• Felet finns i oss

    Det var en gång en man som var i ständig bekymmer angående hans frus hörsel. Varje gång han talade med henne, svarade hon inte honom. Han blev mycket orolig och bestämde sig för att boka tid hos en specialist för att undersöka hennes hörsel. Innan han bokade tid hos specialisten, kontaktade han familjeläkaren för att be om eventuella råd angående ämnet. Familjeläkaren gav mannen ett tips för att kontrollera hans frus hörsel, innan han skulle boka tid hos specialisten.

    Familjeläkaren sa:
    Stå 40 steg ifrån din fru och tala med henne med normal tonläge. Svarar hon dig, är det bra. Gör hon inte det, då kan du stå 30 steg ifrån henne och tala. Hör hon inte dig heller på detta avstånd, kan du gå närmre och stå 20 steg ifrån henne. Hör hon inte dig heller, kan du testa med att stå 10 steg ifrån henne och tala med henne. Gör detta tills du står på ett avstånd där hon kan höra din röst.

    På kvällen kom mannen hem och bestämde sig för att testa familjeläkarens tips, i hopp om att få veta till vilken nivå fruns hörsel hade försämrats.
    Medan frun stod i köket och lagade middagsmaten, stod han i vardagsrummet (cirka 40 steg ifrån henne) och började testet.
    Med normal tonläge sa han ”Älskling, vad ska vi äta till middag idag?”
    Inget svar..
    Han gick fram och stod på cirka 30 stegs avstånd ifrån käket o sa ”Älskling, vad ska vi äta till middag idag?”
    Inget svar..
    Samma sak upprepades på 20 stegs avstånd ifrån köket..
    Inget svar..
    Inte ens på 10 stegs avstånd kunde han få ett svar av sin fru..
    Han blev mycket bekymrad över sin frus dåliga hörsel.. Hon var hörselskadad, tänkte han. Men ändå gav han inte upp. Han gick fram till henne och stod exakt bakom henne och sa ”Älskling, vad ska vi äta till middag idag?”
    Då vände hon på sig och sa ”Älskling, för femte gången säger jag,.. det blir grillad kyckling”..

    (Det var mannen som hade problem med hörseln)

    Sensmoral:
    Varför antar vi alltid att felet finns hos den andra,.. och inte hos oss?!
    Varför förväntar vi oss alltid att bristen inte finns hos oss och det är den andra som måste få hjälp och inte vi?!

    Av: Sara Razzaq

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up