Tag Archives: din

En mors rättigheter

En mors rättigheter

Zakaria ibn Ibrahim var från Kufa och var barn till kristna. När han blev äldre konverterade han till islam, mot sin familjs önskan. En dag gick han på vallfärd till Mecka och därför lämnade han Kufa. Innan dess kom han dock till Medina för att besöka Imam Jafar al Sadiq a.s.

Han berättade hela sin historia för Imam Sadiq a.s och imamen a.s frågade honom vad var det som attraherade dig till islam?
Zakaria svarade det var just versen 52 i surah Shura i den heliga Koranen, den förklarar min situation perfekt. Den allsmäktige vänder sig till sin profet och säger:

”…Du var okunnig om trons bok. Vi uppenbarade den till dig som inspiration och gjorde det till ljus, för att ledsaga dem vi behagar av våra tjänare…”

Imamen a.s svarade:

Jag vittnar om att den allsmäktige Allah lett dig till sanningens väg. Sedan repeterade imamen bönen 3 gånger, Oh den som livnär alla skapelser, må Du alltid vara hans ledsagare..”

Då frågade Imamen a.s om Zakaria hade några frågor?

”Jag undrar vad jag ska ta mig till med mina släktingar, de är alla kristna, min mor är blind, jag är muslim och jag lever med dem och är tvungen att äta vad de äter. Vad ska jag göra med tanke på de här omständigheterna? Äter de gris, undrade Imamen a.s.
Nej, det gör de inte, de rör inte ens grisköttet.
Då fanns det inga problem för dig att leva med dem, svarade Imamen a.s Ta hand om din mor, var trevlig, tillmötesgående och kärleksfull så länge hon lever och låt ingen ta hand om hennes begravning när hon dör. Nämn inte för någon att du träffade mig idag jag ska också till Mina och inshallah vi ses där.”

Alla som var på vallfärden möttes vid Mina. Zakaria letade efter Imamen a.s och till slut hittade han honom, omringad av de vallfärdande. Alla frågade Imamen a.s som små barn, frågorna bar haglade, och alla fick de svar, de som var i närheten och även dem som var var långt borta.

Efter vallfärden gick Zakaria hem till Kufa igen. Han kom ihåg Imamens a.s ord, angående sin mor. Så han följde dessa uppmaningar och tog hand om sin mor mera än han någonsin gjort. Han gav henne mat med sin egen hand, han tvättade hennes kläder och kammade hennes hår. Hans mor kunde inte låta bli att känna igen det förändrade beteendet.

En dag frågade hon honom, min son, när vi hade samma tro, tog du inte hand om mig på det här viset. Vad har föranlett dig till att förändras på det här sättet? Sonen förklarade att en son till Profeten Muhammed saw, hade beordrad honom att göra så. Hon undrade om han var en profet, men han sa nej, han är son till en Profet.

Hon kunde inte förstå att en man, som inte var en profet, kunde ge sådan här vägledning och förbättra hennes son mera än han någonsin varit. Så hon bad honom lära henne om islam. Han lärde henne bönen, wudhu och hon bad den dagen alla 5 bön.

Mot kvällen blev hon sämre, och hon bad sin son att upprepa trosbekännelsen och lära henne fundamenten i islam. Sedan somnade hon. Dagen efter begravdes hon och hennes son var den som ledde bönen över hennes grav.

Liknande inlägg:

Jalal al Rumi – Mitt hjärta

Mitt hjärta är så litet, det är nästan osynligt. 

Hur kan Du placera så mycket sorg i det. 

”Se”, svarade Han..Dina ögon är ännu mindre, men de innehåller världen”

 

My heart is so small, It’s almost invisible
How can you place such big sorrows in it?
”Look”, he answered…
”Your eyes are even smaller, yet they behold the world.”

- Jalal-Al-Din Rumi

Liknande inlägg:

Citat – Hedra din älskade

Imam Ali (a.s) sade:

Den värsta mannen är den som inskränkar sitt hushåll.

Imam Amir ul Mu’mineen Ali [a] said: “The worst man is he who restricts his household.”

Nur-ul-Absar Shablanjy / Wives and Good Treatment to Their Husbands

Allah har sagt:

Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.

Allah (s.w.t.) said: “And among His Signs is this, that He created for you mates from among yourselves, that ye may dwell in tranquility with them, and He has put love and mercy between your (hearts): verily in that are Signs for those who reflect.”

Sura al-Room, No. 30, Verse 21

Liknande inlägg:

Två Martyrer

Inlägg från 2009

Genom historien har islam frambringat stora och välkända vetenskapsmän, krigare och politiker. Många är historierna över martyrerna vid Badr. Den första martyren i islam var en kvinna som vägrade hylla avgudadyrkarnas gudar. Självaste Ghandi skrev om Hussains offer vid Kerbala. Imam Ali var böjd i bön till Allah när Ibn Muljim slog honom bakifrån med ett förgiftat svärd.

Martyrer har jag inte skrivit så mycket om, då ordets betydelse och mening förvanskats och förvrängts av våra kära wahabiter. Enligt ordboken kan martyr betyda oskyldigt offer. Att en wahabitisk självmordsbombare tar civila oskyldiga med sig in i döden gör inte honom till en martyr, utan det är hans offer som dött martyrdöden.

Shiaislam har genom åren gett många offer för att bevara islam och särskilt minnet av Ahlul Bayt, Profetens heliga familj. Här kommer lite om fem martyrer som led döden och är kända hos shias som de fem martyrerna:

Shaheed al awwall (Första martyren):

Muhammad Jamaluddin al-Makki al-Amili 1334-1385

Han var författare till boken ”Glittret från Damaskus”. Han föddes i Jabal Amil, ett bergsområde i södra Libanon som sedan 600 talet varit ett shiaområde. Förföljelsen av shiamuslimerna i det området var hårt ända sedan den tiden. En fatwa av en Mailiki lärd utfärdades mot honom och en Shaafiilärd godkände dödsdomen.

På den tiden som al Makki var bara en ung pojke, så hade man lyckats utrota de shiamuslismka lärda från Jabal Amil. Det föranledde honom till att färdas till Irak och studera hos några av de största lärda på hans tid. Han återvända efter några år och hade då fått godkännande att förmedla hadither, av både shia som sunnilärda.

Ett år fick han sitta i fängelset och sedan fördes han ut för att dödas. Han höggs ihjäl med svärdet, sedan korsfästets han och stenades, till slut brände man hans kropp i Damaskus.

Han fick tre pojkar och en flicka som alla var kända jurister i den shiamuslimska lagskolan al Jafaria.

Shaheed al Thani (Andra martyren):

Zayn al-Din al-Juba’i al’Amili (1506-1558)

Han var den förste att göra en tolkning av al Makkis bok ”Glittret från Damaskus” och den tolkning fick heta ”Den fina trädgården i att tolka glittret från Damaskus”

Zayn al Din var en respekterad man bland shias som sunnis. Han var en av sin tids största shiamuslimska teologer. På den tiden var han lärare på al Nouriya skolan och föreläste om de fem (4 sunni och 1 shia) skolornas lagar och regler.

Han blev redan vid 33 års ålder en Mujtahid, en person som får tolka och utfärda dekret i reigiösa frågor. Då shiamuslimerna varit förföljda i området (södra Libanon) och ijtihad var förbjuden, så fick han se sig anklagad och fördes till sultanen (härskaren).

Zayn al Din var en beläst och berest man. Han hade besökt fjärran länder och studerat hos tolv olika sunnitiska lärda. För att livnära sin familj var han tvungen att jobba på natten med att hugga ved och på dagen lärde han ut de islamiska vetenskaperna till sina studenter.

På väg för att möta sultanen, så höggs hans huvud av en man. Sultanen i sin tur dömde mördaren till döden. Man byggde ett litet gravmosuleum till hans ära. Hans verk är än idag del av den utbildning man får i de religiösa skolorna.


Liknande inlägg:

Jamal al din al Afghani

I dagarna ser vi demonstrationer och upplopp i den arabiska världen. Jag tror att en stor del av vår problematik är att vi är splittrade. Hade muslimerna i Mellanöstern och norra Afrika förenats i en stat, då hade man haft en stor fördel som hade stärkt folkets levnadsstandard. Vi ser ju att EU, USA, Kina, Indien och även Ryssland, är stora samvälden av folk. Deras stora befolkningar och resurser har lett till ett uppsving. I samband med detta behövs det även politiska reformer. Här kommer en text om en stor man från 1800-talet, som hade liknande idéer.

När jag växte upp så läste jag lite om en viss Jamal al Din Afghani, en förgrundsgestalt för islamiskt återuppvaknande.

Han föddes som Sayyid Muhammed ibn Safdar Hussaini Asadabadi. Född 1838 i byn Asadabad, nära Hamadan i Iran och dog 1897. En Sayyid, ättling till Profeten Muhammed, andra källor hävdar att han föddes i Kunar provinsen i Afghanistan. Politiskt aktiv och muslimsk nationalist. Jag känner stor och nära band till hans ideologi och idéer. Jag ogillar nationalismen och anser att alla muslimer är mina syskon. En islamisk stat från öst till väster, som på den gamla ”goda” tiden. Skillnaden mellan mig och de som förespråkar Kalifatet är att jag såg och ser Kalifatet som korrumperat.

Jamal al Din reste i dåtidens Persien, Afghanistan och det Ottomanska riket. Han anses vara en förgrundsgestalt i islamisk modernt tänkande. Han såg sig som en panislamist, ett begrepp som vi inte ser så mycket av idag utan istället har väst börjat använda det negativa begreppet islamist.

Han insåg västvärldens ökande press på den muslimska världen och försökte motsätta sig denna med en modernare tolkning av islamisk politik. Jamal al Din var en shiamuslim men hävdade ofta att han var sunni av afghanskt ursprung, man menar att det berodde på hans försök att få större publik för sina idéer.

Al Afghani var i Afghanistan på 1850-talet och var då rådgivare till kungarna över Afghanistan. Hans råd var att Afghanistan borde närma sig mera åt Ryssland än till England, två stater som kämpade för herreväldet över Afghanistan. Hans råd fick engelsmännen att tro att han var en spion för ryssarna.

Han var flytande i arabiska, persiska och turkiska. Engelsmännen hävdade att han inte följde Ramadans regler och att han var sekulär i fråga om andra religiösa riter. På 1860-talet var han tvungen att lämna Afghanistan på grund av en tronföljdsstrid. Så han bestämde sig för att resa till Istanbul men först besökte han Kairo och där mötte han en viss Muhammad Abduh, en av de mera kända gestalterna i etablerandet av modern islamisk ”nationalism”. Muhammad Abduh fick många av sina idéer från Al Afghani.

År 1871 var han återigen i Egypten och där spred han sina idéer om politiska reformer, men idéerna var för radikala så han skickades i exil 1879. Då tog han tillfället i akt att resa till Europa och besökte städer som Istanbul, London, Paris och Moskva.

Med sin elev Muhammad Abduh, startade han 1884 en arabisk tidning i Paris, kallad al urwah al Wuthqa, en tidning som uppmanade muslimerna att vända sig tillbaka till de ursprungliga principerna och ideal i islam och för en större samhörighet mellan de muslimska folken. Snart hade han fått en inbjudan från den iranske Kungen, att komma och arbeta som rådgivare men han var inte länge där förrän han fick fly. Han gömde sig i ett helgedom, där höll han sig med studenter i många månader fram tills 1891, då han arresterades av staten och transporterades till gränsen med det Ottomanska riket i Irak.

Jamal al Din var känd för att ha bråkat med de flesta av sina arbetsgivare men kände mest hat för just den persiska Shahen, för att denna försvagade och underminerade islam genom att sälja ut landet till européerna. Pengarna han fick användes inte till att gagna muslimerna utan gick till att leva ett lyxliv för Shahen och hans hov. Hans ord mot Shahen hjälpte senare att starta den så kallade tobak bojkotten.

Ideologi

Man har ansett att hans ideologi var en blandning av ovilja mot otrogna och en modern kritisk ståndpunkt mot västerländsk imperialism, samt ett upprop till islamisk gemenskap. Han framhöll att man måste ta till sig av västvärldens positiva aspekter som vetenskap och västerländska institutioner som kunde gagna islam.

På grund av sin besvikelse över den indiska revolutionen mot engelsmännen, så kom han fram till tre punkter:

  • Europeisk imperialism som hotade mellanöstern, efter att ha erövrat Indien
  • Asien, inklusive mellanöstern, kunde enbart stå emot västvärldens makter, genom att omedelbart ta till sig av västvärldens moderna teknologi.
  • Islam var en effektiv tro för att mobilisera massorna att stå emot imperialismen.

Han trodde att islam och sharia var mycket väl förenliga med logik och att muslimerna kunde förenas politiskt och samtidigt bibehålla sin tro. Under 1881, gav han ut skrifter som skulle refutera västlig imperialism och försvara pan-islamismen. Titlen var Al Radd ala al Dahriyyi (refutering av materialisterna). Det innehöll några av de tidigaste argumenten mot Darwins teori. Han medgav att han själv inte hade läst Darwins teser och senare skrev han en bok kallad ” Al Afghanis idéer”, där ansåg han att Darwins teori var sedan länge känt inom den islamiska världen och inte var något nytt. Han accepterade förvandling från ickelevande materia till levande och från växt till djur, men han var emot evolutionen från apa till människa och menade att det gick emot tron på en själ.

Grunderna till att man inte såg honom som religiös, var att han inte gifte sig och att han istället hade korta relationer med kvinnor, något islam är starkt emot. Vidare kunde han inte hitta teologiska gemensamma nämnare mellan shia och sunni.

Biografi

http://www.imamreza.net/eng/imamreza.php?id=6991

Jamal-al-Din Afghani – Wikipedia, the free encyclopedia.

Liknande inlägg:

Jamal-al-Din Afghani

När jag växte upp så läste jag lite om en viss Jamal al Din Afghani, en förgrundsgestalt för islamiskt återuppvaknande. För en tid sedan ville jag läsa lite mera om honom och skriva om hans liv.

Han föddes som Sayyid Muhammed ibn Safdar Hussaini Asadabadi. Född 1838 i byn Asadabad, nära Hamadan i Iran och dog 1897. En Sayyid eller ättling till Profeten Muhammed, andra källor hävdar att han föddes i Kunar provinsen i Afghanistan. Politiskt aktiv och muslimsk nationalist. Jag känner stor och nära band till hans ideologi och idéer. Jag ogillar nationalismen och anser att alla muslimer är mina syskon. En islamisk stat från öst till väster, som på den gamla ”goda” tiden. Skillnaden mellan mig och de som förespråkar Kalifatet är att jag såg och ser Kalifatet som korrumperat.

Jamal al Din reste i dåtidens Persien, Afghanistan och det Ottomanska riket. Han anses vara en förgrundsgestalt i islamisk modernt tänkande. Han såg sig som en panislamist, ett begrepp som vi inte ser så mycket av idag utan istället har väst börjat använda det negativa begreppet islamist.

Han insåg västvärldens ökande press på den muslimska världen och försökte motsäga sig denna med en modernare tolkning av islamisk politik. Jamal al Din var en shiamuslim men hävdade ofta att han var sunni av afghanskt ursprung, man menar att det berodde på hans försök att få större publik för sina idéer.

Al Afghani var i Afghanistan på 1850-talet och var då rådgivare till kungarna över Afghanistan. Hans råd var att Afghanistan borde närma sig mera åt Ryssland än till England, två stater som kämpade för herreväldet över Afghanistan. Hans råd fick engelsmännen att tro att han var en spion för ryssarna.

Han var flytande i arabiska, persiska och turkiska. Engelsmännen hävdade att han inte följde Ramadans regler och att han var sekulär i fråga om andra religiösa riter. På 1860-talet var han tvungen att lämna Afghanistan på grund av en tronföljdsstrid. Så han bestämde sig för att resa till Istanbul men först besökte han Kairo och där mötte han en viss Muhammad Abduh, en av de mera kända gestalterna i etablerandet av modern islamisk ”nationalism”. Så Muhammad Abduh fick många av sina idéer från Al Afghani.

År 1871 var han återigen i Egypten och där spred han sina idéer om politiska reformer, men idéerna var för radikala så han skickades i exil 1879. Då tog han tillfället i akt att resa till Europa och besökte städer som Istanbul, London, Paris och Moskva.

Med sin elev Muhammad Abduh, startade han 1884 en arabisk tidning i Paris, kallad al urwah al Wuthqa, en tidning som uppmanade muslimerna att vända sig tillbaka till de ursprungliga principerna och ideal i islam och för en större samhörighet mellan de muslimska folken. Snart hade han fått en inbjudan från den iranske Kungen, att komma och arbeta som rådgivare men han var inte länge där förrän han fick fly. Han gömde sig i ett helgedom, där höll han sig med studenter i många månader fram tills 1891, då han arresterades av staten och transporterades till gränsen med det Ottomanska riket i Irak.

Jamal al Din var känd för att ha bråkat med de flesta av sina arbetsgivare men kände mest hat för just den persiska Shahen, för att denna försvagade och underminerade islam genom att sälja ut landet till européerna. Pengarna han fick användes inte till att gagna muslimerna utan gick till att leva ett lyxliv för Shahen och hans hov. Hans ord mot Shahen hjälpte senare att starta den så kallade tobak bojkotten.

Ideologi

Man har ansett att hans ideologi var en blandning av ovilja mot otrogna och en modern kritisk ståndpunkt mot västerländsk imperialism, samt ett upprop till islamisk gemenskap. Han framhöll att man måste ta till sig av västvärldens positiva aspekter som vetenskap och västerländska institutioner som kunde gagna islam.

På grund av sin besvikelse över den indiska revolutionen mot engelsmännen, så kom han fram till tre punkter:

  • Europeisk imperialism som hotade mellanöstern, efter att ha erövrat Indien
  • Asien, inklusive mellanöstern, kunde enbart stå emot västvärldens makter, genom att omedelbart ta till sig av västvärldens moderna teknologi.
  • Islam var en effektiv tro för att mobilisera massorna att stå emot imperialismen.

Han trodde att islam och sharia var mycket väl förenliga med logik och att muslimerna kunde förenas politiskt och samtidigt bibehålla sin tro. Under 1881, gav han ut skrifter som skulle refutera västlig imperialism och försvara pan-islamismen. Titlen var Al Radd ala al Dahriyyi (refutering av materialisterna). Det innehöll några av de tidigaste argumenten mot Darwins teori. Han medgav att han själv inte hade läst Darwins teser och senare skrev han en bok kallad ” Al Afghanis idéer”, där ansåg han att Darwins teori var sedan länge känt inom den islamiska världen och inte var något nytt. Han accepterade förvandling från ickelevande materia till levande och från växt till djur, men han var emot evolutionen från apa till människa och menade att det gick emot tron på en själ.

Grunderna till att man inte såg honom som religiös, var att han inte gifte sig och att han istället hade korta relationer med kvinnor, något islam är starkt emot. Vidare kunde han inte hitta teologiska gemensamma nämnare mellan shia och sunni.

Biografi

http://www.imamreza.net/eng/imamreza.php?id=6991

Jamal-al-Din Afghani – Wikipedia, the free encyclopedia.

Liknande inlägg: