• Far och son

    Det var en gång en far och en son, fadern har på senaste tid märkt att sin son har blivit väldigt intolerant gentemot honom. Fadern vill förklara detta för sin son, men är rädd att sonen, som vanligt, skulle bli väldigt arg och irriterad. Fadern väljer då att be sonen att följa med på en promenad, han säger att det var väldigt längesedan de tog en promenad enbart de två, sonen instämmer och väljer att följa med.Efter att ha promenerat en bra bit så säger fadern att han inte orkar gå så mycket längre, fadern är trots allt 70 år. Så de väljer att sätta sig på en bänk och vila upp benen.
    Nu har de suttit där ett par minuter när de helt plötsligt får syn på en fågel. Fadern frågar sin son vad det är, sonen svarar med att säga att det är en fågel. Efter en liten stund så frågar fadern igen ”vad är det för något?” Sonen svarar ”det är en fågel sa jag ju”.
    Det passerade ytterligare en minut innan fadern frågade igen, ”min son, vad är det för något?” Sonen känner att hans far börjar gå honom på nerverna, så han säger att det är fortfarande en fågel och visar att han börjar bli irriterad på att fadern ställer samma fråga.

    Nu har de suttit där ett litet tag och fadern väljer att ställa frågan ytterligare en gång, ”min son, kan du förklara för mig vad det där är för något?”
    Sonen ryter till och blir förbannad och skriker på sin far ”DET ÄR EN FÅGEL HAR JAG SAGT, HUR MÅNGA GÅNGER SKA JAG BEHÖVA SÄGA DET? VAD ÄR DET DU INTE FÖRSTÅR? DET ÄR EN FÅGEL, DET ÄR EN FÅGEL, DET ÄR EN FÅGEL”.

    Fadern börjar gråta, tårarna rinner, men väljer att inte säga något, båda förblir tysta.

    Fadern torkar ena kinden för att sedan torka den andra, sedan väljer han att ta fram sin dagbok som han förde när hans son var liten. Han tar fram den, öppnar den och ber sin son att läsa vad som står på sidan.

    Sonen läser;
    19 mars 1981

    Jag tog ut min son på en promenad idag efter att ha gått en bit så blev han trött, så vi satte oss på en bänk. Efter ett litet tag så kom det en fågel och då frågade min son mig vad det var för något. Jag förklarade att det var en fågel, då valde han att fråga mig igen och igen. Jag räknade hur många gånger han frågade mig, det var totalt 21 gånger som han frågade mig om vad det var för något och varje gång han frågar mig så svarar jag med att det är en fågel och pussar honom och kramar honom.

    Sonen börjar gråta när han har läst vad sin pappa har skrivit i sin dagbok. Fadern förklarar att jag enbart frågade dig fyra gånger och du började skrika på mig, du frågade mig 21 gånger och varje gång så kramade jag dig och pussade dig.

    [Shakir 17:23] And your Lord has commanded that you shall not serve (any) but Him, and goodness to your parents. If either or both of them reach old age with you, say not to them (so much as) ”Ugh” nor chide them, and speak to them a generous word.

    [Pooya/Ali Commentary 17:23]
    In these verses we have been commanded to honour our parents, be kind to them and show humility before them. This command is bracketed with the command to worship the one true Allah. Our spiritual advancement is tested by our behaviour towards our parents. We cannot expect Allah’s forgiveness if we are rude to those who brought us up.

    Några lärda förklarar om det ens fanns något mildare än uttrycket ”ugh” så hade det nämnts istället. Så uttrycket ”ugh” är absolut ”mildast” och det får vi inte säga

    [Shakir 17:24] And make yourself submissively gentle to them with compassion, and say: O my Lord! have compassion on them, as they brought me up (when I was) little.

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up