• Vad är meningen med att samlas och sörja under Ashura?

    Vad är meningen med att samlas och sörja under Ashura?

    En fundering som ofta uppkommer under Ashura:
    – Vad är egentligen meningen med att dessa församlade människor sitter och sörjer när det inte leder till att man faktiskt utvecklas och stärker sin tro? Det är bara tårar och latom (man slår sig på bröstet för att uttrycka sin sorg), har det hjälpt människan att ens komma närmare Gud (swt)?

    Svaret:

    Endast för att något praktiseras på ett mindre förnuftigt sätt så betyder det inte att självaste handlingen är fel. Vi har exempelvis en Koran som innehåller de mest perfekta skildringarna, råden, varningarna och påminnelserna som borde förstärka den troendes hjärta för att avstå från att begå synder och reflektera över sina onda och goda handlingar. Men hur många är det som faktiskt läser Koranen på rätt sätt och reflekterar över sina handlingar och får starkare tro? Hur många är det som inte fokuserar enbart på att läsa Koranen utantill med vackraste rösten, utan att begrunda Guds (swt) ord som får en att göra en vändning i sitt liv? Väldigt få. Betyder det då att det är något fel med Koranen, för att dess innehåll inte lyckats vägleda så många?

    Meningen med dessa församlingar under Ashura är att man faktiskt ska reflektera över det Imam Hussain (A) gjorde, att förstå hans budskap och hur det bidragit med att vi idag håller fast vid denna religion. Meningen är att när man gråter så ska man samtidigt känna ånger över sina synder och ha en inre intention och tanke att ändra på sig själv och komma närmare Gud (swt), vilket kanske inte alla gör. Innebär det då att självaste sörjandet är något fel, för att det inte lett till att människans tro blivit starkare? Hela Koranen är full av historier från föregånga för att man ska reflektera:

     

    {Therefore relate the narrative that they may reflect} [1]

    Men det är så få som faktiskt gör det:

    {Do they not then reflect on the Quran? Nay, on the hearts there are locks} [2]

    Historien av Ashura är onekligen något som får den förnuftige att reflektera, men det är så få som gör det.

    Tårarna man fäller och latom man utför är något som många upplever vara andligt, och det är absolut inget fel med det så länge man kombinerar det med en strävan efter att stärka sin tro, reflektera, och utveckla sig. Endast för att en del har begränsat sin förståelse av Imam Hussain (A) till enbart tårar så gör det inte sörjandet till felaktigt, utan då är det människan själv som har missat det viktiga syftet med sörjandet. Likaså de som väljer att begränsa Koranrecitation till en vacker röst, det är inte det som Gud (swt) uppenbarat Koranen för.

    {It is a Book We have revealed to you abounding in good that they may ponder over its verses, and that those endowed with understanding may be mindful} [3]

    Man bör se till att sörjandet påverkar en likt det som hände med Hurr Al-Riyahi (R); på några sekunders reflektion och en inre vilja tog han ett beslut som ändrade hans liv. Det finns otaliga berättelser på människor vars liv vänts upp och ner efter att ha deltagit i dessa heliga församlingar, men det krävs att man har en inre vilja.

    [1] Koranen 7:176
    [2] Koranen 47:24
    [3] Koranen 38:29

     

    Av en vän till sidan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up