ståndaktighet

Man kastade skräp på dem, kvinnornas slöjor drogs bort, alla var säkra på att dessa var rebeller som kämpade mot islam.

Hussains huvud

Det sägs att Hussains huvud läste Koranen, där det var upphängd på ett spjut. En kristen betalade även pengar som muta till vakterna, för att kunna få höra på denna röst. Till slut konverterade denna kristne man. När man kom till Yazids hov i Damaskus, så fördes huvudet till denne kalif, han tog tag i det och började slå på det med en pinne, sedan sade han :” Idag tog vi hämnd för skammen vid Badr”, han syftade då på det slag som kostade honom hans förfader och flera andra släktingar. Vidare sa han att Muhammed aldrig kommit med ett budskap, därmed förnekade han islam i det hela.

Under tiden blev Hussains kropp och hans vänners kroppar begravna av bybor som bodde i närheten och som inte lydde ibn Ziads order att inte begrava de mördade och skändade kropparna. Från den dagen spred Imam Hussains syster Zeinab och Imam Hussains son Ali, sanningen om vad som hände och vad som skedde. Från den dagen har detta utvecklats till de sorgprocessioner vi sett så mycket av på nätet och på tv.

Liknande inlägg:

2 Comments

Posted in Ahlul Bayt, Ashura, Hadith, Historia, Religion, Shiaislam

Ashura del 30 – Imam Hussains sahaba

26 Dec

En berättelse om hur bra vännerna till Imam Hussain var, är den om en vän som kom till Imam Hussain under brinnande slag. Folk dog, spjut sköts mot dem, svärden slog in på dem, och han pekade upp mot himlen och sa, ”Oh Imam Hussain, det är tid för bön”.

Detta här visar vilken nivå av kärlek och lojalitet vi som muslimer och människor borde eftertrakta och försöka uppnå. Vem av oss har kunnat dra sig undan en bra serie, en bra match, ett skönt nöje, och säga, bönen, det är dags för bönen! Jag vet att jag inte har den nivån av tillbedjan och fruktan.

Sådana män fanns bland Hussains följe.

Eller de anhängare som ställde sig som skydd mot pilarna, så att deras vänner kunde slutföra sin bön? Sådana var männen. Eller Abbas, denna storartade Abbas, som gav sina händer och sitt huvud, för att få tag i vatten åt barn och kvinnor. Sedan har vi Muslim bin Aqeel, Imam Hussains kusin, han som försökte med alla medel att få fram ett meddelande till Hussain, om att han blivit förrådd och att han borde vända om. Man krävde av honom att han skulle ge avkall på sin lojalitet mot Hussain, men han vägrade och både han och hans små barn, inte ens 12 år gamla, offrade sig för sin kärlek till Hussain. Offrandet för Imam Hussain visade vilken kärlek och vilken lojalitet folk hade.

När shiaislam började bli stark, så förbjöd många kungar och kalifer Ashurafirandet. Man kapade av handen på folk som gick för att besöka Hussain, men istället för att minska, så ökade antalet. Sådan är den kärlek en muslim känner för Ahlul Bayt. Deras status, deras nivå, deras upphöjda plats, den är av stor vikt för oss som troende. Hur kan jag glömma Ali, Hassan och Hussain? Att Yazid och hans hejdukar lurat så många miljarder muslimer, visar på vilken korruption som härskat. Är det inte genant att man hyllar Muawiya och Yazid, två kalifer som bekämpade allt som hade med islam att göra? Man kallar sina barn efter dem, man menar att de var storartade och hyllar dem med ”Må Allah belöna dem” när man nämner deras namn. Sådan är dock kärleken för Ahlul Bayt, att allt fler börjat öppna sina ögon. Allt fler som börjat inse att denna kraft, denna familj som vi följer, skapades för att vi ska hitta den rätta vägen till Allah.

Liknande inlägg:

No Comments

Posted in Ahlul Bayt, Ashura, Religion, Shiaislam

Ashura – Del 4 Qamar Hashim

25 Dec

En av de mest älskade personerna inom shiaislam, är Abbas bin Ali, även kallad Abu al Fadhl eller Qamar Hashim, som betyder Hashims måne (Hashim är stammen Ali och Muhammed tillhörde), måne i betydelsen av stammens heder eller dess skönhet. Denna person är ridderligheten personfierad, hans historia liknar många stora hjältars, som offrade sig för vad de trodde på och vad de älskade. Abbas dödsdag firas på den 8:de dagen i Muharram, där man tillagar specialla bröd med ost, och ger dem till folk.

Abbas ungdom

Ali hade förlorat sin kära fru Fatima, och Profeten Muhammed hade talat om för honom vad som skulle ske med Hussain vid Kerbala. Ali sökte då efter någon som kunde hjälpa Hussain i det offer som var nödvändigt att ge för att rädda religionen. Han talade med sin bror Aqil, och frågade efter någon fru som kunde ge honom söner som var hjältemodiga och hade en bra ”stamtavla” (DNA på den tiden). Aqil talade då om en viss Fatima bint Qallabi, som hade stora hjältar som förfäder och släktingar. Hon födde Ali fyra söner, däribland Abbas.

Abbas föddes 647. Hans mor fick namnet Umm al Baneen, sönernas mor.

Enligt shiitiska historieböcker så öppnade Abbas inte sina ögon förrän han såg sin halvbror Hussain titta på honom. Från barnsben var dessa två oskiljaktiga, de var överallt tillsammans och Abbas kallade Hussain för ”min mästare” hela tiden. Hans kärlek till Hussain och hans betjäning av denne, ledde till att Ali började få tårar i ögonen när han såg det. Då frågades han av sina vänner varför han fick tårar i ögonen? Ali svarade: ”Jag ser en dag när Hussain och hans familj är törstiga och att Abbas inte kommer kunna ge dem det vatten de så behöver.”

Det sägs att Abbas var lik Imam Ali i stridskonst och att hans styrka var oövervinnerlig. Hans debut kom i slaget vid Siffin, ett slag där Muawiya slogs mot Imam Ali. Abbas fick en son vid Ubaidallah och denne fick fem söner. När jag talar om att han hade en oövervinnerlig styrka, så kan det jämföras med Herkules i grekisk mytologi.

Förra året besökte 7.5 miljoner Imam Hussain, här ser man folksamlingen mellan Abbas grav och Hussains.

Imam Ali slog en dag in porten till Khaiber, judarnas stora fäste i Arabien, och använde porten som sköld mot pilarna. När slaget var över, så försökte 7 man att lyfta porten, det gick inte. Sådan styrka hade dessa män.

Kerbala

Hussain son till Ali, hade försökt med alla medel att undvika blodspillan, men han kände till sin historia, sitt öde och sin framtid. Profeten Muhammed hade talat om händelsen vid många tillfällen. Hussain erbjöd att lämna de muslimska länderna helt och hållet, de förvägrades honom, så till slut kom det till kamp, till slut kom det till blodspillan.

När Abbas, denne store krigare, mannen som skulle vara fanbärare, såg hur barn och kvinnor törstade, bad han Imam Hussain om lov att gå till Eufratfloden och försöka hämta vatten därifrån. Han tog sig dig med en skinnväska och ett spjut och kom dit, när han böjde sig ner för att dricka av vattnet, kom han ihåg sin älskade bror och mästare Imam Hussain, så han sa till sig själv att han inte kunde dricka vatten, så länge hans bror var törstig. Så han fyllde säcken och red tillbaka när han övermannades av fiendens soldater, i handgemänget skar man av honom ena handen och sedan andra handen och det sägs att han då försökte ta svärdet i sin mun, och då slog man ihjäl honom där.

Alla offer för Yazids armé, som mördades, vanställdes av fienderna, man red på dem med hästar eller kapade av dem händer och fötter. Så var det även med Abbas. Efter slaget begravdes han när Hussain, just vid vattnet till Eufrat, vattnet han inte kunde föra tillbaka.

Abbas spelar en stor och viktig del i berättelsen om Kerbala, en roll där han är hjälten som offrar sig för sanningen. Man har många dikter om honom, dikter som framställer hans lidande i en sorglig röst. Hur han försöker kämpa emot fienden, hur han saknar sin käre bror och även i döden är han orolig för honom. Vidare spelar hans ”svek” mot Sukyana stor roll, då han inte kunde föra vatten till henne och hon skriker ut, min farbror, min käre Abbas..

Al-Abbas ibn Ali – Wikipedia, the free encyclopedia.

Liknande inlägg:

No Comments

Posted in Ahlul Bayt, Ashura, Historia, Personligheter

Ashura del 26 – Al Atash Al Atash

24 Dec

Törsten, det var något som drabbade Hussain bin Ali vid Kerbala, men törsten som drabbade barnen var värre. Vilken föräldrar kan leva med att se sina barn lida? När Hussain lyfte sin 6 månader gamle son och bad fienden om vatten åt ungen, fick denne en pil genom strupen. Ett folk som inte visar medlidande med Hussain, Profetens barnbarn, ska de då visa medlidande med törstande barn?