• Dra inte förhastade slutsatser

    Ibland får jag tag i sköna berättelser, som ska lära mig och andra att förbättra oss, att segra i vår jihad mot vår nafs (vårt själv). Denna här är en helt underbar sådan berättelse:

    En gammal man satt med sin 25 årige son på ett tåg. Tåget var på väg att lämna stationen och alla passagerare började hitta sina platser att sitta på. När tåget började röra på sig, så såg man hur den unga mannen var fylld av lycka och nyfikenhet. Han satt vid fönstret och såg ut genom det. Han sträckte ut handen och kände hur vinden blåste mot handen ju snabbare tåget åkte.

    ”Far!! Se hur alla träd förflyttas bakom oss”

    Den gamle mannen såg på sin son med ett leende och uppskattade sin sons nyfikenhet. Vid den gamle mannen och sonen satt ett par och lyssnade på samtalet. De kände sig obekväma med den 25 åriga sonens attityd, där han betedde sig som en liten unge. De antog han var mentalt handikappad.

    Plötsligt skrek den unga mannen igen: ”Far, se sjön och djuren, molnen rör sig med tåget!!”

    Paret såg på den unga mannen med en blick av skam. Plötsligt började det regna och några droppar rörde vid den unga mannens hand. Han var fylld av glädje när han slöt sina ögon. Än en gång skrek han: ”Far, det regnar och vattnet rör mig, se pappa se!!” Paret kunde inte hålla sig längre.

    De frågade den gamle mannen: ”Varför besöker du inte en läkare och får hjälp med din sons tillstånd?”

    Den gamle svarade: ”Ja, vi kommer nu från sjukhuset, för idag fick min son sin syn tillbaka för första gången i sitt liv.”

    Moralen i berättelsen: Dra inga förhastade slutsatser, förrän du känner till alla fakta…

One Responseso far.

  1. T skriver:

    Helt underbar berättelse…. love it!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up