Varför blir många så duktiga på att argumentera när det kommer till att försvara några som syndar öppet och offentligt? Detta trots att vi har hundratals hadither som talar om betydelsen av Al-Amr bil Maaroof och Al-Nahi an al-Monkar (Att uppmuntra det Goda och Förhindra det Onda).
Faktum är att det tillhör religionens förgreningar (Furoo Al-Deen) och det är ett krav att praktisera det, precis som det är ett krav att be varje dag och fasta under Ramadan och vallfärda till Hajj. Varför bortkasta dessa hadither och uppmuntra en ”fördomsfri” islam?
När man kritiserar någon som begår haram offentligt, då är det inte att DÖMA istället för Gud, utan det är att VISA SITT MISSNÖJE och det är något som Gud själv kräver att vi gör!
Detta ska naturligtvis göras oavsett om den som syndar är en man eller kvinna. Och även om man själv inte är felfri (ingen är felfri), så innebär det inte att man ska vara tyst när andra syndar offentligt, det är trots allt en skyldighet man har:
- Den heliga Profeten (saw) sade: “Den som ser en felaktig handling bör förhindra det med sin gärning, om han är kapabel, självklart; och om han inte kan göra det, bör han förhindra det med sin tunga, men om han inte har möjligt att göra det, bör han förbjuda det med sitt hjärta.”
[Wasail-ush-Shiah v.16, s.135]
- Den heliga profeten (saw) sade: “Tiden när min Ummah (muslimska följare) enbart räknar med andra att påbjuda rätt och förbjuda fel, i själva verket har de förklarat strid mot Allah, Den Upphöjde.”
[Bihar Al Anwar v.100, s.92]
- Imam Amir Al Mumineen Ali (as) sade: “Han som överger förbjudandet av vad som är fel teoretiskt och i praktiken (och är ointresserad medan han ser fel begås) är ett rörligt lik bland de levande”
[Bihar Al Anwar, v.100, s.94]
- Den heliga Profeten (saw) sade: “Att förhindra en muslim från att göra en olovlig handling motsvarar till Allah utförandet av 70 accepterade Hajj.”
[Mustadrak Al Wasail-Ush-Shiah, v.11, s.278]