• Min mors händer

    Min Mors händer

    Eid var på intågande och jag kände ett behov av att skaffa min mor en Abaya, då hennes andra Abayas var utslitna. Jag besökte henne på lördagen och sa till henne att följa med, då jag hade en överraskning åt henne.

    Jag gillar inte att shoppa och har inget tålamod, men vi gick ändå tillsammans till ett köpcentrum. Vi besökte nästan varenda butik som sålde Abayas, och min mor testade många. Vi kunde inte bestämma oss, då några var för stora och andra var för små, vissa hade rätt storlek, men färgen var fel.

    Ju längre tiden gick desto tröttare och mera rastlös blev jag, till slut när vi nådde den sista butiken, testade min mor en underbar brun Abaya. Den hade några snören på framsidan och när jag stod i provrummet med henne och hon tog på sig Abayan, såg jag på hennes försök att knyta snörena. Hon hade svårt att göra det då ledinflammation hade förstört hennes fingrar. När jag såg detta, försvann min otålighet och jag fylldes av medlidande med henne istället. Jag vände bort blicken för att dölja mina tårar, som började komma fram. När jag lugnade ner mig, vände jag mig till henne och hjälpte henne knyta snörena.

    Vår lilla utflykt var slut, men händelsen etsades fast i mitt minne. Under hela dagen återgick mina tankar till just det ögonblicket i provrummet och till synen av min mor, som försöker knyta snörena, med hennes händer, dessa härliga händer, som var fyllda av kärlek, när de gav mig mat, badade mig, klädde mig, brydde sig om mig och som tröstade mig men mest av allt, när bad för mig.

    Senare på kvällen gick jag till min mors rum, tog hennes händer och kysste dem och till hennes förvåning sa jag, att dina händer är de härligaste händerna för mig i hela världen. Tårar började rinna ner från hennes gamla och svaga ögon, då jag berättade för henne hur mkt jag uppskattade allt som hennes vackra händer hade gjort för mig. Jag kunde inte glömma hur hon stod vid min säng, när jag låg i den efter en olycka, och hon var där när ajg vaknade och gav mig föda. Jag var 17 år den gången. Nu är jag 33 år gammal och jag kan bara önska mig att jag en dag ska, med allahs tillåtelse, ha händer som uppnår sådan skönhet.

    Eid morgonen kom, och innan Eid bönen, bad jag min gamla mor, att hedra mig, genom att låta mig knyta hennes snören, hon accepterade och mina ögon fylldes återigen av tårar. Mitt hjärta fylldes av tacksamhet och jag tackade Allah för denna stora heder, på denna härliga Eid.

    Koranen 46:15


    Och vi har uppmanat människan att visa godhet mot sina föräldrar: i smärtor har hans mor burit honom och i smärtor har hon fött honom.

    Profeten saw lär ha sagt:

    ”Jannah (paradiset) ligger under din mors fötter.”

    En gång sa den heliga Profeten saw:

    ”Kom nära predikstolen och vi kom närmare. När han gick uppför första trappstegen på predikstolen, sa han Ameen, när han gick uppför nästa, sa han återigen Ameen och när han gick uppför tredje, sa han Ameen.”

    När han gick ner, sa vi: ”Oh Allahs Profet saw, vi hörde idag något från dig som vi inte hört tidigare.”

    Han svarade: ”När jag gick uppför första steget, kom Gabriel till mig och sa: Ve den som fann den välsignade månaden Ramadan och lät den passera förbi utan att uppnå förlåtelse, på detta sa jag Ameen.

    När jag gick uppför nästa stege, sa han: Ve den som hör ditt namn nämnas och att han inte säger Salawat på dig, på detta svarade jag också Ameen.

    När jag gick uppför det tredje steget, sa han:
    ”Ve den som under hans liv, hans föräldrar, eller en av dem, uppnår hög ålder och han (genom att misslyckas med att tjäna dem) inte tillåts komma in i Paradiset. På detta sa jag Ameen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up