• Bahlool – gravskändaren

    Berättelse om ånger och förlåtelse

     

    Bahlool gravskändaren

    Muaadthh ibn Jabal kom till Profeten saw, och tårarna forsade nedanför hans kinder, efter hälsningen frågade Profeten saw, varför han grät så mycket?

    ”Vid moskéns ingång, står en ung man som gråter utan uppehåll, som en mor vars son just dött, och han vill träffa dig.”

    Svarade Muaadth.

    Ynglingen kom in, efter att Profeten (saw), gått med på det och Profeten (saw), frågade varför ynglingen grät så mycket.

    ”Varför skulle jag inte gråta? Jag har begått synder, som Allah inte kommer att förlåta och Han kommer slänga mig in i helvetets eldar. Svarade den unga mannen.

    På alla frågor svarade den unga mannen nej, på frågan om han hade ställt nån vid Allahs sida, om han hade mördat någon.

    ”Även om dina synder är lika stora som bergen, kommer Allah förlåta dig.” Sa profeten saw.

    ”Mina synder är större än bergen” svarade ynglingen. ”Är dina synder lika stora som de sju jordarna, haven, sanden, träden och allt som finns på jorden och i himlarna, stjärnorna, Tronen och al Arsh?”

    Frågade Profeten saw.

    Mina synder är större än alla de här sakerna, kom det från den unga mannen.

    ”Ve dig, är dina synder större än din Skapare?”

    ”Allah är större än allt”. Kom det ur den unga mannen.

    Nu ville Profeten (saw), veta vad dessa synder var, så Bahlool berättade:

    ”I sju år har jag arbetat med att gräva upp de dödas gravar och sälja deras lakan, en kväll begravde man en ung kvinna från al Ansar. När jag grävde upp hennes grav och skulle just ta bort hennes lakan, så frestades jag av Shaitan och jag begick en hemsk synd (han låg med den döda kroppen). När jag var på väg därifrån, kom det en röst från den döda kvinnan. Oh Yngling! Fruktar du inte Härskaren över Domedagen? Ve dig för helvetets eldar på domedagen är för dig.”

    När den unga mannen var klar, ville han veta vad han skulle göra.

    ”Oh Syndare! Bort med dig, jag fruktar att jag kommer brinna i din eld också” Skrek Profeten saw, ut.

    Ynglingen gick därifrån, raka vägen till bergen. Han band fast sin hand till sin nacke och stannade kvar i bön, förbön och rop av ånger.

    I 40 dagar, grät han dag och natt, till den graden att även de vildad djuren berördes av hans gråt. Efter 40 dagar bad han Allah att straffa honom med hjälp av elden eller att förlåta honom, så han slapp förödmjukelsen på domeagen.

    Allah uppenbarade denna vers då, som handlar om Bahlools ånger och förlåtelse:

    ”Och de som, när de begår en synd eller gör nåt brott mot sina själar, minns Allah och ber om förlåtelse för sina fel…och vem förlåter felen om inte Allah.”

    Holy Qur’an, Surah ھle aImran (3), Verse 135: وَ الَّذِينَ إِذا فَعَلُوا فاحِشَةً أَوْ ظَلَمُوا أَنْفُسَهُمْ ذَكَرُوا اللَّهَ فَاسْتَغْفَرُوا لِذُنُوبِهِمْ وَ مَنْ يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلاَّ اللَّهُ

    Profeten log och läste upp den versen och sedan tog han sig till ynglingen med några följeslagare.

    Han såg ynglingen pin plats, ståendes mellan två stenar, hans händer fästa med rep vid hans nacke och upptagen med bön. Hans ansikte hade blivit mörkt av all sol och alla hans ögonfransar hade alla fallit av på grund av allt gråtande. Vilda djur hade samlats runt hnonom, medan fåglarna flög ovanför honom, och alla grät de över hans patetiska tillstånd.

    Profeten gick fram och knöt upp repen och tog bort jorden från hans överkropp.

    ”Oh Bahlool! Glada besked till dig, Allah har befriat dig från helvets eldar.”

    Källa
    Risalah Liqaullah, Page 62; Majalis as-Saduq

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up