• Glädjen av att ge

    Glädjen av att GE
    .
    .
    Under en varm sommardag promenerade en lärd person med sin elev mitt bland åkrarna.. De gick och var djupt försjunkna i diskussioner om gåtan bakom livets gåvor.. Mitt i diskussionen slutade eleven med att snacka och tappade koncentrationen på det som läraren berättade om. Hans blick fångades av en gammal och sliten sko som hade lämnats på den lilla vägen bland åkrarna..
    .
    Med ett leende på läpparna, vände han sig åt sin lärare och pekade på den slitna skon och sa ”Åh min käre lärare, kan inte vi driva lite med ägaren av denna sko, för skojs skull?”.. Med en frågande blick kollade läraren på sin elev i hopp om att få en förklaring på vad han menade.. Då sa eleven ”Vi gömmer skon och gömmer oss i närheten av den.. Sedan kan vi iaktta bondens reaktion när han inte hittar sin sko.. Det kommer att vara hur roligt som helst”.. Efter en paus svarade läraren ”Jo min käre elev, men vi ska inte glädje oss med att såra andra.. Men, ska jag leda dig till en handling som gör dig ännu lyckligare?”.. Eleven svarade med att nicka (Ja).. Då sa läraren ”Du är en mycket rik pojke och en liten summa pengar kommer inte att påverka dig.. Så vad sägs om att lägga några mynt i bondens skor och iaktta hans reaktion?”.. Eleven tyckte om förslaget och ville gärna se bondens reaktion.. Han gjorde som han blev tillsagd, la några mynt i bondens skor och gick tillsammans med sin lärare för att iaktta bonden från ett längre håll..
    .
    Efter en stunds väntan kunde de äntligen urskilja bonden mellan alla höga träd.. Med trötta steg gick han fram till hans skor för att gå hem och vila ut sig från den varma dagens slit.. Precis då bonden hade trätt sina fötter i skon, kunde de se en förvåning som spreds över hans trötta ansikte.. Bonden kunde inte tro sina ögon, det var pengar, pengar i hans skor, han kunde inte tro det och var rädd att han skulle plötsligt vakna ur en dröm.. Men nej, det var ingen dröm, det var verklighet.. Läraren och eleven såg hur mannen började kolla runtomkring sig i hopp om att finna ängeln som hade lagt dessa mynt i hans skor.. När bonden inte kunde se någon i närheten av honom, fall han på huk, med ögonen riktade mot himlen och började stor gråta.. De kunde tydligt höra bondens höga röst bland hans rinnande tårar och snyftningar ”Åh tack min Herre (Allah), tack för att du visste att min fru är sjuk och mina barn är svältande och du räddade mig och mina barn från vårt lidande”.. I denna ställning satt bonden en lång stund och fällde tårar över Guds välsignelse..
    .
    Då började läraren kolla på sin elev, som var gråtfärdig över allt som skedde framför honom, och sa ”Är inte du mycket lyckligare nu, än om vi hade gömt bondens skor så som du föreslog?”..
    Med ögonen fortfarande fastklistrade på den gråtande bonden, sa eleven ”Jag har lärt mig en läxa som jag aldrig någonsin kommer att glömma bort”.. När de första tårarna fall ner för elevens kinder sa han ”Nu har jag lärt mig betydelsen av ord som jag inte begrep.. Den som ger kommer att uppleva större glädje än den som tar”..
    .
    Läraren gick närmare sin elev och la handen på hans axel och sa ”Lyssna min son, du ska veta att det finns olika sorters gåvor:
    – Att förlåta när du har möjlighet till det, är en gåva..
    – Att be Gud om förlåtelse för dina syskon utan att de vet, är en gåva..
    – Att häva upp många ursäkter för en handling som dina syskon har gjort, utan att anklaga dem, är en gåva..
    – Att inte baktala och hindra andra från att göra det, är en gåva..
    – Att älska alla så som de är, är en gåva..

    .
    //Sara Razzaq Asadi

    att ge

    Post Tagged with , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up