• Newsmill censurerar

    Eftersom Newsmill använder sig av grov censur, valde jag att publicera texten här istället – till försvar för Profeten Muhammed s.a.w.

    När jag först skickade in texten till Newsmill.se, så sa de rätta till informationen om dig själv, och sätt ut en bild på dig. Det gjordes, när det var klart, kom det ett nekande beslut, att publicera min text, man menade att jag generaliserar.

    Första mailet:
    Hej, tack för texten, men du behöver lägga in bild på dig, förklara 
    exakt vem du är i presentationen (länka till blogg tex) samt förklara 
    mening som "Som muslimer anser man att Muhammed är viktigare än våra egna 
    föräldrar". - Vilka muslimer, de du känner eller i allmänhet? Viktigt att 
    det framgår!
    Andra mailet
    Hej!
    
    Vi har valt att inte publicera din artikel ”Yttrandefrihetens försvarare 
    är hycklare ”.
    Vi tackar nej till den här texten. Den är i långa stycken för 
    generaliserande. Du pratar exempelvis om "muslimerna" och "judarna" som om 
    det är homogena grupper. Du länkar inte heller till eller namnger de 
    personer som du kritiserar, vilket gör dina uppgifter svåra att verifiera. 
    Stora delar av texten är också åsikter som du inte argumenterar för, 
    exempelvis att "man måste intse att man inte kan förtala muslimernas mest 
    vördade personlighet".

    En muslim ska acceptera att den person som betyder mest, ska hånas, ljugas om och förolämpas, men ve dig om du skulle ifrågasätta staten Israel, dess existens eller judeutrotningen. I Frankrike och Tyskland är det i lagen förbjudet att ifrågasätta judeutrotningen. I USA-staten Kalifornien är det enligt lagen antisemitism ifall du ifrågasätter Israel. Yttrandefrihet? Kritiserar jag Sverige, ska jag packa mitt pick och pack och åka ”hem”. I Frankrike stormar polisen en tidning – för de vågade publicera bilder på en halvnaken prinsessa. Där gäller inte yttrandefriheten länge.

    Någon skribent beklagar sig över att man angriper en ambassad och att man mördar ambassadören. Samme skribent hade inga problem med att hans landsmän stormade den iranska ambassaden i Stockholm och vandaliserade och hotade personalen där. Skribenten hade inte heller några som helst problem med att den mördade ambassadören, visade okejtecknet och visade stor glädje över den döda kroppen som tillhörde Ghadaffi, ledaren för Libyen.

    En annan skribent på Newsmill, menar att det här är försvar av yttrandefrihet. Yttrandefrihet där det är tillåtet att håna, angripa och häckla muslimerna och deras förgrundsgestalt – Muhammed. För dessa islamofober är Muhammed en massmördare, en våldtäktsman och en ond diktator. För muslimerna är Muhammed en Profet som räddade oss från mörkret, och som har en sådan respekt i våra ögon, att vi säger ”salawat” över honom och hans familj – dagligen flertal gånger. Salawat innebär att man hedrar honom och skickar sina välsignelser över honom och över hans familj. När man än säger eller hör namnet Muhammed, säger man Allahumma Salli ala Muhammed we Aleh Muhammed. Oh Allah skicka dina välsignelser över Muhammed och över Muhammeds familj.

    Som muslimer anser man att Muhammed är viktigare än våra egna föräldrar. En hedersbetygelse lyder: ”Må mina föräldrar vara lösensumma för dig, oh Profet.” Så låt mig offra mig själv, mina föräldrar och mina nära och kära, för dig min Profet.

    Washington Irving (1783-1859) en av de mest kända författarna i USA, skrev:

    ”Han var sansad, höll sig till fastan och var måttlig i sina matintag. Han var rättvis i mötet med andra. Han behandlade vänner och främlingar, de rika och de fattiga, de mäktiga och de svaga med rättvisa och var älskad av de vanliga mäniskorna pga sitt älskvärda bemötande av dem och sitt lyssnande till deras problem.

    Hans militära segrar väckte ingen stolthet eller fåfänglig glorifiering. På höjden av sin makt fortsatte han med samma enkla uppträdande såsom under de dagar då han förföljdes och jagades. Han ogillade att bli behandlad bättre eller med större vördnad än gemene man.

    [Life of Mahomet, London, 1889, pp. 192-3, 199]

    Vi såg när stater, ambassadörer och politiker, visade hat och ogillande för att man ifrågasatte Israel och dess terror mot palestinierna. Man bojkottar och fängslar människor som ifrågasättar det som hände under judeutrotningen på 1940-talet. Hur kommer det sig att dessa yttrandfrihetens försvarare, inte går man ur huse för att försvara den rätten? Att ifrågasätta eller kräva en stats – märk väl – inte ett folks, slut på existens? Om jag som muslim önskar att Israel slutar existerar, är det samma önskan som judarna närt i många år, när de förvägrat palestinierna existens.

    Vågar jag säga något sådant om Israel eller skulle jag ha mage att ifrågasätta judeutrotningen eller yttra mig på något sätt emot Israel, är jag en antisemit, en nazist eller en rasist. Jag blir tystad och då blir min artikel knappast publicerat. Ingen kommer heller då att försvara min rätt till yttrandefrihet.

    Förtal är förbjudet i lagen i många länder. Vill man att muslimerna inte ser västvärlden som boningen för hets och hyckleri, så måste man inse att man inte kan förtala muslimernas mest vördade personlighet. Det har inget med att inskränka yttrandefriheten, men det har med att man får tillämpa lagen mera rättvist. Får inte jag se bilder på en halvnaken prinsessa, ska jag även ha rätten att slippa se bilden på en halvnaken profet, som mördar och skändar. Ska jag inte få ifrågasätta Israel eller dess existens, ska jag även slippa se hur man ifrågasätter min profets heder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up