• En festmåltid för kläder

    En festmåltid för kläder

    En gång i tiden, i den iranska staden Shiraz, levde den kände poeten Sheikh Saadi. Som de flesta poeter och filosofer, så var Sheikh Saadi ingen rik man. Han levde ett enkelt liv. En rik affärsman i Shiraz, bjöd in Sheikh Saadi, tillsammans med de rika och mäktiga i staden. Sheikh Saadi gick med på inbjudan och skulle delta på festen.

    På festdagen, tog gästgivaren och hans familj emot besökarna, de ledde alla gäster till festrummet. Alla de rika och mäktiga i staden var där. De hade de finaste klädarna på, Sheikh Saadi dock, kom i sina vanliga kläder. De var inte dyra eller ståtliga. Han stod i ett litet hörn och väntade på att någon skulle gå fram till honom, men ingen gav honom en andra blick. Även affärsmannen tittade inte åt hans håll, undvek honom och vände bort blicken. När han såg allt det här, lämnade Sheikh Saadi tyst festen, och gick till en klädbutik i närheten.

    Där hyrde han kläder, plaggen han valde såg dyra ut, med en massa broderier, med tråd gjord av guld. Han valde en ståtlig turban. När han såg sig själv i spegeln, såg han en förändrad man.

    Nu återgick Sheikh Saadi till festen, och just när han satte foten i lokalen, välkomnades han varmt av allt och alla i den. Gästgivaren kramade om honom som om han var en gammal vän, som man inte sett på länge. Han gav honom komplimanger för vad han hade på sig.

    När affärsmannen såg Sheikh Saadi, sa han: ”Här kommer vår favorit poet, varför tog du så lång tid på dig? Vi har väntat på dig mycket länge. Så bra av dig att komma. Mötet skulle vara ofullständigt utan din graciösa närvaro.”

    Sheikh Saadi var tyst till allt det här och lät gästgivaren leda honom till matsalen, där resten av sällskapet befann sig. Stora och frestande maträtter fanns där. Saadi erbjöds en fin sittplats med mycket sköna kuddar, all mat serverades på fina och dyra silver serveringsfat och man åt med silverbestick.

    Affärsmannen ledde Saadi, i handen, och serverade själv kycklingsoppan och det väldoftande riset, till honom. Efter detta, hände nåt besynnerligt. Sheikh Saadi tog sin kappas hörna, i soppan och strödde lite ris på det. Han tilltalade då kläderna och sa:

    ”Det härä r en festmåltid för dig, du borde njuta av det.”

    Alla gäster slutade tala och började stirra på honom. Affärsmannen sa:

    ”Herre, vad gör ni? Hur kan era kläder äta? Och varför skulle de?”

    Till detta svarade Sheikh Saadi lugnt:

    ”Min käre vän, jag är mycket förvånad över att frågan kommer från er. Är inte du samma person, som inte ens gav mig en enkel blick när jag kom i vanliga kläder? Så det måste ju vara mina kläder och mitt uppseende, som spelar roll för er, inte min personlighet. Nu när jag har dyra och ståtliga kläder på mig, förändrades ditt och alla andras uppträdande mot mig. Så jag måste säga, festmåltiden är för mina kläder, inte för mig.”

    Sensmoral:


    Vi luras av utseende och utstyrelse och uppträdande. Vi dras av lyxen, och vi luras av de ståtliga husen och de fina bilarna. Vi behandlar snygga människor, bättre än ”fula”. Vi håller oss till de kända och de eftertraktade och håller oss borta från de som inte har några vänner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up