• Ashura – Kärleken och tårarna för Hussain

    Skrev det här några år sedan och skulle fylla det med länkar till mina blogginlägg om det jag tar upp här, men orken finns inte så här kommer det utan något sådant..
    När jag var yngre så förvånades jag över hur männen i min omgivning grät så många tårar över Hussain ibn Ali (a.s). Hans morfar Profeten Muhammed s.a.w, var en viktig person, men jag förstod inte bättre, kunde inte få fram den där känslan jag såg i moskéerna och i paraderna, där folk slog sig och fick fram stora tårar, över denne man. Jag brukade tänka varför är han så viktig att man gråter över honom när många fler dött efter det.

    När jag växte upp så insåg jag att många som grät, var hycklare, det var inga tårar, utan de satt och snöt sig med näsdukarna – men de var lika torra som deras hjärtan.

    Idag vet jag bättre. En vän frågade mig, hur det kan komma sig att vi känner så stor sorg över någon 1400 år sedan. Svaret är enkelt. För att det inte finns någon person som förtjänar våra tårar – om inte Hussain förtjänar dem.

    Profeten Muhammed (s.a.w) har i hadith efter hadith, i profetia efter profetia, uttalat sig över Hussain och dennes öde. Han har gång på gång berättat om sina möten med ängeln Gabriel som upplyser honom om vad som ska ske. Hussains (a.s) far, Ali ibn abi Talib (a.s) gjorde det samma. När han kom till Kerbala, så började han gråta och berätta här blir han och han dödad, här kommer man att mörda barnet här kommer man att skända kroppen.

    Idag kommer tårarna av sig själva. Inga torra näsdukar, inga torra hjärtan. Allt jag behöver är att tänka mig denna heliga man, Hussain bin Ali (a.s), som står ensam och möter sina fiender. Män som säger sig företräda Allah, män som säger sig försvara islam, och som gladeligen går ut för att mörda honom och hans familj och hans shiiter, de skändar kropparna och sedan går de och prisar Allah, för dessa illdåd.

    De drar iväg med kvinnorna och barnen som överlevt attackerna och för dem från stad till stad som om de vore boskap. De drar av dem slöjorna och hånar kvinnorna för att deras män och deras söner mördats på ett sådant sätt.

    Tårarna kommer när jag tänker på att han räddade min religion. Han visste att han var ett offerlamm för vår skull. En man som gav sitt liv, så att folk skulle vakna upp och inse att islam hade blivit kidnappad av mörka krafter.

    På liknande sätt ser vi idag, hur islam kidnappats av Wahabiter och av deras anhängare, som spränger upp oskyldiga muslimer i sina moskéer.

    Ashura är i antågande. Då minns vi dagen då man försökte förstöra islam, då man försökte göra sig av med Ahlul Bayt och då man försökte utrota deras sanna anhängare – men som Koranen säger, de planerar och Allah är den bäste av planerare.

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up