• Hunayn Slaget

    Hunayn Slaget

    Efter erövringen av Mecka, så masskonverterade arabiska stammarna till Islam, ett fåtal stammar öst om Mecka behöll dock sin gamla avgudadyrkande tro. De kände sig alarmerade av Islams framsteg och ansåg att de måste ta till våld för att stoppa islam från att ta över även deras områden.

    Några av dessa stammar var Thaqeef, Hawazin, Banu Saad och Banu Jashm, alla kända krigiska stammar som inte lät någon styra dem. år 630 fick Profeten (saw) bud om att Thaqeef och Hawazin hade lämnat sina områden och började röra sig mot Mecka. När Profeten (saw) fick det bekräftat så mobliserade han muslimerna.

    Då Profeten (saw) inte ville att Mecka skulle bli slagfält för kriget, så lämnade han staden med 12000 man för att möta fienden. 10 000 av dessa var från Medina och 2000 var från den nyligen erövrade staden Mecka. Abu Bakr såg hären och skrek ut att de inte kan bli besegrade, då de hade en så stor här (Life of Mohammed, London 1861), dock tji fick han. Även Koranen tar upp att antal i sig, inte säkrar en seger.

    När första förtruppen, ledda av Khalid bin Waleed, gick in i Hunayn dalen, så låg fienden redan i bakhåll, och välkomnade dem med pilar och andra projektiler. Attacken var snabb och hård. Överraskningen var komplett. Förtruppen retirerade, huvudstyrkan var fortfarande bakom dem. När förtruppen med Khalid bin Waleed, sprang och red in i huvudtruppen, så var kaoset ett faktum och även huvudarmen började vända ryggen och fly.

    Kvar bakom dem var Muhammed (saw) med ett fåtal av sina trogna män, lämnad av ”sahabas”. Först att fly var den ökände Khalid, även känd som ”islams svärd” och de följdes av de nyligen konverterade Meckaborna, många dog på grund av kaoset, då de trampades ihjäl. Profeten (saw) hördes skrika till dem att komma tillbaka, men livet var dem för kärt och fegheten tog över.

    Åtta man var kvar med Profeten (saw):

    Ali Ibn Abi Talib (a.s)
    Abbas ibn Abdul Muttalib (farbror)
    Fadhl ibn Abbas (kusin)
    Abu Sufyan ibn Harith ibn Abdul Muttalib
    Rabia, bror till Abu Sufyan ibn Harith
    Abdullah bin Masood
    Usama bin Zaid ibn Haritha
    Ayman ibn Obaid

    De första fem var alltså släktingar till Profeten (saw).

    Abbas ombads av Profeten (saw) att kalla tillbaka de fega flyende ”muslimerna” då han hade en kraftfull röst och han skrek:

    ”Åh ni Muhajereen, Åh ni Ansaar! Åh ni som segrade vid Badr Åh ni som var vid trädet (då de gav trohetslöfte)! Vart är ni?? Allahs budbärare är här, KOM TILLBAKA!!!”

    Muslimerna började stanna upp och vända om till Profeten (saw). Slaget fortsatte, först var utgången osäker, men sedan började muslimerna få övertaget. När moralen höjdes igen, så gick de till attack mot de otrogna. Plötsligt var det beduinerna som var de som flydde istället och muslimerna kom efter dem.

    Alis roll i slaget vid Hunayn

    Som förut, så var det Ali (a.s) som visade stort mod och styrka. När alla hade flytt iväg förutom 8 man med Profeten (saw) så var det Ali (a.s) som stod mellan Profeten (saw) och fienden och som försvarade honom med sitt liv. Gång efter gång attackerade de otrogna Profetens (saw) lilla grupp och gång på gång slog Ali (a.s) tillbaka dem, såsom vid slaget om Uhud.

    Först slog Ali (a.s) ned Uthman bin Abdullah (ledare för fienden) att falla från sin kamel och förlora sin balans, och han dödade honom. Sedan dödade han även Abu Jerdel (ledaren för Hawazin stammen) när dessa två generaler hade dödats, så förlorade fienden sin moral och sitt hjärta och därmed även slaget.

    Abu Sufyan (Muawiyas far och farfar till Yazid) hade ”konverterat” han njöt av att muslimerna förlorade slaget, då han var en av hycklarna. Han hoppades att de skulle kastas in i havet. När Hikda ibn Umyya en annan av hycklarna såg muslimernas stora förluster och deras flykt, sade han högt:

    ”Äntligen har Muhammeds trollformel brutits”.

    De började redan då drömma om att återinföra sin gamla religion och att återigen förslava människorna under sitt styre. Profeten (saw) fortsatte att tåga mot Taif, en stad som var en av de större städerna att fortfarande uppvisa fiendeskap mot Islam, där hade även flyende beduiner samlats efter Hunaynslaget.

    När han passerade mot Taif, så såg han en grupp människor som hade samlats runt en död kvinna, på frågan vem som dödat henne, fick han svaret att det var ”hjälten” Khalid bin Waleed…

    Profeten (saw) kallade till sig Khalid och förbjöd honom att mörda kvinnor, barn eller slavar. (The life of the messenger of God).

     

    Koranen:

    [9:25] Gud har kommit till er hjälp i många drabbningar och [så gjorde Han] under slaget vid Hunayn när er styrka gjorde er övermodiga, fastän den inte räckte till för att ge er segern; då kändes den vida jorden trång för er, och till sist gjorde ni helt om och flydde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *