Tag Archives: förlåtelse

Små synder?

Små synder

En gång så slog Profeten (saw) läger på ett ställe i öknen, utan någon som helst grönska. Han (saw) bad sina följeslagare att hitta pinnar. Alla sa dem, att de var på en plats, där det inte fanns några pinnar. Då uppmanade han dem att samla kvistar. Efter mycket sökande hittade hans följeslagare ett litet antal kvistar. De samlade dem och lade dem framför Profeten (saw).

Då sa Profeten (saw):

”Vet ni, även synder samlas på det här viset! Även om vi inte känner till våra små synder, och kanske glömmer bort dem efter ett tag, men när de samlas på en hög, blir de till en stor hög. Om vi räknade upp alla våra synder, så skulle de uppnå oändliga höjder. Därför är det svårt att be om Tawbah (förlåtelse) för synder som vi ser som små, för vi glömmer bort dem och tar dem för givet. Därför sa Imam Ali (a.s):

”Den största synden är den, som förövaren anser är den minsta.”

Som Shaik Saadi sade, den kända persiska poeten:

En ökning droppe för droppe, gör en ström,

en ökning av ström på ström, gör ett hav..

 

 

Liknande inlägg:

Bahlool – gravskändaren

Berättelse om ånger och förlåtelse

 

Bahlool gravskändaren

Muaadthh ibn Jabal kom till Profeten saw, och tårarna forsade nedanför hans kinder, efter hälsningen frågade Profeten saw, varför han grät så mycket?

”Vid moskéns ingång, står en ung man som gråter utan uppehåll, som en mor vars son just dött, och han vill träffa dig.”

Svarade Muaadth.

Ynglingen kom in, efter att Profeten (saw), gått med på det och Profeten (saw), frågade varför ynglingen grät så mycket.

”Varför skulle jag inte gråta? Jag har begått synder, som Allah inte kommer att förlåta och Han kommer slänga mig in i helvetets eldar. Svarade den unga mannen.

På alla frågor svarade den unga mannen nej, på frågan om han hade ställt nån vid Allahs sida, om han hade mördat någon.

”Även om dina synder är lika stora som bergen, kommer Allah förlåta dig.” Sa profeten saw.

”Mina synder är större än bergen” svarade ynglingen. ”Är dina synder lika stora som de sju jordarna, haven, sanden, träden och allt som finns på jorden och i himlarna, stjärnorna, Tronen och al Arsh?”

Frågade Profeten saw.

Mina synder är större än alla de här sakerna, kom det från den unga mannen.

”Ve dig, är dina synder större än din Skapare?”

”Allah är större än allt”. Kom det ur den unga mannen.

Nu ville Profeten (saw), veta vad dessa synder var, så Bahlool berättade:

”I sju år har jag arbetat med att gräva upp de dödas gravar och sälja deras lakan, en kväll begravde man en ung kvinna från al Ansar. När jag grävde upp hennes grav och skulle just ta bort hennes lakan, så frestades jag av Shaitan och jag begick en hemsk synd (han låg med den döda kroppen). När jag var på väg därifrån, kom det en röst från den döda kvinnan. Oh Yngling! Fruktar du inte Härskaren över Domedagen? Ve dig för helvetets eldar på domedagen är för dig.”

När den unga mannen var klar, ville han veta vad han skulle göra.

”Oh Syndare! Bort med dig, jag fruktar att jag kommer brinna i din eld också” Skrek Profeten saw, ut.

Ynglingen gick därifrån, raka vägen till bergen. Han band fast sin hand till sin nacke och stannade kvar i bön, förbön och rop av ånger.

I 40 dagar, grät han dag och natt, till den graden att även de vildad djuren berördes av hans gråt. Efter 40 dagar bad han Allah att straffa honom med hjälp av elden eller att förlåta honom, så han slapp förödmjukelsen på domeagen.

Allah uppenbarade denna vers då, som handlar om Bahlools ånger och förlåtelse:

”Och de som, när de begår en synd eller gör nåt brott mot sina själar, minns Allah och ber om förlåtelse för sina fel…och vem förlåter felen om inte Allah.”

Holy Qur’an, Surah ھle aImran (3), Verse 135: وَ الَّذِينَ إِذا فَعَلُوا فاحِشَةً أَوْ ظَلَمُوا أَنْفُسَهُمْ ذَكَرُوا اللَّهَ فَاسْتَغْفَرُوا لِذُنُوبِهِمْ وَ مَنْ يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلاَّ اللَّهُ

Profeten log och läste upp den versen och sedan tog han sig till ynglingen med några följeslagare.

Han såg ynglingen pin plats, ståendes mellan två stenar, hans händer fästa med rep vid hans nacke och upptagen med bön. Hans ansikte hade blivit mörkt av all sol och alla hans ögonfransar hade alla fallit av på grund av allt gråtande. Vilda djur hade samlats runt hnonom, medan fåglarna flög ovanför honom, och alla grät de över hans patetiska tillstånd.

Profeten gick fram och knöt upp repen och tog bort jorden från hans överkropp.

”Oh Bahlool! Glada besked till dig, Allah har befriat dig från helvets eldar.”

Källa
Risalah Liqaullah, Page 62; Majalis as-Saduq

Liknande inlägg:

Abu Lubabah

Abu Lubabah

När det blev krig mot stammen Bani Quraidhah, som hade brutit sitt avtal med Profeten (saw), så omringades de av Profetens (saw), armé.
Efter ett tag bad Bani Quraidhah om att Abu Lubabah ska förhandla med dem. Abu Lubabah hade sitt hus, sin egendom och sin familj i fortet som Bani Quraidhah ockuperade, så de tänkte han kommer vara jävig och stödja oss.

Så fort Abu Lubabah gick in i fortet, omringades han av barn och kvinnor, som ville få honom att tycka synd om dem, genom att berätta om sitt lidande. Sedan frågade stammen honom om de borde ge upp och underkasta sig Profetens saw, styre?

”Ni kan göra det” svarade han och gjorde tecken mot sin nacke, för att antyda att det var likvärdigt med döden.

Han insåg att han genom sitt handlande, hade bedragit Profeten (saw). Det var vid detta tillfälle som versen kom ner:

”Oh troende! Var inte otrogna mot Allah och Profeten, och var inte otrogna mot det förtroende som givits er, medan ni vet. Vet att era egendomar och era barn är frestelser för er och att det är hos Allah som det finns stora belöningar.”

Koranen: Suratul Anfal (8), Verse 27-28

يا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لا تَخُونُوا اللَّهَ وَ الرَّسُولَ وَ تَخُونُوا أَماناتِكُمْ وَ أَنْتُمْ تَعْلَمُونَ وَ اعْلَمُوا اَنَّماَ اَموَالَكُم وَ اَولاَدَكُم فِتنَةٌ وَ انَّ اللهَ عِندَهُ اَجر عَظِيم

Fylld av skam, lämnade han fortet och gick raka vägen mot moskén i Medina och där band han sig fast vid en av dess pelare och skrek ut:

”Ingen får binda loss mig tills Allah accepterat mitt ånger.”

Han var fastspänd i 10 till 15 dagar, och lät sig bindas loss enbart när han skulle be eller gå på toa.

”Ifall Abu Lubabah hade kommit till mig, hade jag sökt förlåtelse för honom men eftersom han väntar på Allahs förlåtelse, låt honom vara, tills Allah förlåter honom.” sa Profeten (saw).

Umm Salamah sa:

”En dag, vid gryningen, såg jag Profeten saw, glad och leendes, må Allah alltid låta dig le! Vad är anledningen för leendet?” Frågade hon honom.

”Gabriel har informerat mig om att Abu Lubabahs ånger har accepterats.” Svarade Profeten saw.

”Får jag berätta det för honom?” Frågade hon.
”Gör du så, svarade profeten.

Folket gick fram för att lossa hans rep, men han svarade:

”Jag placerar er under allahs ed, att ingen av er lossar mina rep och att enbart Profeten saw, ska lossa mina rep.”

När Profeten (saw), kom till moskén för morgonbönen, lossade han Abu Lubabahs från pelaren, pelare som än idag står kvar, i Profetens moské. Pelarna är än idag kända som ”ångerns pelare” eller ”Abu Lubabahs pelare”.

Källa
Paighambar Wa Yaran, Volym 1, sida 129; Majma’ al-Bayan, under the discussion regarding verse 102 of the chapter al-Taubah: وَ آخَرُونَ اعْتَرَفُوا بِذُنُوبِهِمْ خَلَطُوا عَمَلاً صالِحاً وَ آخَرَ سَيِّئاً عَسَى اللَّهُ أَنْ يَتُوبَ عَلَيْهِمْ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَحِيمٌ

Liknande inlägg:

Citat – Ånger

Allah vänder sig barmhärtigt till den som visar ånger, och hans kroppsdelar är beordrade att behålla hans hemligheter, och alla platser på jorden är beordrade att dölja för honom (hans synder), och de änglar som för bok att glömma vad de än skrivit om honom.

Imam Ali (as)
Bihar al-Anwar v6 p28 no32

Allah turns mercifully to the one who repents, and his limbs are ordered to keep his secret, and all the places on earth to conceal for him [his sin], and the record-keeping angels to forget whatever they wrote about him

Imam Ali (as)
Bihar al-Anwar v6 p28 no32

Liknande inlägg:

Koranen – Detta liv

[57:20] TÄNK [ÄVEN] på att detta jordiska liv [knappast är annat än] lek och förströelse, tom prakt, ihåligt skryt och tävlan om att överträffa varandra i rikedom och i antal söner. Det är som [jord som fått ta emot] rikligt regn. Den grönska som det framkallar gläder odlarna, men sedan vissnar den och du ser hur den gulnar, till dess ingenting annat återstår än torra strån. I nästa liv [väntar] ett strängt straff eller Guds förlåtelse och Hans välbehag, men livet här i denna värld ger enbart flyktig och bedräglig glädje.

Liknande inlägg:

Ramadan 2012 – Ramadan är månaden

The Holy Prophet Muhammad (s) has said:

”Ramadan is the month, whose beginning is mercy, its middle, forgiveness and its end, emancipation from the fire (of hell).”

Den heliga Profeten saw sa:

”Ramadan är månaden, vars början är barmhärtighet, dess mitt är förlåtelse och dess slut är befrielse från elden (helvetets).

 

Bihar al-Anwar, vol. 93, pg. 342

Liknande inlägg:

Taif och hur förlåtelsen öppnade upp Indien för Islam

Ett inlägg från 2009 (Ramadan)

Jag märkte några dagar sedan att jag bad Allah, under denna heliga månad Ramadan, att förlåta mig men att inte förlåta dem som behandlat mig fel, de som behandlat mig illa och dem som behandlat andra oskyldiga fel. Hur dum jag dock var?

Jag sitter där och ber Allah förlåta mig, samtidigt kräver jag, behöver jag, önskar jag att han inte förlåter dem som skadat mig. Jag har gått emot Allahs regler och ber om förlåtelse för det och här sitter jag och tar mig rätten att inte förlåta dem som skadat mig?

En hadith från den heliga Profeten Muhammed lyder:

Moses, Imrans son, frågade en gång:

”Oh min Herre! Vem är den mest hedervärde av dina tjänare? Och Han svarade, personen som förlåter även när han är i en maktpostition.”

Jag vet att de behandlat mig illa, jag vet att jag har rätt, men vad tjänar det till att reta sig? Vad tjänar det att vara bitter?  Att ha rätt och att utkräva den rätten är två skilda ting. För att komma Allah närmare, så måste vi lära oss förlåta, att glömma, att gå vidare. Profeten Muhammed förklarade i en hadith att månaden Ramadan är en månad vars början är barmhärtighet, vars mitt är förlåtelse och vars slut är befrielse från helvetet. Så denna månad gör det till ett bra tillfälle att be Allah om förlåtelse. Det är även ett bra tillfälle att rensa våra hjärtan från bitterhet och från att vara långsinta.

Taif och Indiens öppnande

Männen skyndade sig ut ur staden, deras förföljare var dem hack i häl. Stenar kastades aggressivt och hatfyllt efter de två vandrarna, ut jagades de utan barmhärtighet.

När Profeten Muhammed (saw) och hans adopterade son Zaid bin Harithah hade kommit ut ur staden, så gav deras förföljare upp. Profeten blödde svårt över hela kroppen. Zaid upptäckte att Profeten Muhammed hade blött så mycket att hans fot var fast i skon av allt blod som fyllde skorna.

Profeten Muhammeds besök i staden Taif hade inte lett till att fler anhängare anslöt sig till Allahs budskap. Taifs innevånare hade behandlat Profeten mycket dåligt; att förneka någon eller nobba någon är alltid hemskt för ens självförtroende, men detta skedde i en tid då Profeten inte hade kvar stödet av hans älskade fru Khadija eller av hans älskade morbror AbuTalib. Det var svårt att inte känna hopplöshet och känna sig demoraliserad.

Då dessa personer inte var kvar i livet, vände han sig till Allah i bön och bad om tålamod. Han bad om hjälp i denna stund av vanära och av svaghet. I bönen framgick det att Profeten ändå hade hopp, även i denna miserabla stund. Allah skickade änglar som frågade Muhammed om han ville att staden Taifs befolkning skulle straffas som folken i städer som Sodom och Gomorra?

Muhammed svarade, nej. Jag hoppas att de och deras ättlingar blir goda muslimer i framtiden. Inom 80 år, föddes en man som kom med islams budskap till den indiska subkontinenten. Den 17 årige Muhammed bin Qasimm var en son till staden Taif. Muhammed bin Qasim skickades till Sind för att befria några muslimskor, som hade hållits fångna av pirater. Inget kunde få dem frisläppta. Områdets härskare var en hindu men majoriteten av befolkningen var buddhister.

Det var Muhammed bin Qasims karaktär som hjälpte öppna Indien för islam. Människorna blev så överväldigade av hans ord och hans handlingar att de konverterade i stor skala till islam. Taif, staden som kastade ut Profeten, ledde bara 80 år senare till islams framväxt i Asien.

En Profetes förlåtelse, hopp och tillit i Allah, ledde till att miljoner fann islam.

Vad kan vår förlåtelse göra?

SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!” /Koranen 39:53

Liknande inlägg:

Taif och hur förlåtelsen öppnade Indien för islam

Jag märkte några dagar sedan att jag bad Allah, under denna heliga månad Ramadan, att förlåta mig men att inte förlåta dem som behandlat mig fel, de som behandlat mig illa och dem som behandlat andra oskyldiga fel. Hur dum jag dock var?

Jag sitter där och ber Allah förlåta mig, samtidigt kräver jag, behöver jag, önskar jag att han inte förlåter dem som skadat mig. Jag har gått emot Allahs regler och ber om förlåtelse för det och här sitter jag och tar mig rätten att inte förlåta dem som skadat mig?

En hadith från den heliga Profeten Muhammed lyder:

Moses, Imrans son, frågade en gång:

”Oh min Herre! Vem är den mest hedervärde av dina tjänare? Och Han svarade, personen som förlåter även när han är i en maktpostition.”

Jag vet att de behandlat mig illa, jag vet att jag har rätt, men vad tjänar det till att reta sig? Vad tjänar det att vara bitter?  Att ha rätt och att utkräva den rätten är två skilda ting. För att komma Allah närmare, så måste vi lära oss förlåta, att glömma, att gå vidare. Profeten Muhammed förklarade i en hadith att månaden Ramadan är en månad vars början är barmhärtighet, vars mitt är förlåtelse och vars slut är befrielse från helvetet. Så denna månad gör det till ett bra tillfälle att be Allah om förlåtelse. Det är även ett bra tillfälle att rensa våra hjärtan från bitterhet och från att vara långsinta.

Taif och Indiens öppnande

Männen skyndade sig ut ur staden, deras förföljare var dem hack i häl. Stenar kastades aggressivt och hatfyllt efter de två vandrarna, ut jagades de utan barmhärtighet.

När Profeten Muhammed (saw) och hans adopterade son Zaid bin Harithah hade kommit ut ur staden, så gav deras förföljare upp. Profeten blödde svårt över hela kroppen. Zaid upptäckte att Profeten Muhammed hade blött så mycket att hans fot var fast i skon av allt blod som fyllde skorna.

Profeten Muhammeds besök i staden Taif hade inte lett till att fler anhängare anslöt sig till Allahs budskap. Taifs innevånare hade behandlat Profeten mycket dåligt; att förneka någon eller nobba någon är alltid hemskt för ens självförtroende, men detta skedde i en tid då Profeten inte hade kvar stödet av hans älskade fru Khadija eller av hans älskade morbror AbuTalib. Det var svårt att inte känna hopplöshet och demoraliserad.

Då dessa personer inte var kvar i livet, vände han sig till Allah i bön och bad om tålamod. Han bad hjälp i denna stund av vanära och av svaghet. I bönen framgick det att Profeten ändå hade hopp, även i denna miserabla stund. Allah skickade änglar som frågade Muhammed om han ville att staden Taifs befolkning skulle straffas som folken i städer som Sodom och Gomorra?

Muhammed svarade, nej. Jag hoppas att de och deras ättlingar blir goda muslimer i framtiden. Inom 80 år, föddes en man som kom med islams budskap till den indiska subkontinenten. Den 17 årige Muhammed bin Qasimm var en son till staden Taif. Muhammed bin Qasim skickades till Sind för att befria några muslimskor, som hade hållits fångna av pirater. Inget kunde få dem frisläppta. Områdets härskare var en hindu men majoriteten av befolkningen var buddhister.

Det var Muhammed bin Qasims karaktär som hjälpte öppna Indien för islam. Människorna blev så överväldigade av hans ord och hans handlingar att de konverterade i stor skala till islam. Taif, staden som kastade ut Profeten, ledde bara 80 år senare till islams framväxt i Asien.

En Profetes förlåtelse, hopp och tillit i Allah, ledde till att miljoner fann islam.

Vad kan vår förlåtelse göra?

SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!” /Koranen 39:53

Liknande inlägg: