• || Profeten (saw) med en grupp f.d. slavar och fattiga muslimer ||

    För att ge en uppfattning om hur Islam höjde statusen av slavar och hur de behandlades utifrån det islamiska perspektivet som människor istället för ting mindre värda än djur associerade till att vara en börda börjar vi med en återberättad händelse:

    När profeten (saw) en dag satt med Salman, Bilal, Ammar, Suhayb och Khabbab (alla f.d. slavar) och en grupp fattiga muslimer passerade en grupp icke troende vid de. När dessa icke troende såg dessa ”oviktiga” människor med profeten (saw) sade de: ”Har du valt dessa personer bland ditt folk? Vill du att vi ska följa de? Har Allah skänkt Hans fördel på de, att de har trott och inte vi? Du bör bättre ta bort de från dig, om du gör det då kanske vi skulle följa dig.”

    Profeten (saw) gick inte med på deras begäran varav Allah därefter sände följande vers:

    [6:52] Stöt inte bort dem som morgon och afton anropar sin Herre och söker vinna Hans välbehag. Du är inte i något avseende ansvarig för vad de gör och de är inte i något avseende ansvariga för vad du gör; men om du stöter bort dem gör du orätt. [6:53] På detta sätt låter Vi den ene bli en prövning för den andre så att [några] frågar sig: ”Är det dessa som Gud har skänkt Sina gåvor [med förbigående av oss]?” Skulle inte Gud veta bäst vilka de tacksamma är [6:54] Och när de som tror på Våra budskap kommer till dig, säg då: ”Fred vare med er! Er Herre har för Sig stadfäst nådens och barmhärtighetens [lag]; den av er som av okunnighet gör orätt och som därefter ångrar vad han gjort och vill bättra sig [skall finna] Honom ständigt förlåtande, barmhärtig.”

    Salman, Bilal, Ammar och deras följarslagare sade: ”När Allah uppenbarade dessa verser, vände sig profeten (saw) mot oss, han kallade till oss att komma närmare honom och sade, ’Er Herre har förordnat barmhärtighet mot sig själv.’

    När han därefter skulle resa sig upp och gå iväg uppenbarade Allah:

    [18:28] Och ha tålamod med dem som morgon och afton anropar sin Herre och söker Hans välbehag och vänd dig inte ifrån dem …”

    När detta uppenbarades brukade profeten (saw) göra så att vi satt honom så nära honom att våra lår berörde nästan vid hans lår och han ställde sig aldrig upp före oss. När vi kände att det var dags för honom att gå då vi tagit mycket av hans tid ställde han sig upp efter oss och sade, ”Jag tackar Allah som inte tagit mig än ur denna värld tills Han beordrade mig att hålla tålamod med en grupp av min nation. Jag skall tillbringa mitt liv med er och efter döden ska jag förbli med er.”

    Källa: al-Majlisi, M.B. Hayatul Qulub, vol. II (Tehran: Kitabfurushi-e Islamia, 1371 AH), p. 562-3; Abu Na’im Ahmad al-Isfahani, Hilyatul Awliya, vol. I (Beirut, 1967), p. 146-7.

    Av Noha Al-Haddad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *