• Citat – Predestination kontra fri vilja

    Imam Ali (a.s) påvisar felaktigheten med predestination, sade: Ifall det var på det här viset, då hade konceptet av belöning, straff, befallning, och förbud skulle vara felaktigt. Meningen med löftet (om paradiset) och hotet (om helvetet) skulle vara meningslöst, och då skulle syndaren inte kunna skuldbeläggas, inte heller skulle den som gör gott belönas. Vidare, den som gör gott skulle vara mera klandervärd än syndaren, och den senare skulle förtjäna mera belöning än den förre. Det här (predestination) är avgudadyrkarnas påstående och fienderna till den Barmhärtige.

    Imam Ali (AS), exposing the fallacy of predestination,­ said, ‘If it were like this, the concepts of reward, punishment, command, and prohibition would be erroneous. The meaning of promise [of Paradise] and threat [of the Hellfire] would be futile, and there would be no blame for a wrongdoer, nor praise for the good-doer. Furthermore, the good-doer would be more blameworthy than the wrongdoer, and the latter would deserve more praise than the former. This [i.e. predestination]­ is the claim of the idolators and the foes of the Merciful.’

    Bihar al-Anwar, v. 5, p. 13, no. 19

     

    En man frågade om en förklaring av en hadith av hans farfar, al Imam al Sadiq (a.s):
    Vare sig determinism eller fri vilja men ett tillstånd mellan de två extremerna. Imam al Rida (a.s) svarade.

    Vem som än hävdar att Allah gör vårt agerande (bestämmer dem), och sedan straffar oss för dessa, har då trott på determinism (jabr). Och vem som än hävdar att Allah har lämnat skapelsens affärer och uppehälle helt (för att tas hand om) till Hans förvaltare (Hujaj), med andra ord Imamerna, har då trott på tawfid (befogenhet). Vem som än tror på jabr, är en tvivlare, och vem som än tror på tawfid är en polyteist (mushrik). Och gällande frasen ”ett tillstånd mellan de två”, det visar vägen mot att göra och utföra vilka förordningar Allah beordrat och att avhålla sig från vad Han förbjöd. Det är, Allah den allsmäktige har gett honom makten för att göra ont och att avhålla sig ifrån det, på samma sätt som Han har gett honom möjligheten att göra gott och att avhålla sig ifrån det, såsom Han beordrat honom att göra detta (dåd) och förbjöd honom att göra ett annat.”

    A man asked him about the explanation of the hadith of his grandfather al-’Imàm al-Sàdiq:

    “Neither determinism nor free will but a state in between the two (extremes).” Al-’Imàm al-Ridà replied:

    “Whoever claims that Allah does our acts (determines them), and then chastises us for them, has in fact believed in determinism (jabr). And whoever claims that Allah has left the affairs of creation and sustenance completely to (be undertaken by) His trustees (hujaj) — i.e. the Imams —, has in fact believed in tafwid (authorization). Whoever believes in jabr is a disbeliever, and whoever believes in tafwid is a polytheist (mushrik). And concerning the phrase “a state in between the two”, it shows the way toward doing and undertaking whatever commanded by Allah, and abandoning what He forbade. That is, Allah the Glorified has given him power to do the evil act and abandon it, in the same way as He made him able to do the good and to abandon it, and as He ordered him to do this (act) and forbade him of doing that one.”)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up