• Luqman och vattenmelonen

    Luqman den vise, hade sådan  kärlek för Allah, att det skapade stor moralisk karaktär i honom och fick honom att bete sig på ett ytterst bra sätt. Det var en av Allahs välsignelser över Luqman och på grund av detta omnämns han i Koranen.

    Luqman var så nobel, att hans herre, som han arbetade för, ”smittades” av detta och fick herren att se på Luqman som en betrodd vän. Även då herren var ägaren av Luqman (som var slav på den tiden) så kändes relationen som den omvända.

    Det blev kutym hos mästaren, att när han än hade något speciellt att äta, så lät han Luqman smaka på det först av alla och när Luqman hade blivit mätt på maten, då åt mästaren av resterna. Luqman uppskattade sin herre så mycket, att han åt lite för att herren inte skulle få vänta för länge.

    En dag, när det var säsong för vattenmelon, fick herren en vattenmelon. Luqman var inte i huset då, så herren skickade en tjänare för att kalla på Luqman, när Luqman anlände, skar herren melonen i bitar och som vanligt gav han Luqman de första, herren gladdes åt att Luqman njöt av sina bitar.

    Luqman åt och tackade sin herre hela tiden. När enbart en bit var kvar, sa herren, låt mig äta denna bit så jag får smaka på hur god denna melon är och satte biten i sin mun. Just när han smakade på biten, spreds en sådan bitter smak från tungan och nedanför hans hals, att han svimmade av den äckliga smaken, han var avsvimmad i över en timme.

    När han återigen vaknade upp, frågade han ut Luqman.

    ”Oh käre vän, hur kunde du äta alla bitar utan att äcklas av dem? Enbart en enda bit, enbart smaken av en enda bit, hade en sådan effekt på mig att jag svimmade, så hur kunde du äta upp resten utan att det hände dig något?

    ”Oh vän, svarade Luqman, från dig har jag fått hundratals gåvor. Tyngden av min tacksamhet, har fått min rygg att bli krokig. Så därför kände jag skam att säga nej till att en enda gång få smaka något bittert, så hur kunde jag säga nej till din vänlighet och din godhet. Att veta att det bittra kom från din goda hand, fick mig att inte känna av bitterheten och känna det som något gott.”

    Lärdom:

    Hela tiden får vi otroliga gåvor och tjänster från vår skapare, Allah. Att vi kanske någon gång får något dåligt, borde inte avhålla oss från att uppskatta det också. Hundratals, ja tusentals gåvor får vi, då får vi acceptera att vi någon gång får något ”bittert”. Många av oss förlorar tålamodet och glömmer att visa tacksamhet. Det finns de som har så pass mycket visdom och intelligens att de, när de upplever sorg och svårigheter, så förblir de ändå glada, tacksamma och uppskattar sin skapare. De drar styrka och lärdom från livet och inser att denna värld är som ett sjukhus och vi är som de sjuka som är inlagda på sjukhuset. Ibland ger läkaren oss ”söt” medicin och ibland ”bitter” medicin. Men båda typer av medicin har något gott i sig.

    På samma sätt är Allah den allsmäktige, den vise al Hakeem, och på samma gång är han härskaren, Haakim. Han är den förbarmande, al Raheem, så ifall vi får något som får oss att känna oss illa till mods, så är det för vårt eget bästa. Så vi borde visa uppskattning och tacksamhet under alla omständigheter…

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up