• || Kvinnans roll i Islam med en inblick av feminismens motstridighet ||

    Trots att Islam och feminism inte är helt utan gemensam grund så är värderingar och principer i Islam och feminism i allmänhet tvärtom. Båda fördömer förtrycket av kvinnor. Båda insisterar på att kvinnor kan äga sin egna egendom och förfoga över det de vill. I teologi avvisar båda en symbol för ”Fader” för Gud. Dock anser den feministiska ideologin att patriarkatet motsvarar förtrycket av kvinnor som inte är förenligt med Islam.

    Den feministiska idén att traditionella könsroller ska elimineras motverkas av den islamiska tanken att den primära rollen av kvinna (efter Guds tjänare) är hustru och mor. Teologiskt, medan feminister ser det gudomliga som ”Mor och Far” eller gudinna anser Islam moder metaforen olämplig för gudomlighet och kategoriskt förnekar existensen av gudar och gudinnor.

    De motstridiga idealen: Islam och feminism

    Medan feminism avvisar varje form av komplementaritet mellan könen, betonar Islam det genom accentuering av olika sociala roller för män och kvinnor. Feminism är kritisk till äktenskapet som institution, eftersom den leder till kvinnors underordning, medan Islam rekommenderar starkt äktenskap för både män och kvinnor, och äktenskapsinstitutionen i Islam är en i vilken män och hustrur har klart skilda ansvar och skyldigheter. Ledarrollen för män är en självklarhet i Islam, medan feminister anser att det förtryck.

    Att betona rollen för kvinnan inom islam som hustru och mor menas inte att en kvinna på något vis är begränsad till dessa. Kvinnor kan vara företagare lik Khadija, den första frun av Muhammad och den första att ta till sig Islam.

    Kvinnor kan även ta politiska ståndpunkt lik Fatimah, dotter till Muhammad, hustru till Ali och mor till Hassan och Hussain, fred vare med de alla. Vissa positioner däremot, såsom att leda bönen med män inblandade anses olämpligt för kvinnan.

    Västerlänningar antar ofta att eftersom sociala relationer mellan män och kvinnor är begränsade i den muslimska samhällen på ett sätt som verkar främmande för de, att muslimska kvinnor inte är socialt eller politiskt aktiva. Följande anekdot rapporterats av W. Morgan Shuster om händelserna i Tehran, Iran under 1911 som ger en indikation på hur fel detta antagandet är:

    ”Med de mörka dagarna när tvivel kom att bli viskande kring huruvida Medjlis skulle stå fast [mot ryska hot], de persiska kvinnorna i deras iver för frihet och deras brinnande kärlek till sitt land… skildrade resultat. Från deras murade gårdar marscherade trehundra av det svaga könet [kvinnor], med en rodnad av odödlig beslutsamhet i sina kinder. De var klädda i sina vanliga svarta dräkter med vita nät av deras slöjor som föll över deras ansikten. Många höll pistoler under deras kjolar eller i vecken av deras armar. Direkt till Medjlis gick de och samlades där med kravet av presidenten att erkänna de alla. […] Dessa mödrar, fruar och döttrar uppvisade hotande sina pistoler, slet undan sina slöjor och bekände sitt beslut att döda sina män och söner och lämna efter deras egna döda kropp om presidenten vacklade i sin skyldighet att upprätthålla frihet och värdighet till perserna och deras nation.” [The Strangling of Persia, 1987, 197-198.]

    Detta är ingen enstaka händelse, kvinnor i det muslimska samhället är och har alltid varit aktiva i sociala och politiska frågor även om de sällan har tagit offentliga synliga ledarroller. En noggrann läsning av Koranen visar att detta är ingen historisk slump.

    Gud riktar sig direkt till kvinnor genom uppenbarelsen av Koranen genom att försäkra de om att deras handlingar inte kommer att gå obelönade och genom att ge exempel på kvinnliga förebilder som modigt tagit ställning i icke gynnsamma sociala förhållanden, inte för att säkra sina egna rättigheter eller intressen utan i lydnad till Gud. Således Maria, fred vare med henne, tillrättavisade av sitt egna folk för att ha ett utomäktenskapligt barn, Jesus. Men hon stod vid sig och behöll barnet efter besöket av ängeln av lydnad till Gud och lät sedan Jesus tala med folket. [Koranen: 19:27-30] Faraos hustru vägrade att lyda sin make och kung i hans avgudadyrkan på grund av hennes acceptans av Mose’s budskap. [Koranen: 66:11]

    Den primära rollen som tillerkänns kvinnor i Islam är hustru och mor och det är just dessa roller som våra kära feminister är mest obekväma med. Feminister oroar sig om att ”befria” kvinnor från de förväntningarna om att de ska gifta sig och skaffa barn. De ser utveckling för kvinnor när det gäller arbetstillfällen, inkomst, möjligheter att experimentera med icke-traditionella sexuella relationer och politisk makt. Trots att Islam inte förbjuder eller hindrar kvinnor från rikedom och makt, placerar religionen större tonvikt på äktenskap och familj.

    Det är något som verkar vara förenligt med intressena hos den stora majoriteten av kvinnorna i världen. Även om de inte är främmande för rikedom och makt, deras primära oro tenderar att centrera runt äktenskapet och familjen. Islam ger värde åt dessa primära oro medan feminism tenderar att undergräva dem.

    Naturligtvis är den absolut viktigaste rollen för kvinnan i Islam inte annorlunda till männen. Guds tjänare oavsett man eller kvinna innebär muslimer som tar på sig rollen av mödrar och fäder, hustrur och män, köpare och säljare, lärare och elever, arbetstagare och arbetsgivare etc.

    Ett omfattande ämne men kortfattat den som anser sig ”muslim och feminist” är motstridig och inte i enlighet med Islam.

    Av Noha Al-Haddad

    14910565_568324493368698_4172287884900064068_n

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up