• I landet vid Mina

    I landet Mina

    De vallfärdande hade samlats vid Mina. Imam al Sadiq (a.s) och hans följeslagare hade satt sig vid en plats och åt vindruvor. En tiggare kom förbi och bad om almosor. Imamen (a.s) gav honom några vindruvor men mannen vägrade ta emot dem och bad om pengar. Imamen (a.s) ursäktade sig med att han inte hade några pengar, och tiggaren gick därifrån besviken.

    Efter några steg, ångrade han sig och kom tillbaka och bad om vindruvorna, Imamen (a.s) vägrade att ge honom dem nu. Efter en kort stund kom en annan tiggare. Även denna gång erbjöd Imamen (a.s) vindruvorna till tiggaren, han tog emot dem och tackade genom att säga: ”Tack till Universums mästare som gav mig mitt uppehälle.” När Imamen (a.s) hörde dessa ord, sa han åt honom att vänta och gav honom två handfull av vindruvor. Än en gång tackade tiggaren Allah för detta. Imamen (a.s) sa åt honom återigen att vänta, och vände sig då till en av sina vänner och undrade hur mycket pengar han hade på sig. Mannen lyckades ta fram nästan 20 dirham som han gav till tiggaren på Imamens (a.s) befallning.

    Tiggaren tackade Allah för en tredje gång. ”Tack är exklusivt till Allah. Oh Allah! Du är den som ger gott och du har ingen partner.” När Imamen (a.s) hörde dessa ord, tog han av sig sin mantel och gav det till tiggaren, nu ändrade tiggaren sitt tack och sade några ord av tacksamhet till Imamen (a.s) själv. Då gav Imamen (a.s) honom inget och tiggaren gick därifrån.

    Imamens (a.s) vänner som var närvarande sade: ”Vi trodde att ifall tiggaren hade fortsatt tacka Gud så hade Imamen (a.s) fortsatt ge honom mera och mera. Men när han ändrade sitt språk och började prisa och tacka Imamen (a.s) själv, då slutade Imamen (a.s) med att ge stöd.

    All stöd all hjälp, all makt är hos Allah.

     

    Al-Kafi, 49/4, H 12.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *