Al Mokhtar – Del 37

2 Responses to Al Mokhtar – Del 37

1. Zheng He says:

   20 juli 2011 at 02:54

   Alltså min farsa tittar på denna skit serie nu när han har semester. hahah han kommer sätter på datorn in på youtube och sen kopplar upp den på TV. Denna jävla skit serie är 1 timme LÅNG per avsnitt. han tittade ibland 3-4 avsnitt per dag. Han säger till oss kom och titta på. Ni kan ju språket så det behövs ingen undertext. Mashallah Iran går det bra för

   en present från mig sätt upp den!!

   Det var en gång en
   ond trollkarl som var ohyggligt rik och bodde i en hemlig grotta i ett land långt,
   långt borta. Trollkarlen, som hette Usama, hatade frihet och demokrati så
   mycket att han skickade ut sina rövare över hela världen för att plundra,
   skövla och döda alla de kom åt. En gång rövade de fyra flygplan. De körde dem
   till en jättestor stad och kraschade dem rakt in i det största slottets två
   högsta torn och dödade alla där och många, många fler i staden. Ett av flygplanen, som skulle ha flugit in i
   ett torn bredvid, som kallades det sjunde, störtade långt innan det hann fram,
   men Usama, som ju var trollkarl, trollade så att det tornet ramlade ihop ändå.

   Då bestämde sig alla goda människor i hela världen för att
   de behövde hitta den onde trollkarlen och förgöra honom. Men de kunde inte
   finna den hemliga grottan i de dimhöljda bergen. Förresten var det inte säkert
   att Usama fanns där. Det var faktiskt svårt att veta var han fanns, då han
   kunde förvandla sig så att ingen kunde känna igen honom.

   I tio år letade man överallt efter den onde trollkarlen utan
   att hitta honom. Då fick världen en ny kung som var mycket klok och modig. Kung
   Obama, som han hette, var inte som andra kungar. Hans förfäder hade nämligen
   varit negerslavar, så därför förstod han det fattiga folket och de förtryckta
   minoriteterna, invandrare, kvinnor, barn och HBT-personer mycket bättre än
   kungar brukar.

   Kanske var det för att allt folket överallt tyckte om honom
   och hjälpte honom som den nye kungen till sist lyckades hitta den onde
   trollkarlen, som i fem år gömt sig som villaägare i Pakistan. Han skickade då
   ut sina tappraste krigare för att fånga honom, men när de kom fram kom de på
   att Usama kunde vara beväpnad och dödade honom därför på fläcken.

   Trollkarlen såg så hisklig ut som död att kungen bestämde
   att ingen skulle få se honom, han skulle inte få skrämma någon mer. Inget land
   i hela världen vågade låta Usama begravas på sin mark. Därför lät kungen, efter
   att ha kontrollerat trollkarlens DNA för att vara helt säker på att han var död,
   skicka ut några betrodda män för att begrava kroppen till sjöss, så inte hans
   anhängare skulle röva bort den. De var tvungna att skynda sig, eftersom Usama
   var muslim och behövde begravas inom 24 timmar. För även om han var en dålig
   både muslim och människa ville Obama inte kränka alla bra muslimer genom att
   begrava honom försent.

   Hela den fria världen
   drog en lättnadens suck vid nyheten att den onde trollkarlen var död, det
   jublades på gator och torg, i TV och tidningar, ”världen är en säkrare plats
   utan Bin Laden, hans hat var ett hot mot oss alla”, twittrade en inspirerad
   Carl Bildt. Så kände nästan alla. Den ena triumfen följde på den andra, samma
   dag, första maj, dödades en av Gadaffis söner och tre barnbarn!

   Kung Obama hade levt upp till sitt fredspris. Det ständiga
   kriget för ständig fred kunde nu fortsätta med vitaliserade moraliska muskler,
   för att göra världen ännu säkrare för demokratin.
2. Bahlool says:

   20 juli 2011 at 04:02

   Skitserie? Varför är det en skitserie?