• Den ouppskattade mannen

    Här kommer en berättelse, som jag känner mig igen i. De jag ställde upp för var otacksamma och insåg inte mitt värde och de få jag inte kände av värdet på, de saknar jag nu, när jag insett deras stora betydelse för mig.

     

    Det fanns en man som var gift med en kvinna och de hade 3 barn. Mannen älskade sin fru mycket, och han gjorde allt för henne, men hon var otacksam. Allt han gjorde, kritiserade hon. Om han köpte en klänning, tyckte hon det var för litet eller för stort, det var alltid nåt problem. Men han fortsatte älska henne och hon fortsatte klaga och han fortsatte slänga en massa saker på henne, han var inte rik, men hela hans liv gick ut på att ta hand om henne och om barnen.
    När hon var hemsk mot honom, så var hans svar ett leende. En dag ska jag bli rik och överrösa dig med fler saker, brukade han säga.

    Aldrig hörde hon av sig, om det inte var för att kräva saker av honom.
    Om han inte gav henne vad hon ville ha, så blev det bråk, och utskällningar. En dag köpte mannen ett kg kött, och han ville överraska sin fru med det, när hon såg köttet, blev hon irriterad och skällde ut honom, för att han inte köpte olja också, för att han inte köpte kryddor också, hennes ilska var så stor, att hon slängde bort köttet i buskarna framför huset.

    Mannen kände sig förnedrad, men han kunde inte sluta älska sin fru. En dag kände mannen smärta i sin fot, och när han gick till läkaren, visade det sig vara en tumör, en tumör som växte stadigt, man var tvungen att operera bort tumören, men mannen försökte ändå ta hand om sin familj så gott det gick. Man kunde inte bara ta bort tumören utan var tvungen att amputera bort foten, men det var för sent, cancern hade spridit sig över hela kroppen.

    Innan mannen dog, sa han jag älskar er, och jag kommer vara med er i tanken. Mannen dog och hans fru och barn grät i dagar utan uppehåll.
    Över graven, ställde frun sig och sa: Oh min älskade man, jag saknar dig, jag har bara gett dig otacksamhet och huvudvärk, jag insåg inte hur svårt det var för dig att ta hand om oss, utbildning, mat allt är på mina axlar nu. Jag minns när jag slängde bort 1 kg kött, nu kan jag inte ens få tag i ett halvt kg kött. Hur jag ångrar vad jag gjort mot dig och hur jag inte uppskattade dig. De goda dör ungt..och du dog för tidigt.

    Du var mannen jag hånade men som bara log tillbaka hela tiden. En man som enbart var där för mig, hur jag än inte förtjänade det. Jag vet du lyssnar på mig och jag önskar att du förlåter mig för det jag gjort mot dig.

    Sensmoral av berättelsen:

    Uppskatta allt du får, litet eller stort. Kärlek handlar inte om hur mkt vi har, men mera om hur vi delar det lilla vi har.
    Har ni betänkt vad Allah har gett oss? Många minns Allah bara när de är i behov av Honom, och när deras probelm är lösta, glömmer de bort Honom illa kvickt.
    Vi uppskattar inte saker, förrän de lämnat oss. Förrän de inte finns där för oss. Det gäller vänner föräldrar och partners.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up