• Den muslimska kvinnan – Del. 4

    Våra förväntningar av den muslimska kvinnan: Del 4 av 5.
    – En föreläsning av Dr. Ali Shariati.

    Del 1
    Del 2
    Del 3
    Del 4
    Del 5

    Jag har inte för avsikt att upprepa livet av Fatima (as) som förebild. Det som jag vet i detta avseende har jag redan sagt och skrivit. Men jag skulle vilja påpeka ännu en gång att det inte är tillräckligt att bara förstå och upprepa dessa historiska biografier. Vi måste veta hur vi ska kunna beskriva, hur vi ska kunna förstå och hur vi ska kunna ta lärdom av Fatimas (as) liv. När profeten sa att Fatima (as) är en av de fyra största kvinnorna i världen,  när han tröstade henne för alla hennes smärtor, eländen och störningar i hennes liv, när han sa att hon skulle väljas som kvinnan bland hela världens kvinnor, menade han inte att ytligt berömma henne eller ge henne falsk uppmuntran. Han var ganska seriös i detta avseende. Han rekommenderade henne att vara tålmodig och bära denna tunga börda som är ansvaret att vara Fatima. Fatimas systrar hade inte ett sådant ansvar och bodde med sina makar som vanliga muslimska kvinnor. Men Fatima var exceptionell. Genom att profeten uppger henne för att vara ”Kvinnan bland hela världens kvinnor”, hade han inte för avsikt att varken göra henne till en idol som hans anhängare skulle dyrka, och inte heller göra henne till ett offer för att sörja för henne. Han har för avsikt att presentera henne som en förebild och en symbol för människor att dra lärdom av hennes sätt att leva efter och agera efter i enlighet med det. Detta är innebörden av att vara ”kvinnan bland hela världens kvinnor”. Hur kan vi dra lärdom av Fatimas liv? Ni kan alla de olika händelserna av hennes liv och därför finns det ingen anledning att upprepa dem här. Den enda som jag skulle vilja poängtera är att vi bör försöka lära av denna stora personlighet . Till exempel, när vi ser på Fadak händelsen i Fatimas liv, måste vi se vad vi kan lära oss av denna händelse.  Då Fatima insisterande på att Fadak skulle returneras till henne berodde det inte på att hon ville äga en lite lantgård. Hennes kamp får inte förenklas till denna nivå. Hennes kamp och ansträngningar var för det som hon trodde var hennes rätt, även om profetens följeslagare försökte visa att deras motstånd mot detta var i enlighet med den islamiska normer.

    Därför är det riktiga värdet av Fadak en symbol, ett exempel och en utformning, det handlade aldrig om den lilla lantgården. Idag finns inte Fadak. Jag tror att det är dessa ämnen som måste påpekas och diskuteras, inte som historiska händelser som lärs ut i skolor, utan snarare som motiv där man kan lära sig värdefulla erfarenheter ifrån. En lärdom av moderskap inom islams historia, om Fatima, om denna upplyftande symbol för kvinnlighet i hemmet, i äktenskap, i relationer, i moderskapet, i utbildning och uppfostran av barn såsom Hassan (as), Hussain (as) och Zeinab (as), och i sällskap med hennes make Ali (as). Hon var en kvinna som under hela hennes liv, från hennes barndom till hennes äktenskap, från hennes äktenskap till slutet av hennes liv, ansåg sig själv vara en ansvarsfull engagerad person, en del av samhällets öde, försvarande av vad som var rätt, stödjande av rättvisa i tanke, idé och handling, och konfronterade av berövande, förtryck och vilseledande som fanns i hennes samhälle. Hon var alltid tillgänglig för att hjälpa till med alla sociala problem och konfrontationer. Hon förblev inte tyst tills hennes död, trots att hon visste att hon inte skulle lyckas i denna kamp. Detta är innebörden av socialt engagemang och ansvar. Detta är den lärdom som kan dras från Fatimas liv. När hon var en liten tioårig flicka gick hon överallt i Mecka med sin fader, profeten. Ingen förväntade sig att en liten flicka skulle gå, hand i hand med sin far, och närvara i sådana sociala, politiska och ideologiska situationen. Men Fatima (as) ansåg sig vara ansvarig för ödet av den islamiska revolutionen, även om hon inte var ansvarig på grund av hennes unga ålder. Så hon var närvarande vid varje konfrontation. Hon närvarande var än profeten närvarade, även om han var ensam mot fienden. Hon ställde sig bredvid honom. Flera fall har konstaterats.

    Till exempel, en gång när profets fiender hälldes damm på hans huvud, från en balkong, så var det Fatima som rensade bort dammet från profeten med sina små händer. Det var hon som tröstade honom. Profeten och hans familj var i exil i den ödsliga grottan, i tre år. Under hela denna tid, när hela ansvaret för bojkott, fängelse, förnedring, ensamhet, svält och andra svårigheter, vilade på profetens axlar, var Fatima där. Hon tröstade hennes äldre mor och hennes fader, och hon tröstade även hennes äldre systrar! Hon var den enda källa av kärlek, godhet och entusiasm i denna förfärliga grotta genom de hårda och svåra åren. När profeten migrerade till Medina, uthärdade hon svårigheterna i samband med migrationen. Även när hon gifte sig med Ali, visade hon socialt engagemang, eftersom alla visste att Ali inte var en vanlig människa, utan en krigare. Alla visste att Ali inte ägde någonting utom ett svärd och kärlek. De visste att han inte skulle äga något annat fram till slutet av hans liv. Fatima visste att Ali aldrig skulle återvända hem med fulla händer. Hon visste att ödets hand hade gjort Ali till ett tungt järn som måste tåla många slag, tortyren och svårigheter. Genom att välja en krigare som Ali till make, tog Fatima på sig ett tungt intellektuellt, mänskligt och socialt ansvar. Därmed hade Fatima gjort ett medvetet val. Hon bar den tunga bördan av detta uppdrag på ett strålande sätt, ända fram till hennes död. Hon gjorde ett hem som är unikt i historien, bortom människans mått och standarder. För alla, muslim eller inte, erkänner att hennes hem var en symbol, ett hem där Ali var en fader, Fatima var mor, Hassan och Hussein söner, och Zeinab dottern. Alla var de heliga symboler.

    Alla tillhörde de en och samma familj, inte var de utspridda över hela historien på så sätt att man var tvungen att välja mellan alla andra för att sedan introduceras separat för oss. De kom alla från samma tid, där de alla levde i en och samma hushåll. Det är verkligen smärtsamt för muslimer som hade sådana förebilder, en sådan religion och kultur, att ha ett sådant öde. En sådan stor personlighet var Fatima som tillhörde medlemmarna av denna familj. Hon var en sådan unik kvinna att Ayisha, Profeten hustru, berömde henne och sa: ”Jag såg aldrig någon större än Fatima, utom hennes fader, profeten”.

    Det är tillräckligt, för vilken intellektuell kvinna som helst, att läsa en bok om Fatima (eller om andra framstående muslimska kvinnor som Khadija eller Zeinab), att känna till dessa förebilder och jämför dem med förebilderna som är introducerats i modernismens namn. När profeten emigrerade till Medina, uthärdade Fatima svårigheterna av migration. Även när hon gifte sig med Ali, visade hon socialt engagemang. Alla kvinnor som jämför Fatima, med de kvinnor som de moderna tidningarna introducerar, kommer att känna igen de signifikanta skillnaderna och nå de rätta och oundvikliga slutsatserna. Därför är den viktigaste plikten hos de medvetna och ansvariga författare/predikanter att presentera dessa förebilder tydligt, entusiastiska, ansvarsfullt och noggrant för den nuvarande generationen, på så sätt håller de upp det mest effektiva, ansvarsfulla och humana förebilder som finns, för att försvara sig och motstå västs angrepp.

    En verklig bild av en muslimsk kvinna kan ses i slaget vid Siffin, sagt strid ägde rum mellan Ali och Muawiyah. I denna kamp, var kvinnorna som var i Alis armé, med sjungande episka dikter, recitera verser, genom deras uppmuntran, och genom att ge entusiastiska föreläsningar och tal, inspirerade de Alis armé mot Muawiyah. Efter slaget vid Siffin och Alis död, beordrade Muawiyah att dessa kvinnor skall förföljas, en av dessa kvinnor togs till fånga och skickades till Muawiyahs domstol i Damaskus. Där Muawiyah berättade för henne att hon hade en mycket syndig förfluten. För att undvika Muawiyahs hämnd sa hon, ”Gud välsigne dig. Glömma det förflutna.” Men Muawiyah svarade ”vet du att du har utgjutit blod i vår armé när vi kämpade Alis armé i slaget vid Siffin?” Hon svarade tappert ”Gud välsigne dig över att du gav mig denna välsignade nyhet, nyheten att jag deltog i kriget mot dig och din armé”. Detta är bilden av den muslimska kvinnan! Om vi studerar böckerna som har skrivits om de muslimska kvinnorna, kommer vi att märka att när Islam härskade i historien, visade de muslimska kvinnorna de största talanger inom vetenskap, litteratur och samhällsfrågor. Men var islamiska samhällen har minskat, har även kvinnornas begåvning minskat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up