• Ett dåligt kap – Bint al Huda

    Ett dåligt kap

    Tidigt på förlovningen så satte sig paret med varandra och killen sa saker som, jag älskar dig, hur kunde jag leva utan dig? Du är mitt liv, du är mitt allt. Hur har jag funnits utan dig? Han sa, att han inte kunde vänta tills bröllopet. Han skulle hyra ett stort hus åt dem båda, de skulle resa över hela världen.

    Kärlekens ord fortsatte flöda och hon visade sin uppskattning och njöt av dem. Hon i sin tur lekte med håret och sa, du gav mig inte ens tid att fixa till mig, så bråttom hade du.

    Han sa, vem bryr sig om ditt hår, du är så vacker, fixad eller inte fixad.
    Hon log stollt och det gav honom vatten på kvarnen, han fortsatte med sina lovsånger av den förlovade flickan. Hon sa då, du gav mig inte ens tid att gå fixa till min brudklänning.

    ”Har jag inte sagt att det inte spelar någon roll? Jag bryr mig inte om sånt, då mitt mål är nått.”
    Hon undrade om han var säker. Han svarade: ”Jag svär vid min kärlek, jag menar vartenda ord.”

    Hon i sin tur sa:

    ”Jag är mycket glad, äntligen har jag fått en man som inte bryr sig om materialistiska saker.”

    Han menade att han var en sådan man. Hon fortsatte:

    ”Du vet om att pengar är något som kommer och går? Jag bryr mig inte mycket om dem, faktum är att jag ger bort hela min lön till min far, som har ekonomiska problem.”

    Först svarade han inte men sedan sa han.

    ”Det är snällt att du hjälper din far, finanisella problem kan inte tolereras, då kan vi väl inte hyra ett stort hus.”

    Hon sa att hon inte brydde sig om det var stort eller litet, bara det är gemytligt. Ja, huset skulle ha allt som behövs i ett hus, kylskåp, AC och tvättmaskin. Hon avbröt honom:

    ”De här sakerna kan köpas en och en, vi kan först börja ett enkelt liv, för nu kan min far inte hjälpa oss.”
    Han blev tyst igen, tittade på sin klocka och sa: ”Jag enkelhet är bra, vi borde inte förhasta oss.”

    Hon sa då att hon måste betala tillbaka på sina många och stora skulder. Nu kunde han inte hålla sig längre, han visade sin besvikelse så han sa häftigt:

    ”Så då är din lön redan slösat bort i förväg.”

    Hon svarade ja nästan allt.

    Han började röra sig besvärad och sa:

    ”Jag själv är i skuld så jag borde nog inte gifta mig i dagsläget.” När han ställde sig upp fortsatte han, ”vi kommer nog inte ses igen, jag önskar dig all lycka i livet.”

    Han stack därifrån illa kvickt, som om han flydde från något monster. Några minuter tidigare hade han talat om kärlek och hävdat att han inte kunde leva utan henne. Servitresen kom med räkningen för maten som den unga mannen inte hade betalat. Road sa den unga kvinnan för sig själv:

    ”Jag gissade rätt, jag gjorde rätt i att dölja att jag var rik. Så dum han var, han insåg aldrig att jag testade honom. Mitt konto är fyllt och jag är inte skyldig någon något. Det var en bra erfarenhet för mig även om det var ett dåligt kap. ”

    Martyren Bintul Huda. Fritt översatt och sammanställt.

    Våra Imamer har lärt oss att testa våra vänner. För ofta luras vi av söta ord.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up