Tecknen var många, han kände till dem och nu besannades de. Idag var dagen då han skulle möta sin skapare…

Profeten Muhammed hade talat om denna händelse:

”Oh Ali!! Jag ser inför mina ögon att ditt skägg färgas av blodet som rinner från din panna”. Ali visste det var hans timme, den timmen då han skulle dö för sin Allah, dö för sin islam, dö för att han höll sig till Profeten Muhammeds budskap, även när det var hårt. Ali visste, idag var döden bara en bön ifrån honom. Han skulle möta sin skapare. Ali, vem kunde mäta sig med dig? Vem kan mäta sig med dig? Så som Profeten Muhammed hade förutspått, skulle det ske.

För att förstå. För att inse. För att varsebli hans status.

Ali föddes i självaste Kaaban, den heligaste av byggnader – Allahs hus. Väggen öppnades och hans mor gick in, födde honom där. Han dog även i Allahs hus, i Moskéen i Kufa. Han hade just ropat till bön och var bjöd i bön när svärdet slog honom och sårade honom. Ett svärd buret av en Khawarij, dåtidens wahabiter. I två dagar led Ali, han gav sitt testamente och krävde att man skulle lossa på handfängslet som hade skurit hårt i Abd Allah bin Muljims händer, mördaren skulle straffas enligt islams lagar och  skulle inte torteras och inte skadas. Även i dödens ögonblick, hade Ali sin Gud inför sina ögon och bröt inte mot några av de lagar han predikade.

Oh Ali, ditt skägg färgas av blodet som forsar ner från din panna. Årtionden tidigare hade Profeten redan fått reda på det och grät. Hur ska jag då inte få tårar i ögonen för denna magnifike man? Så många suror, så många verser, så många vittnesmål så många som vet om din status och ändå förnekar de dig din rätt, din status.

Oh Ali! Du blev 63 år gammal. Du led från den 19de i Ramadan till den 21de i Ramadan.

Oh Ali! Du efterlämnade efter dig en nation splittrad över din status. Vissa älskar dig, så pass att de lämnat islam och avgudar dig. Vissa älskar dig så pass mycket att de än idag, 1400 år senare, fortfarande får plikta med livet för sin kärlek. Vissa säger sig älska dig och samtidigt hyllar och älskar de dina fiender, de som planerade, de som skapade och de som startade våldet mot dig.

Alis Testamente till sina barn, i korta ordalag:

Jag råder er att frukta Allah, och att inte springa efter världen (dess nöjen och frestelser), även om världen springer efter er. Var inte ledsna över något som världen har förvägrat er. Tala alltid sanning och arbeta för att få Allahs belöningar. Var en fiende till förtryckaren och var en hjälpare till de förtryckta.

Oh Ali, dina ord når in i hjärtat. Oh Ali, om de bara visste vilken status, vilken person, vilken imam, vilken Kalif, vilken mawla du dock var.

”Jag råder er mina söner, er min familj, er de som får reda på mitt budskap, frukta Allah, bibehåll goda relationer mellan er, för jag har hört er morfar (Profeten Muhammed s.a.w) säga: ” Goda relationer är bättre än bön och fasta , överlag”.

”Frukta Allah när det handlar om ärenden rörande de föräldralösa. Låt dem inte svälta, låt dem inte bli förlorade så länge ni är där.

Frukta Allah när det gäller era grannar, för de var er Profets testamente. Han ombad oss att ta hand om dem så ofta, att vi trodde han skulle göra dem till arvingar.

Frukta Allah när det gäller den heliga Koranen, låt ingen överträffa er i att följa dess grundsatser.

Frukta Allah när det gäller er bön, då det är en av er religions fundament.

Frukta Allah när det gäller er Herres Hus (Kaaba), försaka inte det, glöm inte det så länge ni lever, för ni kommer inte att ses på med respekt ifall ni gör så.

Frukta Allah när det gäller Jihad, slåss med era pengar, era liv och era tungor, på det sätt som Allah påbjudit.

Ha ömsesidiga relationer, ge och ta. Akta er för att vända bort era ansikten ifrån varandra och akta er för att avsäga er ifrån varandra. Ge inte upp att göra gott och att förbjuda ont, annars kommer onda människor härska över er och då kommer era förböner inte att besvaras av Allah.

Oh Banu Abdul Muttalib (släkten som tillhörde Alis gren av familjen) sannerligen vill jag inte att ni ska vada i muslimernas blod, gråtandes: De troendes ledare har blivit mördad. Ni ska inte döda någon än min mördare (såsom lagen kräver och därmed menar han ingen hämnd, ingen terror).

Vänta tills jag dött av hans slag, då får ni slå ett slag mot honom och vanställ inte hans kropp för jag har hört Profeten Muhammed (s.a.w) säga: Undvik lemlästning även om det är en rabiat hund.”

Oh Ali. Blodet forsar, döden närmar sig, smärtan är outhärdlig, ändå tänker du på Allah, Hans religion och Hans regler.

I skyn kunde man höra ängeln Gabriel skrika

”Vid Allah, ledningens (till den rätta vägen) fundament har kollapsat, alla profeters kunskapsljus är inte tända längre, tecknen på gudafruktan har försvunnit. Allahs rep har brustit. Allt för att Profeten Muhammeds kusin, Ali al Murtaza, har mött martyrdöden, av den grymmaste mannen någonsin.”

”Vad är det bästa dådet under den heliga månaden Ramadan?” Profeten svarade: ”Det bästa dådet under den heliga månaden Ramadan är att hålla sig borta från onda ting, saker som Allah har förbjudit.”

Efter det började Profeten Muhammed (s.a.w) gråta. Imam Ali (a.s) var rätt chockad och undrade varför Profeten grät? Svaret var:

Jag gråter för jag kan se en hemsk händelse som kommer ske under denna månad och drabba dig. Medan du är böjd i bön, den mest kriminella av alla kriminella, kommer att slå dig på ditt huvud och ditt skägg blir färgat rött av ditt blod.”

Imam Ali undrade om han kommer vara på den rätta vägen? Svaret var: ”Ja”

Det var den 19de dagen, det var fortfarande mörkt i gryningen när Imam Ali var på väg till morgonbönen i Kufamoskéen och han hörde ett stort oväsen, ankor som tjattrade. De tog tag i Imam Alis kläder och Imam Ali insåg att de grät över hans möte med döden.

När han nådde moskéen, så reciterade han kallelsen till bön. Det var för att väcka dem som sov i Moskéen och en av dem var Ibn Muljim, som hade gömt sig där och hade det förgiftade svärdet under sig när han sov på magen. När Imam Ali var på väg att be sin andra Rakah (när man går ner till marken i bönen kallas det för Rakah), steg Ibn Muljim upp snabbt och man kunde se svärdet, han slog Imam Ali i bakhuvudet med ett starkt slag. Då hörde man Imam Ali säga:

”Jag svär vid Kaabans (Svartklädda byggnaden muslimer vallfärdar till)Herre!! Jag har varit successfull.” I skyn kunde man höra ett muller och Ärkeängeln Gabriel skrek: Idag demolerades det godas fundament.”

Förklaring:

Profeten Muhammed var den sista profeten. Hans svärson och kusin Ali utnämndes av honom att bli hans efterträdare, det sågs inte med blida ögon och ledde till att Ali och alla andra släktingar och ättlingar till Profeten Muhammed jagades och mördades på ett våldsamt sätt, för det mesta med gift.

Ali, den förste av 12 imamer mördades med ett förgiftat svärd när han satt böjd i bön.

Hans son Hassan mördades med gift på befallning av Muawiya, den som gav giftet var Hassans fru.

Hans bror den Hussain mördades med pilar vid ett ställe som heter Kerbala, i dagens Irak och har sedan dess varit en av huvudfigurerna för shiamuslimer när det gäller synen på martyr och kampen mot orättvisa.

Resten av imamerna förutom den siste Mehdin, den utvalde Messias inom shiaislam, lever enligt oss än idag och väntar på den dagen han kan återkomma för att skipa Allahs rättvisa..

Dagens Nyheter har en framträdande roll i att bekämpa Iran och i att bekämpa islam. Jag har läst deras nyhetssajt i några år nu och jag ser dagliga artiklar som belyser hur hemska muslimerna är eller hur hemska de iranier är som stödjer regeringen. Idag var det alltså inte något som förvånade mig när jag såg Parvin Ardalan komma till tals. Denna dam fick något Olof Palmepris för sin kamp för jämställdhet.

I sin text försöker hon med olika härskartekniker att sprida fler lögner, fler myter, myter som till slut får ett eget litet liv och som svartmålar de miljoner, som stödjer regeringen och det islamiska systemet. En av de lögner hon sprider är lögnen om att det var regeringen som slog ner på de stackars demokratikämparna, på självaste Ashuradagen, hon skriver:

Demokratirörelsen i Iran attackerades under den religiösa högtiden Aashura i slutet av december. Sedan dess har minst åtta personer dödats och mer än 1 000 arresterats. Medborgarrättskämpen Parvin Ardalan skriver här om hoppets och motståndets bilder.

Tyvärr verkar hon inte veta att lögner har korta ben, i det här fallet jättekorta ben. Jag skrev om händelserna och använde mig av samma medium som dessa ”demokratiförkämpar” så älskar, youtube. I filmen kan man se hur dessa personer startar provokationer, hånar och häcklar andra iranier. I Parvins text märker man av fler lögner, motstridiga argument och propaganda och hon blir inte ifrågasatt, utan man slukar allt hon säger.

Hade jag skrivit om något ur en muslims eller ur den iranska statens synvinkel, då hade man kritiserat, och på olika sätt slagit hål på min text, för den passar vare sig DN eller de västerlänningarna som avskyr islam och Iran. I och med att Ardalan representerar eller säger sig representera de värderingar och de åsikter som väst har, så kommer hon undan med att ljuga. Å ena sidan talar hon om att den iranska regeringen får olika grupper i landet att stå emot varandra, när man uppmanar iranierna att gå ut på gatan och visa sitt stöd, å andra sidan försöker hon med samma medel att så split mellan de religiösa ledarna i landet, när hon tar upp Montazeri, en känd religiös ledare som stod emot regeringen och var kritisk mot den.

Vare sig hon eller de som är emot den islamiska regeringen, vill erkänna att de här miljonerna som gick ut på gatan hade tröttnat på de köpta ungdomarnas förstörelse. De vill inte medge eller förstå, att deras världsbild kanske inte passar alla? De vill inte erkänna att de här miljonerna är de verkliga demokraterna, för de var tysta och accepterade de grönas rätt att yttra sig, men till slut var måttet rågat när man såg hur dessa ungdomar menade sig representera alla iranier, när man såg hur dessa ungdomar förstörde, misshandlade och bränder ner. Varför kan ingen av dessa ”demokrater” erkänna att de är i minoritet? Att iranierna är för islam och emot de västliga värderingarna? Sanningen är bitter säger islam, och Parvin Ardalan måste ta till lögn för att rättfärdiga sin och sina anhängares övertygelse, för att få fler västerlänningar att tro på henne, för att få fler européer att betala henne och ge henne priser. Sanningen är uppenbar, frågan är varför DN inte skrev om de miljoner som demonstrerade för staten på ett tydligare sätt? Varför nämns det när 200 exiliranier står i Stockholm och håller en tyst protest, men man nämner inte de miljoner som går ut på gatorna och skriker ut sin vrede mot förstörelsen av Teherans gator?

Nej lögn blir till sanning och sanning blir till lögn, så fungerar det i världen. Vi måste tvinga på våra värderingar och våra åsikter på folk. Varför kan bara jag se hur Parvin leker bort läsaren? Varför ser inte de upplysta och duktiga journalisterna och kritikerna vad hon gör? Jag önskar att Iran lät en omröstning om sitt system, något de redan gjort, göras, men även då skulle de väl anklagas för fusk? För jag vet att det nuvarande systemet skulle vinna..

När Gaza bombades sönder och samman, så upptäckte jag en konstig sak. Bloggar uppstod, med anknytning till Gaza och palestinierna, men som hade negativa ståndpunkter till det palestinska motståndet.

Alla dessa bloggar var länkade till varandra och alla dessa bloggar gjorde reklam på nätet för sina bloggar. Jag var medlem i Googles Adsense, och då såg jag att man gjorde reklam för dessa bloggar. Den som vet något om reklambranschen, vet att det inte är billigt att göra reklam och särskilt inte hos ett stort företag som Google.

Så varje gång jag skrev något om Gaza, Palestina eller Israel, då kom dessa bloggars namn upp. Jag, nyfiken som jag är, gick in på dessa bloggar; upptäckte rätt snabbt att de hade skapats bara någon dag sedan och att de var fientliga mot de mördade och förtrycka palestinierna.

I dagarna läser jag mycket om Iran och vad som hände och händer i landet. Då kommer jag i kontakt med den här bloggen som undersökt twitterbloggarna som skrivit om Iran och det iranska valet. I den framkommer det att alla dessa bloggar är nya, att de länkar till varandra och att de stöds av högervridna tidningar i Israel. Alla de här bloggarna skapades på en och samma dag. Deras enda och viktigaste ämne är just iranska valet. Hälften av dessa bloggar hade samma profilbild. Alla hade tusentals läsare, en omöjlighet när man tänker på hur få jag har som hållit på med det här i många år. En av dem hade över 340 tweets på 4 dagar. Jag själv skriver ibland som mest 10 tal inlägg på en dag, 340???

Man måste inse en sak och det är att Israel är den ende som verkligen vinner på ett Iran i kaos. Den sista törnen i Israels öga är just Iran, detta förhatliga Iran som vågar stödja motståndet mot Israels ockupation. Förra året ökade USA sina anslag till destabiliserande grupper i Iran. Attacker mot Iran i media ökar markant. Hackers från Israel och USA slår till mot iranska hemsidor som stödjer regeringen i Iran. DN, faller även de för dessa twitters och bloggares agendan.

Israel och deras förespråkare har pengarna, har orken och har tiden att stödja staten Israel. Det mesta kända verktyget för att samla support och att tysta motståndet mot Israel på nätet och i media heter GIYUS. Man stödjer Israel i alla sammanhang. Spelar ingen roll vad staten gör och inte gör.

Stödet för komplotten mot Iran är kompakt. Västliga medier talar om valfusk, utan att ha några som helst bevis för det. Iran är the bad guy, det spelar ingen roll om de är skyldiga eller ickeskyldiga. När USA och Israel sätter en person eller en organisation eller ett land på sin lista över bovar, då är man dömd i förhand.

Iran måste bort för att Israel ska få fortsätta sin dominans i mellanöstern. Faller Iran, faller Hizbollah och Hamas.